dax att tycka till om programmering i matte och teknik

I höstas fick skolverket i uppdrag av regeringen att få in programmering i LGR11. I sin väg mot de perfekta formuleringarna har Skolverket pratat med experter, deltagit i workshops, lyssnat på konferenser, kallat till samråd och referensgrupper. Nu är det äntligen dags för er, alla kunniga matte- och tekniklärare där ute att tycka till om det nuvarande förslaget.

Skolverket har skrivit ett utkast för matematik och teknikämnena

  • I kursplanen i matematik föreslås programmering handla till exempel om att träna eleverna i att skapa, beskriva och följa entydiga och stegvisa instruktioner och att använda programmering för att lösa problem.
  • I teknik föreslås programmering handla till exempel om att använda programmering för att styra föremål eller egna konstruktioner men också att förstå att datorer styrs av program och kopplas ihop i nätverk.

Lämnar synpunkter gör du här: länk

och här kan du läsa mer om hela uppdraget som dessutom innefattar att få in en tydligare digital kompetens i läroplanen: länk

In och tyck till nu! Du har bara t.o.m den 29/3 på dig.

IMG_3729

 

 

 

 

Kommentarer (1)

  1. Bo-Göran Wallner skriver:

    Som icke-lärare men ämneskunnig, och tillika pappa till barn i skolåldern så låter beskrivningen vettig. Ibland finns den där programmeringen, eller algoritmerna redan där, men ibland är läraren inte medveten om det. Låt mig ta ett exempel. Min son tragglar just nu med räknelära. I läroboken i matematik finns många färgläggningsexempel, ett är ett hus med en massa rutor i vilka det finns subtraktioner samt additioner. Resultatet skall man sen matcha mot en färg. Vad har nu detta med programmering och algoritmer att göra? Jo, det första alternativet är att titta på första rutan, räkna ut resultatet och färglägga denna. Sen fortsätta tills nästa ruta och i analogi göra samma sak. Tills alla rutor är täckta. Är det effektivt? Till varje ruta finns risk att behöva byta färg och därmed penna vilket tar tid. Låt nu istället göra så, räkna alla summor/differenser för samtliga rutor. Färglägg sen alla rutor som skall vara av en viss färg, sen nästa färg osv. Dvs, vi minimerar det tidsödande bytet av pennor. Vilket är så en erfaren programmerare skulle göra, datalogiskt tänkande. Andra enkla exempel är serier/mönster, lägg till en ny kula för varje steg och vid udda antal vit och vid jämnt svart. Solklar algoritm. Vad vill jag ha sagt, de där datalogiska (programmerings) problemen finns redan i många av de problemställningarna som finns inom matematiken. Till och med i första klass. Ställ inte bara fråga, hur löser man uppgiften utan hur kan man lösa den på bästa sätt och varför är det “bra”?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)