när tekniken hjälper

Jag har under de senaste veckorna stött på en del saker som fått mig att tänka på det här med hur digital teknik och tekniska lösningar fungerar samt när och var de ska användas.

Min upplevelse är att den digitala arbetsmiljön för lärare är urusel, därför har jag, med hjälp av många andra, satt ihop en digital skyddsrond för LR:s räkning. Förmodligen är det därför lärare, med all rätt, väljer bort digital teknik i klassrummet.

Låt oss nu tänka på saker som skulle kunna underlätta vårt jobb istället:

Dator med penna till alla elever:

Under mina första 6 år som lärare med en dator per elev hade min skola valt att satsa på datorer som hade pekskärm och penna till alla elever. Detta gjorde att problemen med det digitala blev färre och trösklarna lägre. När eleverna skulle anteckna under en genomgång vek de ner skärmen och skrev för hand. Detta innebar att vi inte hade skärmar mellan oss eleverna och jag, att de inte lika lätt for iväg på annat samt att de kunde anteckna analogt med alla fördelar som det innebär trots att detta var digitalt och sparades digitalt. Eleverna kunde också rita på datorn, vilket kändes extra viktigt inom NO-ämnena. Jag vet att vi när vi läste om atom- och kärnfysik ritade kärnkraftverk där eleverna zoomade, zoomade och zoomade in för att sedan långt där inne rita och beskriva hur kärnklyvningen går till.

Dator med penna till alla lärare:

I januari 2007 fick jag min första dator med penna, sedan dess har jag aldrig vänt mina elever ryggen. I just den klassen jag hade då blev detta något som påverkade klassrumsklimatet oerhört positivt. Jag har alla mina ”tavel-genomgångar” via dator och projektor, med näsan vänd mot eleverna skriver jag på ”min tavla” i datorn samtidigt som det visas på den stora, vita duken vid tavlan. (och dessutom synkas det till elevernas datorer via molnet). Detta ger mig, inte bara ögonkontakt med eleverna, det ger mig också oändligt med plats på ”tavlan” utan att sudda, jag kan dessutom klippa in bilder, filmer, ljud etc direkt på ”tavlan”. Vi kan med lätthet gå tillbaka till vad vi gjorde förra lektionen och elever som är hemma och sjuka brukar titta in för att lära sig vad  som gicks igenom. Jag skulle inte vilja undervisa utan en sådan dator en enda dag i mitt liv.

Stor duk samt projektor

Det låter kanske konstigt men i många klassrum är duken, där datorbilden ska visas på, alldeles för liten. Det här är enbart dumsnålt, i min sal där jag har mina flesta lektioner är duken ca 250 x 200 cm. Då ser alla elever bra och jag som lärare behöver inte anpassa efter det. I en del andra salar på skolan är duken kanske bara 150 x 100, då blir det betydligt svårare att använda datorn för läraren.

Bra wi-fi

I början av min tid som ”1:1-lärare”, var eleverna tvungna att sprida ut sig i skolan för att kunna streama de filmer jag bad dem se… ”Kalle, Pelle, Ada och Elisa, ni kan sätta er under access-punkten i fiket” osv. Nu är nätet utbyggt och krånglar inte. Så ska det självklart vara.

Översättning

Det finns fantastiska appar och program. Tänk att man just nu kan fota text skriven på ett språk med andra bokstäver än vårt, översätta det och få det uppläst. Hur häftigt är inte detta för samverkan mellan nyanlända elever och deras klasskompisar. Jag har alldeles nyss fått en elev vars modersmål är arabiska. Jag är så glad att jag kunder skriva ett långt brev till honom där jag förstås hälsade honom välkommen men också kunde lägga ut texten om digitala NO-böcker, att han självklart får använda translate så mycket han vill och hur det fungerar med inloggningar hit och dit samt om undervisningen i stort.

Kompensatoriska hjälpmedel

Talsyntes, att tala in till text, stavningshjälp, förstoring och förminskning av texten, inlästa läromedel där du kan höja och sänka hastigheten samt diverse olika program för att öka koncentrationen. Allt detta och mer därtill kan och bör finnas på varje elevs dator. Det måste förstås också finnas en specialpedagog som ger elever i särskilt behov av kompensatoriska hjälpmedel introduktion till dessa. Detta gör att elever får större möjligheter att lära sig. Jag har, senaste veckan, ”tvingat” mina elever att testa hur det är att läsa läxan med talsyntes. Reflektionerna runt det är intressanta. En del upplever att de börjar tänka på annat ”jag gjorde annat när det var någon annan som läste åt mig” men en del uppskattade det verkligen då de tyckte att de fick en första överblick av texten som var nyttig innan de läste själva, en del läste och lyssnade samtidigt. All talsyntes kan dock bli bättre.

