Dans

Att bedriva dans och rörelse till musik var, när jag gick i skolan, inte så populärt. Det var stämplat som lite töntigt och obevämt hos en del elever. Trots det var ofta de som inte gillade dans duktiga i övriga rörelseaktiviteter. Nu när jag själv undervisar i ämnet Idrott och Hälsa på gymnasiet, och vi sysslar med dans och rörelse till musik, så ser jag en skillnad.

dansDagens populärkultur (se bara på vad som visas på tv idag) är fylld med dans vilket har lett till att det ligger en viss social status att kunna dansa. Det har blivit ballt att kunna dansa. Det finns fortfarande ändå en del elever som inte vågar bjuda på sig själv och släppa loss. Jag har några knep att komma åt dessa men först vill jag ta upp en diskussion som skedde i en idrottsläraregrupp på Facebook.

Diskussionen började med det klassiska dilemmat “bra bollelev”. Dessa elever kan ofta prestera mycket bra på de flesta moment i idrottskursen, men visar inte samma höga nivå när det kommer till dans.  Det var en hel del lärare som tyckte det var jobbigt att de inte kunde sätta högsta betyg på dessa elever och tyckte därför synd om dem. Först måste jag klargöra en viss skillnad på grundskolan åk 6-9 och gymnasiet; i båda  fallen skall man använda rörelse och dans till musik som metod för eleverna att nå kunskapskraven. Men i grundskolan är det ett eget kunskapskrav och på gymnasiet är det “bara” med i centralt innehåll (se nedan).

Kunskapskrav för e i åk 6 och åk 9

I rörelser till musik och i danser anpassar eleven till viss del sina rörelser till takt och rytm.

I danser och rörelse- och träningsprogram till musik anpassar eleven sina rörelser relativt väl till takt, rytm och sammanhang.

Kunskapskraven på gymnasiet så finns inget renodlat om dans men jag brukar bedöma eleverna på följande kunskapskrav när jag har dans

Eleven kan med goda rörelsekvaliteter genomföra en bredd av aktiviteter som utvecklar den kroppsliga förmågan

Ett tag in i diskussionen kom ett väldigt bra svar från Richard Håkansson som jag tänkt dela här:

Under drygt 20 år har undervisningen i dans och rörelse till musik försummats av en majoritet av oss lärare i idrott och hälsa. Det är svårt att undervisa i om man själv som lärare har svårigheter och upplever det som jobbigt. Så vi har hållet det till en försumbar lägstanivå, det visar granskning efter granskning av vårt ämne. Så när nu de nya kursplanerna skrevs fram blev dans och rörelse till musik ett eget kunskapskrav. Nu kan vi inte längre sopa dansen under mattan eller vikta bort den hos bollspelande “A-elever”. Nu är dansen lika viktig för betyget som ALL övrig rörelse tillsammans. Detta ställer krav på oss lärare. Om vi fortsätter arbeta med dans på samma låga nivå som tidigare så kommer detta få de konsekvenser som beskrivs i inlägget. Elever som har A i alla kunskapskrav förutom dans där de har C, E eller i värsta fall F. Dessa elever måste vi hjälpa att klara kunskapskraven med mer undervisning i flera olika former av dans och rörelse till musik. Om vi spelar mer än ett bollspel per termin, varför erbjuder vi då inte mer än en dansform per termin? Så vill vi att fler elever ska få A som betyg i idrott och hälsa är vi nog ganska många lärare som har lite att bita i framöver 

Detta kan ju vara ett sätt att se på idrotten vad gäller alla moment. Finns det några kunskapskrav där en elev har svårt att nå upp till sin “vanliga” nivå så måste vi ju träna mer på det med eleven. När man sedan har dans som moment i kursen idrott och hälsa kan man ju även bedöma eleverna i andra kunskapskrav också, precis som skolverket vill. Ett exempel är att först leda ett par lektioner och visa på olika sätt att röra sig till musik och sedan ge eleverna i uppgift att träna och visa upp en egen dans. Man ger såklart lektionstid till att de skall leda sig själva och öva och de kan få redovisa både en teoretiskt och praktiskt del. Exempel på de kunskapskrav som bedöms i uppgiften kan vara det ovan nämnda eller det som beskrivs här nedan (detta gäller dock endast gymnasiet.)

…i samband med det beskriver eleven översiktligt aktiviteternas och livsstilens betydelse för den kroppsliga förmågan och hälsan.

Eleven kan bedöma sina egna utvecklingsbehov i fråga om kroppslig förmåga och kan med viss säkerhet välja områden och metoder för träning, ta ett aktivt ansvar för att genomföra dessa samt med enkla omdömen värdera resultatet.

Om vi då återgår till tipsen för att få alla att röra sig till musik; tips 1 är att använda film som  examinationsmedel. Nedan finns ett exempel på några elever som jag inte sett röra sig till musik på lektionstillfällena  och när det kom till deras egna  koreografi övade de i omklädningsrummet. Jag var hela tiden orolig och påpekade för dem att jag behöver se hur de kan anpassa sina rörelser till musik. Nedan är deras dans som de övade på och spelade in i omklädningsrummet (Obs! Jag har bytt musiken pga upphovsrätt. Originallåten är Ushers “Dj´s got us fallin in love”).

Efter att jag fick in den här examinationen kunde jag konstatera att både eleverna och jag tycker att det är bra med videoinlämning.

Jag brukar börja med en väldigt lättsam första lektion i momentet “Dans och rörelse till musik” med en känna-musiken-övning, danskull, gå i takt, hoppa hopprep i takt och hitta 1:an. Lektion 2 brukar jag lära dem en line dance eller square dance. Lektion 3 brukar vi köra “Fyra-hörn street dance” där eleverna är uppdelade i fyra grupper som lär sig varsin dela av dansen som sedan sätts ihop (med tro det eller  Ushers koreografi som vi fick lära oss på GIH av Carolina). Denna brukar uppskattas av eleverna, fast den nu har några år på nacken. På lektion 4 använder jag ett Xbox och Kinect och då dansar vi till Lady Gaga, Kylie Minough och Snoop Dogg och det är full fart hela lektionen. Den lektionen är tips nr 2, för när elever dansar till Kinect måste de hela tiden koncentrerat följa vad den animerade figuren gör och vad som kommer sedan. Detta gör att alla har så mycket fokus på skärmen  att många verkar känna sig mer avslappnade i sin dans.

Vi brukar ha helt släckt i lokalen och det brukar vara 30 elever som dansar, men nu  när ville jag filma det klipp ni ser ovan var det endast dessa som ställde upp. När man spelar är det en elev längst fram som får poäng och alla de andra bara dansar. Det brukar i vissa klasser vara slagsmål om vem som ska stå längst fram och i andra klasser får man som lärare dansa mycket själv. Fördelarna med detta är att man får hjälp till att köra lite häftigare koreografier samt dansa till nya låtar hela tiden. När jag gick på GIH skämtade vi om att vi gick på Gymnastik- och danshögskolan då vi tyckte att vi blev examinerade i dans både fram och baklänges. det var många moment som innehöll dans och som testades rigoröst.  Vi var också många som upplevde att de andra praktiska examinationerna var mer godtyckligt testade än dansen, med undantag för gymnastiken, vilket gjorde oss förvånade. Jag förstår det bättre nu.

Doktoranden Bèatrice Gibbs på GIH har genomfört  en studie om andra fördelar som tv-spel kan ha på dansundervisningen läs här.

 

 

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)