Att ha fem ämnen

Jag får ibland frågan om hur det är att undervisa i så många ämnen (för att vara på högstadiet) här är mitt svar:

Jag är en sån där lärare som gick på LHS (LärarHögskolan i Stockholm) på 1990-talet och tog examen som grundskolelärare för år4-9 i MA/NV. Under min utbildning läste jag matte, kemi, biologi, fysik och lite teknik. Inför legitimationsreformen blev jag lite orolig att jag kanske inte läst tillräckligt med teknik för att få behörighet i ämnet så jag läste 45 hp på KTH. Jag fick min legitimation i alla mina fem ämnen och är behörig åk 3-9.

Ibland får jag frågan vilket ämne jag tycker bäst om. Ibland får jag frågan om det inte är jobbigt att ha så många ämnen. Någon enstaka gång får jag dessutom frågan om hur jag kan hålla mig uppdaterad och intresserad av alla ämnena. Jag tänkte använda ett blogginlägg för att svara på frågorna ovan.

Vilket ämne  tycker jag bäst om?

På den frågan svarar jag alltid att jag just gillar mixen av ämnen. Jag älskar att se kopplingarna mellan mina ämnen och kan ibland tycka att det är synd att jag inte dessutom undervisar och är behörig i SO då det finns så många kopplingar även dit, eller hem och konsumentkunskap, eller bild, musik, slöjd, språk, idrott.

Jag gillar mixen av de olika ämnena då jag upplever att de har olika karaktär. Vad jag rent personligen tyckte var roligast när jag läste på universitetet var växtsystematik men det undervisar jag inte särskilt mycket i då det inte är så stor del av det centrala innehållet i biologi och dessutom inte jätteroligt att undervisa om. Jag skiljer på vad som är roligt att undervisa i och vad jag själv tycker är roligt att lära mig mer om.

Är det inte jobbigt att ha så många ämnen?

Nej, jag tycker inte det.

Relationerna

Min upplevelse av att jobba på högstadiet (där jag jobbat de senaste 15 åren drygt) är att det som ökar arbetsbelastningen mest är relationerna till eleverna. När jag har förmånen att som nu undervisa i fem ämnen täcks en 100% tjänst med 3 grupper, dvs ungefär 75 elever. Att träffa dem 8-9 lektioner i veckan, minst en gång per dag gör att jag snabbt hinner lära känna dem. Jag har aldrig stött på någon elev som jag inte tycker om. Jag tror personligen egentligen inte att det finns ungdomar i högstadieåldern som inte är värda att tyckas om. När jag har en klass så mycket så måste jag för min egen skull skapa en relation till alla eleverna, jag måste lära känns dem och tycka om dem då det blir olidligt annars. Jag har tidigare haft annorlunda tjänstefördelning då jag undervisat en 9:a i enbart biologi vilket innebar att jag träffade de 25 eleverna 50 minuter per vecka. Jag tyckte att det var jättejobbigt, jag lärde mig inte namnen förrän efter andra halvan av terminen och tyckte att det var jobbigt att gå till dessa lektioner, det kändes som jag mot dom på något sätt. Det upplever jag aldrig sedan min tjänst är i många ämnen i få klasser.

Ämnena

I LGR11 är biologi, kemi och fysik väldigt lika skrivna och jag kan se en massa av synergieffekter med att undervisa i alla tre. Jag kan låta eleverna träna en förmåga (t.ex. källkritik) i ett av ämnena för att sedan bedöma den i ett annat senare under terminen. Det gör att eleverna blir mindre stressade då de får öva de olika förmågorna ibland utan att bli bedömda i dem. Det finns förstås massor av centralt innehåll som funkar bra ihop också. Jag skulle nog säga att om man ser på de olika no-ämnena som ett ämne “naturvetenskap” så känns det inte så jobbigt.

Kolla in länken till alla LGR11:s förmågor https://www.mindomo.com/sv/mindmap/7743e74067994139a71e4d703d32920a

Kolla in länken till allt centralt innehåll i LGR 11 för 7-9: https://www.mindomo.com/sv/mindmap/53236294a506440c914aee8a9c74e1a9

Hålla sig uppdaterad

Även här tycker jag att det kanske inte är ämnesdjup utan didaktik som är den stora utmaningen på högstadiet. Att läsa in nya rön om didaktik och sen testa dem gynnas av att jag känner klassen bra tycker jag. Jag kan börja lektionen med att säga något i stil med att vi ska testa en ny grej som jag har läst om och jag upplevde att detta var svårare i de klasser jag enbart träffade en gång i veckan. Dessutom finns det väldigt mycket som är ämnesövergripande av det som jag anser att som man som lärare ska hålla sig uppdaterad i (mobbning, IT, hållbar utveckling osv) så där spelar det nog ingen roll hur många ämnen man undervisar i, det är nog lika svårt för alla. Den enda gången det är lite pyssligt att ha fem ämnen är när skolan byter läroplan, då måste jag läsa in läroplanen för alla mina ämnen och kommentars-materialet därtill, det vill säga ungefär 250 sidor text…vart tionde år…det är inte så mycket att gnälla över eller vad tycker ni?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)