Digitala läromedel

Jag tycker väldigt mycket om digitala läromedel (med betoning på tycker). Här kan man läsa om det till exempel. Digitala läromedel måste förstås vara bra för eleverna. Då det visar sig att det är svårare att ta till sig text på skärm måste de digitala läromedlen erbjuda så mycket mer och bättre funktioner än den tryckta boken att de kompenserar för det som inte blir sämre. Men! Digitala läromedel måste också vara bra för läraren. Tänk så mycket tid som kan sparas om det fanns självrättande tester på faktakunskap, som läraren med få, enkla knapptryck distribuerade till eleverna och där läraren (och eleven) får tydlig statistik på eleven kan och inte samt adaptiv träning på det hen inte kan. Men vänta…det finns ju redan…

 

Så till min poäng

Det finns mängder av bra hårdvara, mjukvara och tjänster. Oftast är den inte gratis. Dessvärre är inte lärares arbetstid heller gratis. Saker måste få kosta. Den som tror att vi skulle spara oss ur ”skolkrisen” tror fel. Jag vill dock tro att vi, i det långa loppet, kommer att spara pengar om lärare får göra det som de är bra på och inte vara halvdåliga IT-tekniker, administratörer eller gratisjobbande läromedelsförfattare. 

några tips:

  • Undersök vad det finns för digitala prylar som skulle underlätta ditt jobb
  • Ta reda på priset
  • Skriv ett PM till skolledningen där du visar på fördelarna, jämför priset med vad det kostar för din arbetsgivare de två första veckorna (minus karensdag) då du är sjuk och arbetsgivaren betalar både sjuklön till dig samt vikariekostnader. (bara som en jämförelse alltså)

Stå på dig, acceptera inte dålig teknik. Bli en bra och påläst kravställare/beställare.

 

 

 

en saga om nytt läroplansinnehåll

Det var en gång ett litet land, långt uppe i norr. Det lilla landet var känt för sina vackra berg, sina fina stränder och sina användbara, vackra och hårda stenar.

I det lilla landet fanns många företag som sysslade med stenar. De grävde efter dem, de sprängde loss dem och de hackade och hackade. Många företag förädlade också stenarna genom att såga, slipa och polera dessa för att sedan låta de vara delar av golv, möbler, statyer och hus. Både de stora och små företagen tjänade mycket pengar på sina affärer med sten och växte sig större och starkare för varje år. Plötsligt började det vara svårt att hitta människor som kunde och ville jobba i stenföretagen. Under uppbyggnaden av stenföretagen så hade det funnits massor med unga pojkar som hade lärt sig allt om stenar på fritiden men plötsligt började dessa ta slut. Stenföretagen hade blivit för stora. De stora stenföretagen träffades och smed planer för hur de skulle lyckas hitta fler som kan tillräckligt om stenar för att kunna jobba hos dem.

I det lilla landet styrde en kung och hans hovmän. Dessa män brukade ha för vana att vara med på alla möjliga kalas och konferenser som stenföretagen ordnade. De trivdes ihop och åt gärna middag ihop. Stenföretagens professionella middagsätare fick nu i uppgift att försöka övertyga kungens och hans hovmän om hur viktigt det var att barnen i skolan fick lära sig mer om stenar. De pekade på vikten av att alla måste känna till lite om stenar och berg eftersom alla förr eller senare kommer att gå på ett berg, kasta en sten eller kanske jobba inom stenföretagen. De övertygade kungen om att alla, både flickor och pojkar bör ha en chans att bli intresserade av stenar och då måste det förstås in i skolan. Stenföretagen startade egna sommarskolor för flickor där man övade på olika typer av bergarter och där alla fick med sig några ädelstenar hem som ett minne efter veckan.

Kungen blev mer och mer övertygad om att detta var sättet för att rädda hans lilla land från att glömmas bort. Han bestämde sig för att stenkunskap skulle bli obligatoriskt i skolan. Han gav sina hovmän i uppdrag att fixa in det på lämplig plats i det lilla landets läroplan och sen skulle allt var frid och fröjd.

Hovmännen började sitt arbete, ivrigt påhejade av stenföretagen, stenklubben, bergsgänget, gruskollo och alla de andra som tycker att stenar är det viktigaste. En del av företagen gav ut böcker och skrev hur lärarna skulle kunna använda sig av stenar i undervisningen i alla ämnen.

