Är träning bra, men lästräning bättre?

I otaliga artiklar kring "mer idrott i skolan" refereras det till "gympa" hit och gympa dit. Det som är mest frustrerande är språket. Det blir svårt att veta vad man menar när man använder "gympan" varannan mening och sedan idrott.

Jag läste en ledare i Expressen om att det skulle vara bättre om man satt in mer lästräning istället för att slösa bort värdefull tid på “gympa” i skolan bara för det nu var inne att förespråka mer fysisk aktivitet för inlärning. Ledaren kan ni läsa här men jag råder er att inte göra det.

Vad gäller mer lästräning så är jag helt klart för det. Ledaren, som till dess försvar förmodligen inte var så insatt i skolan, menade på att om man lägger till extra “gympa ” skulle det innebära att något annat fick stryka på foten. Samt att det bara var på modet att försöka förbättra resultaten i skolan med fysisk aktivitet.

Jag skrev ett svar men då ledaren saknade avsändare blir det svårt att rikta sig till källan. Då spred jag mitt svar på sociala medier i hopp om att flaskposthälsningen skulle flyta på cyberspacets ocean och till slut landa på rätt strand. Tänkte dela mitt svar även på denna blogg samt lägga till lite funderingar omkring Finlands nya läroplan samt hur Danmark jobbar omkring hälsa och höja resultaten i skolan.

Här kommer mitt svar på ledaren:

Det är inte mer idrott(gympa grr) det är mer träning pulshöjande aktivitet för de som är mest skygga för att röra sig och få upp pulsen . Att de avskyr eller ogillar fysiska aktiviteter beror oftast på att tävlingsidrottens upplägg inte passar dem och i vissa fall skrämmer bort dem. Det finns redan ett råd utlagt att skolan skall se till att eleverna rör sig 30 minuter per dag och då utanför undervisningen i kunskapsämnet Idrott och Hälsa men jag har inte hittat det i och med lgr/gy11. Resultaten har ju gått ner när man minskat fysisk aktivitet och ökat på tex matematik. Vore bra om en ledare refererade till någon form av forskning. Vad gäller pulshöjande aktivitet och resultat i skolan kan ni läsa om detta här

https://www.mdc.edu/main/images/Exercise_Seen_as_Priming_Pump_for_Students_tcm6-22258.pdf

Det är inte på grund av att elever blir mer vältränad som är själva poängen men självklart önskvärd bieffekt. Nej det är det faktum att forskningen visar att om man anstränger sig precis innan man ska tex lära sig läsa eller lösa svåra matematiska tal så förbättras chanserna avsevärt för inlärning tack vare synapser som är starkare m.m. Läs mer om detta i boken spark. Lägg till vad forskning redan visste om vad fysisk aktivitet gör för hjärnaktiviteten nämligen att neorotransmittorerna serotonin, norepinefrin, metylfenidat och dopamin som de flesta av de läkemedel vi använder för att förbättra den psykiska hälsan och har som mål att öka eller minska hamnar i bra balans av aktivitet och med läkemedel så påverkas bara det ena eller andra och man vet aldrig vad resultatet blir då det uppstår en dominoeffekt av medicinerna som kan ta olika vägar i olika hjärnor. Läs mer om detta i The brain bible.Med tanke på hur många elever som tar medicin och har den typen av diagnos och går i skolan skulle enbart det argumentet räcka för att öka den fysiska aktiviteten i skolan. De behövs inte mycket tid till anspråk att få till 20 minuters pulshöjande aktivitet i starten av varje skoldag för att optimera inlärning hos våra ungdomar/barn. Med tanke på de som har dålig erfarenhet av att röra sig går det inte heller att vem som helst håller i aktiviteten. Aktiviteten bör hållas av utbildad idrottslärare eller vara uppstyrd av utbildad lärare för att göra den trygg för den otrygge.

Slutligen det handlar inte om att det är inne med mer fysisk aktivitet det handlar om forskning.

