Friedrich funderar

Häromdagen arbetade jag i en liten och fin F-6 skola. Då är det kanske dags för en bekännelse: Jag arbetar som vikarie. Nu tänker ni väl: Kräver inte LR Stud att bara behöriga lärare vikarier i skolorna? Jo, det stämmer – det kräver vi fortfarande! Men som icke-svensk får jag inget CSN, därför måste jag ha ett extraknäck. Alltså använder jag mig av möjligheterna Skolverket ger mig.

Dessutom har jag genomgått en hyfsat bra, 5,5 år lång lärarutbildning, en utbildning som ändå inte räcker för Sveriges höga standard. Trots min utbildning känns det konstigt att jag bara kan dyka upp i en skola och ställa mig framför en klass. Jag är ju obehörig. I Tyskland är detta helt enkelt inte möjligt!

När jag funderar över min roll som vikarie, så kan jag inte göra annat än le när följande hände i skolan:
Jag vikarierade denna dag i en härlig årskurs fyra (jag är utbildad för elever i åldrarna 10 till 19). Under lunchrasten kom min kollega, hon som hade den andra fyran, lite sent. Hon bad om ursäkt och förklarade: ”Hann inte komma tidigare, eftersom jag hade ett seriöst samtal med några elever. Det blev bråk när de hade idrott, eftersom de inte hade sin vanliga lärare. De hade vaktmästaren.”

Jag log bara brett åt henne. Hon tittade lite förvånat på mig, sedan förstod hon vad hon sagt till mig: Att vaktmästaren hade undervisat i idrott idag. Fattar ni? Ingeting mot den fine vaktmästaren, han gör ett bra jobb. Men skulle han gilla att jag plötsligt började byta solpaneler på taket? Jag tror inte det.

Lagstiftningen i Sverige gör det möjligt för vem som helst att vikariera, och det kommer att vara så även framöver. Legitimationskravet gäller bara för tillsvidareanställningar. Här måste Skolverket reagera. Det ska lagstiftas så att enbart behöriga lärare får arbeta som vikarier. Annars finns ett kryphål som leder till att standarden i den svenska skolan inte höjs, trots lärarlegitimationen! Utan en lag kommer det fortfarande vara så att personer som undervisar våra barn inte är behöriga och inte har den kompetens som krävs. Det ska vara våra barns rättighet att ha endast behöriga lärare!

Jag tröttnar rejält på att hela tiden höra samma gamla argument när man diskuterar lärarlöner. Ett typiskt exempel fanns i kommentarfältet i ett inslag från Helsingborgs Dagblads webb-tv om en lärardemonstration i Helsingborg.

Pseudonymen Sanna skriver under själva inslaget:

”Varför ska lärarna har högre löner när de inte arbetar mer än halvtid…. Vi vanliga tjänstemän har fem veckors semester medan lärarna har minst tre månader. Slår man ut detta arbetar de inte mer än halvtid och ska definitivt inte ha högre lön!!!”

Intressant är att man även använder precis samma argument för lärare i Tyskland. Där kallar man läraryrket för ”världens bäst betalda deltidsjobb”. I Sverige säger man ju att det finns tre argument för att bli lärare, nämligen juni, juli och augusti. Men alla som inte bara gått i skolan som elev vet att dessa fördomar stämmer inte!

Jag kräver att alla som vill vara med och diskutera lärarlöner först ska kolla upp faktaläget. Våran Sanna får direkt en sakupplysning från Magistern:

”För övrigt är årsarbetstiden för en lärare lika hög som för dig, fast lärarens tid är utlagd på 194 arbetsdagar (därför 45,5h/vecka)”

Bra, då är det avklarat. Och nu blir det dags att återvända till den ursprungliga diskussionen – lärare har rätt till 10 000 SEK mer i månaden!

Regeringens förslag att skriva in skolk i terminsbetyget är mycket olyckligt. Betygen är ett pedagogiskt verktyg med många facetter, med vars hjälp man, bland annat, kan mäta elevernas kunskapsnivå. Läraren får en objektiv återkoppling till hur framgångsrik undervisningen varit, samtidigt som eleven får en objektiv återkoppling till sina inlärningsstrategier och sin arbetsinsats.

Jan Björklund och regeringen gör ett vanligt fel, som sker i samband med betyg: de vill använda betyget som ett maktmedel, och inte som ett viktigt och objektivt verktyg i det pedagogiska arbetet. Det är inte nödvändigt att de visar huruvida eleverna varit närvarande eller inte. Utöver detta så är straff i uppfostringsprocessen över huvud taget inte framgångsrikt. Detta har påvisats i många pedagogiska och psykologiska studier.