  • hemkunskap: mal senap med en sten
  • idrott: kasta sten, lyfta sten
  • matte: räkna stenar, beräkna andelen av en viss bergart i berget på skolgården
  • biologi: vilka djur tycker om stenar
  • samhällskunskap: hur uppstår ett samhälle runt en gruva
  • historia: stenbrytning förr
  • teknik: stenbrytning nu
  • språk: texter om stenar på spanska, franska, tyska
  • osv

Till slut sansade sig hovmännen och ändrade enbart geografiämnet och biologiämnet så att dessa fick nytt innehåll eftersom att även om berg, sten och grus påverkar varje människa varje dag så har det en tydlig koppling till just de skolämnena.

I det lilla landets kursplan i biologi la man till att eleverna ska kunna kunna resonera runt bergartens betydelse för ekosystemen samt kunna peka på likheter och olikheter mellan olika biotopers artsammansättning beroende på bergart eller grusstorlek.

I det lilla landets kursplan i geografi hamnade den mer tydliga fakta-delen av bergarter. Eleverna ska kunna känna skillnad på de olika stenar och bergarter som finn i jordskorpan, kunna namnge dessa och känna till deras egenskaper.

Stenföretagen blev förtjusta! Äntligen tog skolan över en del av deras uppgifter när det gällde internutbildningen. Äntligen skulle det finnas både flickor och pojkar som vill och kan jobba hos dem.

Lärarna blev livrädda. Ingen av biologilärarna eller geografilärarna hade någonsin lärt sig om stenar. Visst fanns det de lärare som ägnat sig åt fossiler eller något liknande på fritiden men inte visste dom hur det skulle gå att få in i ämnet. Stor oro utbröt på skolorna.

Denna oro älskade stenföretagen. Nu storsatsade stenföretagen må ni tro. De köpte in lärare som skulle åka runt i skolorna och berätta om hur man kan göra skojig undervisning om just deras bergartsfavorit. De betalde pengar till människor som vill skriva böcker om ”Gnejs i matteundervisning”, ”Granit för lågstadiet”, ”ädelstenar- en fördjupning för stenkompetenta” osv. En del av de mindre företagen började utveckla egna små leksaker av sten som de skulle kunna sälja till skolorna för att barnen skulle kunna lära sig om stenarna medan de leker.

Även vanliga konferens och utbildning-företag tänkte att de vill vara med när skolan nu äntligen skulle förändras. Utbildningsföretagen köpte också in lärare och lät dessa sätta ihop paket med workshops i stenhackning, ett stenbestämmar-kit, tre böcker om olika bergarter och inspirationsföreläsningar. Allt detta tänkte de sälja dyrt till stressade skolor. En del företag påstod att skolorna också behövde processledning och tänkte även sälja den tjänsten dyrt.

Stenföretagen, utbildningsföretagen, leksaksförsäljarna och stenbokförlagen vädrade morgonluft och alla tumlade runt varandra i en iver för att nu äntligen kunna dra in mer pengar till sitt företag.

Men då….

Då fick kungen och hans hovmän höra talas om detta. Kungen, som var snäll och klok men hade lite andra viktiga saker att stå i, hade trott att hans hovmän skulle styrt upp detta bättre. Hovmännen å sin sida var så förtjusta över all nybyggaranda som rådde bland stenföretagen så de hade låtit sig dras med.

Kungen sa stopp!

Om vi inför något nytt i vår läroplan måste lärarna i biologi och geografi självklart få utbildning i detta! All annan lärarutbildning anordnas av staten via de många fina och väl ansedda universiteten i det lilla landet. Det lilla landet var nämligen stolta över sina fina universitet och sitt fina system för högre utbildning.

Kungen beslöt därför att alla lärarna i biologi och geografi skulle få gå en kurs på sitt närmsta universitet i geologi, gemmologi och petrologi. Kursen skulle vara tydligt knuten till den undervisning som lärarna så småningom skulle bedriva i sina klassrum. Den skulle innehålla både fältstudier, teori och didaktik i ämnena. Den skulle ges av de universitet som redan anordnade kurser i dessa ämnen, den skulle vara gratis, ges på halvfart och lärarna skulle ha färre undervisningstimmar under det år de förkovrade sig.

Allt annat är vansinne! utbrast kungen varje gång någon klubb, kollo, förening eller företag ens andades om att de hade en ”quickfix” eller en ”så här kan du undervisa om stenar utan att veta något om stenar själv”- kurs för lärarna. Att skolor, som redan nu hade lite för lite pengar skulle förväntas lägga pengar på sådant där tyckte kungen var Trams.

Lärarna fick bra utbildning, eleverna fick lära sig rätt saker på rätt sätt och alla levde lyckliga i alla sina dagar.

 

planering för läsåret

Hej och glad hösttermin!

Nu om inte nyss är det dags att skapa förutsättningar för ett lugnt och bra läsår, arbetstidsmässigt.