Håller på utforma principer för hur en pulshöjande aktivitet kan se ut och de principerna kommer nog ändras under projektets gång (Gnistan) kan läsa mer om detta här

http://blogg.upplandsvasby.se/vasbylarlabb/workshop-2-principer-for-en-pulshojande-aktivitet/

Här finns även genomförda exempel

http://www.youtube.com/playlist?list=PLyQEqg3DFTCQSjEwk7wsLj8KWzdYa0rnP

Jag kom i kontakt med otaliga artiklar kring mer idrott i skolan som det så tokigt heter och det refererades till “gympa” hit och gympa dit. Det som är mest frustrerande är språket. Det blir svårt att veta vad man menar när man använder “gympan” varannan mening och sedan idrott.

Denna insändare är skriven av en elev som vill öka studiebidraget till de som är aktiva i förening . Vilket bara skulle öka klyftorna hos de aktiva och icke aktiva. Att vara aktiv i en idrottsförening som ung behöver dessutom  inte innebära en mer aktiv livsstil senare i livet, enligt Lars Magnus Engströmsart artikel Barnidrott och vuxenmotion som kulturella uttryck

Idrottsutövning liksom medlemskap i idrottsförening i 15-årsåldern hade ett ett ganska svagt samband med motionsvanor i medelåldern.

Han sammanfattar att det var mer kunskaper som skulle leda till aktivare vuxenliv.

Av uppenbara skäl är inte tävlingsidrott under ungdomsåren en särskilt bra förberedelse för motionsutövning som medelålders. Det är helt enkelt olika praktiker, som bara delvis överensstämmer. Skolans idrottsundervisning kan däremot ha större likheter med vuxen motion. Min slutsats blir att inlärningsmöjligheterna i skolan måste breddas och fördjupas. Det gäller framför allt sådana grundläggande kunskaper och färdigheter som utgör nödvändiga förutsättningar för ett aktivt deltagande i skilda motionsformer och friluftsaktiviteter. Exempel på sådana är åka skidor och skridskor, hitta rätt i okänd terräng och att på egen hand utforma ett allsidigt fysiskt träningsprogram.

Det ovan beskriver det kunskapsuppdrag vi lärare i Idrott och hälsa har och det är här jag tycker våra metodval kunde bli lite bättre och mer likt det Lars Magnus Engström beskriver. Detta har jag skrivit om här och här. Att utgå från vad det är vi ska lära ut och så småningom även bedöma istället för att lägga focus på Idrotten/leken metoden.

Den Finska modellen

Därför blev jag glad när jag lyckades ramla över lite om hur Finland tänkt om vad gäller sin idrottsundervisning. De ska lägga till mer undervisningstimmar och de skall vara mer inriktad på att lära sig att röra sig och träna för framtiden. De har sedan tidigare separerat hälsodelen så vitt jag förstår.

Nu slopar vi den gamla greninriktade läroplanen till förmån för mångsidiga baskunskaper och ett innehåll som intresserar eleverna

Hittills har skolgympan betonat tävlingsidrott och greninriktad undervisning. Men det blir det ändring på i höst, när en ny läroplan införs.

– Nu får ämnet en helt ny utgångspunkt. Vi lär eleverna att röra på sig och utbildar dem via gympan. Man hoppas att skolgympan ska ge positiva
erfarenheter och bidra till en rörlig livsstil, säger Matti Pietilä, undervisningsråd på Utbildningsstyrelsen.

Det som blir så dumt när man läser denna artikel är att i början kan man läsa detta

På gympatimmen i Kottby grundskola i Helsingfors blir det hockey och inomhusidrott för niorna.

Vilket talar emot hela budskapet med artikeln? Att dessutom Matti Pietilä talar om gympan väcker ännu mer missnöje i alla fall hos mig.

Den danska modellen

I Danmark trädde den nya skolreformen i kraft i augusti 2014. I den danska modellen blev det ett rörelsekrav på 45 minuter per dag, som skulle tillgodoses av hela skolan och inte bara under idrottstimmarna. Och helst integrerat med ämnena.