Så här gör jag:

Jag skapar en tabell där alla dagar för läsåret finns med. I den skriver jag in skolgemensamma händelser som friluftsdagar, nationella prov, lovdagar, studiedagar, temadagar etc som kommer att påverka undervisningen på något sätt. Så här kan den se ut då:

När det är gjort går jag in på det som gäller just för min klass i mitt ämne. Jag markerar de lektioner vi inte kommer att ha med grått, lov och studiedagar till exempel. Just denna klass har jag tre lektioner med per vecka, på måndag, onsdag och fredag, alltså gråmarkerar jag hela kolumnen för tisdag och torsdag. Sen använder jag blått för att visa på de lektioner/dagar som de är i skolan men som vi inte kommer ha just matematik på (det kan vara temadagar etc.) De lektioner jag vet att jag kommer vara borta och eleverna ska ha vikarie på brukar jag markera med gult för att kunna göra en planering som funkar att genomföra med vikarie. Jag ska på Skolverkets konferens om programmering den 2/10, därför är den följaktligen gul.

När detta är gjort brukar jag räkna hur många lektioner vi har till vårt förfogande under läsåret, jag och eleverna. Sen tar jag mig en titt i läroplan, kommunens årskursuppdelning av centralt innehåll och läroboken. (Just den här delen brukar jag göra ihop med eleverna men här förklarar jag hur jag gör om jag skulle göra det ensam.) Jag fördelar stoffet på de lektioner jag har till mitt förfogande. Jag gör professionella avvägningar när det gäller hur mycket tid vi kommer att behöva lägga på respektive moment och vilka förmågor som ska tränas när. Ju mer erfarenhet jag skaffar mig som lärare och ju bättre jag känner till elevernas kunskapsprofiler och ju vanare jag är med vilket stöd jag kan ha av läroboken desto lättare är det att göra denna avvägning. Jag funderar på de övergripande mål jag har med undervisningen, i detta fall har jag tyckt att det var viktigt att hålla ganska hård koll på att alla elever hänger med, därför avsätter jag tid för läxförhör varje vecka samt uppföljningar av dessa. Jag lägger medvetet in några ”luft-lektioner” som kan användas till fördjupning/att komma ikapp eller att ta igen något som vi missat av olika anledningar.

Planeringen är så detaljerad som möjligt och den är alltid tillgänglig för elever och vårdnadshavare tack vare att den lägg i en moln-delad anteckningsbok. På de flesta lektioner lägger jag någon länk till en film eller spel/övning som har med avsnittet att göra. Så här kan ett detaljplanerat kapitel se ut.

Sådär ja, nu vet du hur jag gör, jag upplever att detta gör att varken jag eller eleverna blir särskilt stressade. Det kommer sällan några överraskningar och vad som ska prioriteras bort i händelse av för lite tid funderar jag över i lugn och ro i början av läsåret, det blir inte automatiskt så att det är det sista kapitlet i boken.

För er som har elever som skriver nationella prov i vår är det rätt bra att göra denna översikt…det är många dagar/förmiddagar som tas i anspråk för just NP i olika ämnen. Bra då att veta hur det ser ut redan nu. Så här ser förutsättningarna ut för 9:orna på min skola mellan sportlov och sommarlov:

så: lägg lite tid på detta nu, du kommer tacka dig själv senare.

kemitallriken – organisk kemi åk 8

Under början av våren läste mina elever i årskurs 8 biologi om hälsa, mat, motion o.s.v. Så småningom kommer det upp en film om det på lr.se men redan nu kan man läsa om ett liknande projekt som jag tidigare gjort på Skolverkets hemsida.

Efter biologin tog vi oss an den organiska kemin där en del handlar om kolhydrater, fetter, proteiner och liknade. Eftersom det var lyckat med elevernas intresse när det biologiuppgiften kändes det roligt att spinna vidare på den och ge dem en uppgift där de skulle resonera runt en måltid men nu med kemiska ögon.


Uppgiften såg ut så här:

  1. Utgå från en bild på en mattallrik.
  2. Beskriv vad som finns på tallriken och vad det är rent kemiskt kemiskt.
  3. Vad händer kroppen, kemiskt med beståndsdelarna?
  4. Ange källor
  5. Använd vilket presentationsprogram du vill: onenote, powerpoint, film, emayze, prezi el dyl.
    Prata eller skriv in det du vill berätta.

Begrepp och ord att ha med kan vara: fetter, proteiner, kolhydrater, omättat, mättat, fleromättat, essentiella aminosyror, stärkelse, cellulosa, enkla och sammansatta sockerarter, vitaminer, mineraler samt fotosyntes.


Det blev en bra uppgift och eleverna jobbade stenhårt med den. Jag tror att den blev bra då den knöt an till något enkelt och som de behärskar (mat). Även de som har svårare för kemi kom igång och kunde resonera runt åtminstone kolhydrater, fetter och proteiner medan det fanns gott om möjligheter för de som ville att fördjupa sig ordentligt. Jag upplevde det som om många eleverna kom till en hel del insikter när det gäller sammansättning av måltider, de olika beståndsdelarnas vikt och roll. Den stora utmaningen var att hålla sig neutral och inte dela in livsmedel i nyttigt och onyttigt. Jag hade utmanat dem genom att ”förbjuda” de orden varpå det blev ett tydligare ”kemifokus” på uppgiften.

 

Delar av kunskapskraven som bedömdes med denna uppgift var:

e c a
Eleven kan använda informationen på ett i huvudsak fungerande sätt i diskussioner och för att skapa enkla texter och andra framställningar med viss anpassning till syfte och målgrupp. Eleven kan använda informationen på ett fungerande sätt i diskussioner och för att skapa utvecklade texter och andra framställningar med relativt god anpassning till syfte och målgrupp. Eleven kan använda informationen på ett väl fungerande sätt i diskussioner och för att skapa välutvecklade texter och andra framställningar med god anpassning till syfte och målgrupp.
Eleven har grundläggande kunskaper om materiens uppbyggnad, oförstörbarhet och omvandlingar och andra kemiska sammanhang och visar det genom att ge exempel på och beskriva dessa med viss användning av kemins begrepp, modeller och teorier. Eleven har goda kunskaper om materiens uppbyggnad, oförstörbarhet och omvandlingar och andra kemiska sammanhang och visar det genom att förklara och visa på samband inom dessa med relativt god användning av kemins begrepp, modeller och teorier. Eleven har mycket goda kunskaper om materiens uppbyggnad, oförstörbarhet och omvandlingar och andra kemiska sammanhang och visar det genom att förklara och visa på samband inom dessa och något generellt drag med god användning av kemins begrepp, modeller och teorier.
Eleven kan föra enkla till viss del underbyggda resonemang om kemiska processer i levande organismer, mark, luft och vatten och visar då på enkelt identifierbara kemiska samband i naturen. Eleven kan föra utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang om kemiska processer i levande organismer, mark, luft och vatten och visar då på förhållandevis komplexa kemiska samband i naturen. Eleven kan föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om kemiska processer i levande organismer, mark, luft och vatten och visar då på komplexa kemiska samband i naturen.
Eleven undersöker hur några kemikalier och kemiska processer används i vardagen och samhället och beskriver då enkelt identifierbara samband och ger exempel på energiomvandlingar och materiens kretslopp. Eleven undersöker hur några kemikalier och kemiska processer används i vardagen och samhället och beskriver då komplexa samband och förklarar och visar på samband mellan energiomvandlingar och materiens kretslopp. Eleven undersöker hur några kemikalier och kemiska processer används i vardagen och samhället och beskriver då komplexa samband och förklarar och generaliserar
kring energiomvandlingar och materiens kretslopp.

 

Hur jag rättar NP

Precis som tips i övrigt så är det möjligt att dessa inte passar alla. Jag tänkte dock passa på att berätta hur jag gör när jag rättar nationella prov. Jag är oerhört sträng med min arbetstid, jag har nyss skrivit en bok som heter Jobba smart – din vägledning som lärare och i den finns det beskrivet mer övergripande om hur jag jobbar med arbetstid, planering och en del andra sätt att få tiden att räcka till. I detta blogginlägg försöker jag dock vara konkret och berätta om hur jag i år gör för att rätta NP i kemi som jag fått tilldelat mig.

På min skola har vi solidarisk rättning vilket innebär att alla lärare på högstadiet, som undervisar i ämnet delar proven lika mellan sig.

I min bunt ligger 20 elevers prov.

Vi har fått två dagar av skolan att rätta på. En av dagarna har vi för samrättning och en av dagarna rår vi själva över. Vi har bestämt att vi ska vara ordentligt insatta i rättningen när vi har vår sambedömningsdag nästa vecka vilket innebär att den mesta rättningen bör ha skett innan.

Jag har alltså ca 8 timmar på mig att titta igenom 20 prov. Detta innebär att jag har ungefär 20 minuter till varje prov. Nu gäller det att vara effektiv.