  • Aktivitet är indelat i fyra olika huvudgrupper:
  • Ämnet idrott, det vill säga det man sysslar med på gymnastiklektionerna, eller under idrottsdagar och turneringar.
  • Aktivitet som är integrerad i ett ämne. Under en matematiklektion kan man öva de lägre tabellerna genom att använda sig av kroppen genom att till exempel hoppa.
  • Aktivitet som är kombinerad med ett ämne men utan sammanhang, till exempel göra pausrörelser under en modersmålslektion.
  • Aktivitet som är avskild från lektionerna. Till exempel rastis – av äldre elever ledda lekar under rasterna eller det som danskarna kallar GÅ-BUSSEN.
  • Via mobilen och en app anmäler föräldrarna sitt barn till gå-bussen som tar eleven till skolan. Gå-bussen har hållplatser längs med vissa rutter, äldre elever(ansvarselever) kommer gående och plockar upp yngre elever längs med rutten och så går man till skolan i grupp.
  • Väl framme på skolgården meddelar appen föräldern att barnet kommit fram. Samma rutt görs sedan efter skoldagens slut.
  • Samarbete med föreningar
  • I Danmark har man också integrerat och samarbetar på bred front med olika idrottsföreningar som förlagt träningar och aktiviteter till eftermiddagarna i skolorna. Man håller även grupper för idrottsosäkra barn, aktiviteter med ”låg tröskel” budskap, inget tävlande, inga prestationskrav.
  • Regering, ministrar men framför allt kommunerna är de stora aktörerna. Undersökningar i Danmark visar att fysisk inaktivitet i en genomsnittskommun med 50 000 invånare, kostar cirka 9,6 miljoner danska kronor årligen.
  • Det danska Skolidrottsförbundet arbetar för att främja inlärning, sundhet och trivsel genom idrott, lek och aktivitet för alla elever i skolan i nära samarbete med kommunerna. För två år sedan hade skolidrottsförbundet 13 anställda, i dag är de 24.
  • Man arbetar hårt för förändringen, man ser positiva effekter, det fungerar och skoleleverna gillar detta skarpt. Men, man medger också att det är mycket arbete, möten och beslut som ligger bakom samt att man bara är halvvägs. Det finns mycket kvar att göra.

Fördomar kring ämnet idrott och hälsa

Jag tycker undervisningen i Idrott och hälsa i Sverige fungerar på ett bra sätt och att det finns tid till att se till att alla når kunskapskraven. Jag har förstått att man på vissa grundskolor och gymnasium fortfarande får slåss mot fördomar mot ämnet från ledning på skolan.

Ett exempel på fördom är att det inte är så mycket rättning i idrott och hälsa och därför kan man ha mer undervisning. Detta leder till att lärare styr undervisning till ett mer aktivitets /metod styrt upplägg och att man inte får tid till att metodiskt lägga upp varje enskilt pass med tanke på centralt innehåll och kunskapskrav och varför man gör saker på idrotten, vad man ska lära sig och hur eleverna ska visa på sina kunskaper.

En annan fördom är att jag som lärare i Idrott och Hälsa ska ansvara för glass och ballong dagar men får inte styra innehållet som jag vill. Friluftsdagar är jag nästan allergisk mot när det går att spela fotboll, gå promenad och spela curling. Varför skall jag hålla i det när det inte finns något kunskapsuppdrag? Friluftsdagar går knappt att få till på ett bra sätt om man måste ta ansvar för hela skolan. Då är det bättre om man kunde få till heldagar för friluftsliv med en grupp man själv kan leda och lära och bedöma.

Det som behövs läggas till i svensk skola är extra träning utan krav på inlärning eller bedömning men krav på prestation utifrån egna föruttsättningar (pulsen) så att eleverna får röra sig mer och inte får för dålig kondition som sedan kan leda till folksjukdomar. En bonuseffekt av detta är att inlärningen påverkas på ett positivt sett men det har jag tjatat om nog nu.

Kommentarer (1)

  1. Lasse Andersson skriver:

    Sådana här påhopp riktas mot de praktisk-estetiska ämnena allt som oftast. Okunniga pajasar tror att det handlar om lyxämnen som man lika gärna kan skippa. De inser inte vad och vilka förmågor man övar upp och vilken nytta det har för övrig skolgång. Felet är att vi får sådan här pajasar i beslutandeställning, då vi istället skulle behöva kunniga människor som kan och intresserar sig för både hjärnforskning allmänt samt pedagogik.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)