  • Jag börjar med att göra en fil i ett kalkylprogram (se bild) med elevernas namn i en kolumn och sen alla belägg eleven kan visa som egna kolumner (se bild.)
  • Sen läser jag igenom rättningsanvisningarna och markerar de lätträttade uppgifterna, de som har korta, exakta svar.
  • Det första jag rättar är sedan just de uppgifterna.
  • Jag rättar alltid en fråga i taget, dels blir det effektivare då jag lättare kan hålla bedömningsanvisningarna i huvudet, dels upplever jag det som att det är mindre risk att jag ser vems prov jag rättar, det anonymiserar.
  • Rätt svar (dvs att eleven visar belägg för en viss förmåga på en viss nivå) markeras med en ”1” i kalkylarket samt ett kryss i uppgiftens matris. Om jag är osäker på bedömningen skriver jag ett ”?”.
  • I kalkylarket har jag skapat formler som färgar de celler som innehåller ”1” gröna, de som innehåller ”0” röda och de som innehåller ”?” gula. Översikten ger mig en tydlig bild om vilka frågor jag framförallt behöver diskutera med mina kollegor (de med flest frågetecken). I kalkylarket använder jag mig dessutom av autosumma för att se det preliminära provbetyget.
  • De elever som ligger nära någon betygsgräns och har många frågetecken är de elevers prov som jag kommer lägga mest tid på att rätta. Det kan ju finnas elever där jag markerat två ”?” i deras rad men att det är mer än 2 poäng till nästa betygsgräns på provet…om jag har ont om tid bör jag ju inte prioritera just de elevernas prov.

I en bättre av världar skulle jag lära mig hur jag programmerar mitt kalkylark att spotta ut en rapport per elev. I en ännu bättre värld skulle de lärosäten som tar fram proven eller för den delen Skolverket kunna serva oss med dessa kalkylark. I en utopisk värld skulle proven vara digitala….

 

 

PS en liten film om hur man summerar och markerar finns här.

Öppet brev till läromedelsförlagen angående programmering i matematik åk 7-9

Hej kära läromedelsförlag!

Ni vet att jag innerst inne tycker väldigt bra om er. Jag tror ju faktiskt att det är mer effektivt att några gör läromedel för många än att alla lärare gör sitt eget…framförallt för att många lärare har ont om tid.

Nu tänkte jag tipsa eller utmana er till att verkligen göra skillnad för alla kloka högstadiemattelärare ute i landet.

Nuläge:

Vi har en välutbildad mattelärarkår, många har dessutom nyligen genomgått matematiklyftet och är ordentligt uppdaterade på rådande läroplan och rådande pedagogisk forskning.

Matematik är ett ämne som många elever har svårt för och tycker är jobbigt men det är också ett ämne som eleven behöver ha minst E i betyg i för att komma in på gymnasiet.

Det är redan rätt fullt i det centrala innehållet och nu kommer dessutom detta in:

Algebra: Hur algoritmer kan skapas och användas vid programmering. Programmering i olika programmeringsmiljöer.

Problemlösning: Hur algoritmer kan skapas, testas och förbättras vid programmering för matematisk problemlösning. 

Detta ska implementeras senast läsåret 18/19.

Jag har tidigare pekat på behov av fortbildning i mina inlägg här och här. I väntan på att matematiklärarna hinner fortbildas behöver vi tillgång till bra läromedel. Det är där ni kommer in.

Min önskan är att ni, kära förlag, gör så här:

  • Ta er en titt på vilka läromedel ni ger ut i matematik för högstadiet.
  • Sätt någon kunnig lärare som behärskar både matematik och programmering på att ta fram elevuppgifter som passar i er bok. (inget extra läromedel bredvid, det har vi inte tid och ork till att sätta oss in i)
  • Ha som målsättning att skapa en elevuppgift som behandlar programmering till vart och ett av era kapitel i varje årskurs bok. (det blir ca 15 uppgifter)
  • Dessa uppgifter ska vara kopplade till kapitlets begrepp och metoder för att lätt kunna användas ihop med den ordinarie boken.
  • Publicera dessa lättillgängligt, fritt, online som ett stöd till de lärare som redan använder er pappersbok med sina elever.
  • Elevuppgifterna ska vara självinstruerande och kunna göras i en vanlig webbläsare.
  • Ge gärna förslag på lektionsupplägg till läraren där förberedelser, ev systemkrav, tidsåtgång framgår.
  • Kopplingen till rådande papperslärobok ska vara oroligt tydlig. I princip: Denna digitala programmeringsuppgift passar efter bokens uppgift 24 på sidan 157.

 

Vad säger ni?

Det är väl inte så svårt?

Ni kommer vinna så mycket cred, förtroende och tacksamhet.

Tack på förhand <3

 

/Helena

hur kan man lösa programmeringen för elever?

I mitt senaste inlägg beskriver jag min rädsla för dyra quick-fix i kölvattnet av förändringar i läroplanen.

Problemet är förenklat uttryckt: Plötsligt ingår programmering i matematik och teknikämnet. Programmering har dock inte ingått i särskilt många matte- eller tekniklärares utbildning. Alltså kan lärarna inte det som de ska undervisa i.

Så hur ska man göra då? Genom LR försöker vi påverka på nationell nivå men Du som enskild lärare eller rektor kan faktiskt också göra skillnad.

  • Inventera på skolan om det finns någon som har läst programmering. (Det finns en del f.d. ingenjörer som läst KPU för att bli lärare till exempel. De kanske har det i sin tidigare utbildning)
  • Inventera även bland andra lärare än matte- och tekniklärarna. Ibland finns det kunskaper hos lärare i annat än det de är anställda inom 😉
  • Ge dessa lärare, som alltså redan kan programmera tid att friska upp sina kunskaper. Ge dem dessutom tid att tillsammans sitta och fundera hur ni kan lösa programmeringsundervisningen ihop med matte- och tekniklärare under de år som det tar för de andra lärarna att fortbilda sig.
  • Gör en tjänstefördelning och ett schema som gör detta möjligt i praktiken. Kanske parallell-lägga den programmeringskunniga läraren med den ordinarie läraren för att kunna vara tillsammans i klassen?
  • Köp in bra läromedel med bra lärarhandledning till alla elever för att förenkla planering och val av stoff.
  • Se till att göra plats i tjänstefördelning och schema för fortbildning av lärare i matematik och teknik.

Och du lärare: stå på dig! Det finns ingen busenkel superbillig lösning. Låt inte arbetsgivaren tro att detta löses med en workshop, några dyra robotar och Din fritid.

 

 

 

 

livrädd för quick-fix i läroplansförändringarnas kölvatten

Så är det då till slut inskrivet i våra läroplaner om programmering.

Så här skriver regeringen:

Matematik
• Algebra i årskurs 1–3: Hur entydiga stegvisa instruktioner kan konstrueras, beskrivas och följas som grund för programmering. Symbolers användning vid stegvisa instruktioner.
• Algebra i årskurs 4–6 samt årskurs 7-9: Hur algoritmer kan skapas och användas vid programmering. Programmering i visuella/olika programmeringsmiljöer.
• Problemlösning i årskurs 7–9: Hur algoritmer kan skapas, testas och förbättras vid programmering för matematisk problemlösning.
Teknik
• Arbetssätt för utveckling av tekniska lösningar i årskurs 1–3: Att styra föremål med programmering.
• Arbetssätt för utveckling av tekniska lösningar i årskurs 4–6: Att styra egna konstruktioner eller andra föremål med programmering.
• Tekniska lösningar i årskurs 7–9: Tekniska lösningar som utnyttjar elektronik och hur de kan programmeras.
• Arbetssätt för utveckling av tekniska lösningar i årskurs 7–9: Egna konstruktioner där man tillämpar styrning och reglering, bland annat med hjälp av programmering. Hur digitala verktyg kan vara stöd i teknikutvecklingsarbete till exempel för att göra ritningar och simuleringar.

Dessutom skriver regeringen att man kan välja att införa detta redan i höst eller till höstterminen 2018.

Min oro ser ut ungefär så här:

  • Jag tycker att man ska ha läst de ämnen man undervisar i på högskola. Dessutom tycker jag att man ska ha läst ämnesdidaktik i området.
  • Det är väldigt få matte och teknik-lärare som har haft programmering i sin utbildning. Under mina 4,5 år på lärarhögskolan nämndes det aldrig trots att jag är utbildad och legitimerad i både matte och teknik. (Jag läste dock en lärarlyfts-kurs på KTH där programmering ingick samt att jag har en del med mig från gymnasiet. Om jag känner mig mogen att undervisa elever i textbaserad programmering? Nej, tyvärr, jag behöver sätta mig ner med andra och fundera på hur och vad först. Sådant tar tid.)
  • De flesta matte och tekniklärare har dock inte turen att de fått med sig detta med programmering.
  • Då uppstår ett kompetensutvecklingsbehov!
  • De flesta skolor och huvudmän längtar efter en ”quickfix” vilket gör att företag som erbjuder t.ex. ”Vi utbildar elever och personal och ger er en helhetslösning” kommer att kunna skära guld av kommunala skolpengar. Jag befarar att vi kommer att se en uppsjö av workshops och robotar som på något sätt ska ”kortsluta” systemet och få rektorer att tro att lärare minsann ska undervisa i något de inte kan.

Nej tyvärr. Precis som om en lärare ska undervisa i något annat nytt så behövs bra, akademisk fortbildning för att läraren ska gå rakryggad och kunskapsvaccinerad in i detta nya och med sin utbildning kunna välja klokt hur, vad och med vad för pryl.

Jag hörde en gång en lärare säga ”med verktyget ___________ kan jag lära eleverna programmera utan att själv kunna programmera!”

 

ett förstadium till programmering?

Det här med programmering är ju stekhett just nu…men jag är lite orolig för hur det ska bli på skolorna. I förra veckan anordnade Skolverket en träff med en referensgrupp för att tanka av oss verksamma lärare lite av våra ideér om fortbildning, implementering och stödbehov. Bra Skolverket! Jag hoppas att det blir bra tillslut det här. Vi har en tekniklärarkår som är lite osäker i sin reella (och i viss mån också formella) kompetens, detta enligt skolinspektionens rapport 2014. Min gissning är att ännu fler är osäkra på sin kompetens inom programmering. Jag hoppas inte någon huvudman tror att lärare ska undervisa i och om programmering utan att kunna programmera.

Vad jag egentligen tänkte skriva om idag är det som, enligt mig, ofta saknas när vi pratar programmering. Alldeles för ofta hör jag att vi ska köpa häftiga robotar som vi ska programmera eller öva i verktyg och appar med blockprogrammering för att lära oss förstadiet till programmering. Jag tror att det är bra och nödvändigt men det jag vill påminna om är hur vi historiskt sett kom fram till programmerade datorer. Jag tror att det kan vara en väldigt bra väg att gå för att få elever (och lärare) att närma sig programmering.. Så innan vi lägger pengar på dyra, väldigt avancerade robotar, surfplattor och appar, så tycker jag att vi bör se oss omkring och leta efter saker och mekanik i gränslandet mellan analogt och digitalt. De exempel jag har kommit att tänka på är:

vävstolar, positiv och speldosor. alla dessa styrs av någon typ av karta/hålkort/beskrivning och upprepar små kommandon i ett visst mönster för att bilda en större helhet. Är jag fel ute? Kan du komma på fler saker?
Феликс м

Crazy old barrel organ dude in Bruges Loom

Tack för allt Hans Rosling

Sällan har någon ”kändis” bortgång påverkat mig så som den dystra nyheten att Hans Rosling gått bort förra veckan gjorde. Hade han fått leva några år till hade han hunnit påverka några till människor att bli klokare, mer ifrågasättande när det gäller myter om antal barn i familjer, ebola och fattigdom i världen. Nu få vi som beundrade honom ta vårt ansvar och sprida hans tankar vidare.

Jag träffade på Hans Rosling för första gången hösten 2011 då han på sitt snabba, effektiva och inspirerande sätt visade Gapminder under Skolforum. Det finns streamat via Bambuser här.

Sedan dess har jag använt hans underbara verktyg Gapminder i NO och matteundervisningen. Jag har dessutom visat det för många lärare under workshops och inspirationsföreläsningar och varenda gång jag visar det kliar det i fingrarna på mig att lära mig mer om världen. Jag brukar visa eleverna snabbt hur verktyget fungerar och de fastnar direkt och ställer frågor ”klicka på Sverige då!” ”Hur är det med USA?” ”Vad hände där 1945+” osv. De blir förtjusta när de sedan får klicka runt själva.

Exempel på uppgifter jag använt mig av i mina ämnen kopplade till Gapminder:

Biologi

  • Se Hans Roslings TED-talk om HIV i världen
  • Låt eleverna ändra y-axeln till att visa alkoholkonsumtion/socker/rökning/kolesterol/blodtryck mm i respektive land. Be dem fundera på varför det ser ut som det gör.
  • Låt eleverna ändra y-axeln till att visa statistik om vattenanvändning för respektive land samt andel skog och jordbruk och be eleverna fundera på påverkan på de lokala ekosystemen.

Fysik

  • Låt eleverna ändra y-axeln till att visa energianvändning/energiproduktion/utsläpp mm för respektive land eller per person i respektive land. Be dem fundera på varför det ser ut som det gör.

Teknik

  • Se Hans Roslings TED-talk om den magiska tvättmaskinen.
  • Låt eleverna ändra y-axeln så att den visa infrastruktur i respektive land. t.ex. mobiltelefoner, bredband, trafik osv. Be dem fundera på hur infrastrukturen påverkar människan, samhället och miljön.

Matematik

  • Låt eleverna göra frågor till varandra om fakta i Gapminder. T.ex: Hur var kvinnorna som gifte sig för första gången 1976 i Sverige? Detta för att öva sig att avläsa diagram.
  • Låt eleverna göra egna matteuppgifter på temat procent med Gapminder som databas. T.ex: Hur mycket äldre är de kvinnor i genomsnitt som gifter sig idag i Sverige än de som gifte sig 1976? I år? I procent?

Fantasin sätter gränserna och verktyget är underbart.

 

För dig som vill lära dig mer om Gapminder rekommenderar jag : https://www.gapminder.org/for-teachers/