Naturligtvis är skolk ett allvarligt problem, men det finns redan idag bra, icke-bestraffande lösningar på problemet. Som en del av det pedagogiska arbetet ska naturligtvis närvaron delges eleverna (och i många fall även föräldrarna) och diskuteras. Dessutom ska undervisningen hålla en god och hög kvalité, för att på så sätt bidra till att eleverna lättare klarar skolans kunskapsmål genom närvaro. Utöver detta måste läraren motverka de faktorer som kan leda till skolk, så som mobbning eller missbruksbeteende.De som ändå anser att eleverna ska straffas för skolk så kan jag meddela att det redan finns ett straffliknande incitament på gymnasiet som förutsätter närvaro, nämligen elevernas studiestöd. Allt detta räcker!

Man får inte blanda ihop skolk med betygen. Var sak har sin plats!

Nu är det måndag igen och ännu en vecka har passerat. Denna vecka har varit mycket framgångsrik för LR Stud.

LR Stud representanter tillbringade helgen på Saco Studentråd Förbundskonferens. Det var intressant att få träffa medlemmar från andra akademiska yrkesförbund. Vi pratade mycket om studielinjen, genomförde fyllnadsval för valberedningen och hade ett möte med legitimationsnätverket. Vi är mycket stolta över att vårt förbund är en del av Saco Studentråd. Medlemskapet ger LR Studs stora fördelar i den dagliga verksamheten.

Planeringen inför Almedalen pågår för fullt. Om Du vill följa med LR Stud till Almedalsveckan, ansök här!

LR Studs mediegrupp har skrivit två debattartiklar som ni snart kommer få läsa – håll ögonen öppna!

En stor del av veckan präglades av LR Förbundsråd. LR Stud gick upp i talarstolen och krävde 10 000 mer i lön – vilket startskott för avtalsrörelsen!  Aftonbladet sände en del av konferensen live, LR Studs bidrag i debatten kan ni se här, från 42:30. LR Stud uppmärksammades under sitt tal om ”brain drain”, något vi befarar kommer att ske om grundskol- och gymnasielärarnas löner inte höjs. Detta tema behandlades i två artiklar. Den ena kan läsas på Skolvärldens hemsida och den andra på Aftonbladets blogg, under rubriken skolgranskningen.

Även nästa vecka blir fullspäckad för LR Stud. Bland annat är det dags för lokalföreningar att skicka in sina äskningar inför hösten. På onsdag genomförs en hearing av DN Kultur med titeln ”Hem till skolan”, där bl. a. Metta Fjelkner, förbundsordförande för Lärarnas Riksförbund, kommer att medverka. LR Stud kommer också att vara med och bidra till en viktig och betydelsefull diskussion.

Har jag lite tid över mellan mina studier och mitt uppdrag som ordförande för LR Stud, mellan tid med min familj och min älskade löpning, då tycker jag om att läsa andra personers bloggar. Nyligen läste jag Magnus Blixt senaste inlägg i vilket han skriver om ”(O)värdigheten av att vara lärare”.  Jag tyckte att det han skrev var bra – tills jag kom till hans namnteckning, och stötte på följande:

”Magnus Blixt, snart leg lär – som ändå på senaste tiden inte kunnat sluta fundera på att byta karriär till något reellt lönsamt…”

… plötsligen är demonerna tillbaka! Denna fråga som jag diskuterad med många som är själv på vägen till att bli lärare: ”Måste jag verkligen bli lärare?”

Som behörig men icke-legitimerad tysk lärare som utbildat sig i tre länder kommer jag att vara en av Europas längst utbildade lärare efter 7 ½ år utbildning på universitet. Om ett år börjar jag söka jobb i Sverige som behörig men icke-legitimerad svensk gymnasielärare inom ämnena engelska och franska. Min ingångslön kommer att vara omkring 21,500 SEK i månaden – om jag har tur. I Tyskland brukade jag berätta att jag kommer att förlora genom mitt jobb som lärare i Sverige varje månad 10,000 SEK efter skatt i jämförelse med den tyska lönenivån för nyexaminerade.

Men det känns som om det inte är bara den låga lönenivån som gör att jag och andra tvivlar hur länge man kommer vilja vara yrkesverksam eller på själva yrket. Personligen känner jag att jag förlorar mycket mer här i Sverige i jämförelse med Tyskland, mycket som är viktigt för att kunna vara en framgångsrik lärare: En tydlig yrkesroll, en definierad undervisningsskyldighet (USK), pedagogisk frihet, anställningssäkerhet och förtroende av samhälle.

Jag är en produkt av Bolognaprocessen: Jag är en av de välutbildade européerna med internationell arbets- och studieerfarenhet. Jag har en tysk universitetsexamen på Masternivå, jag pratar flyttande fyra språk. Men vad kommer jag att få ut ur det hela när jag blir lärare i Sverige? Jag får en mycket låg lön i förhållande till min långa utbildning, låg status i samhället i jämförelse med andra samhällsbärande yrken. Det visas tydlig i den pågående skoldebatten, som speglar sig bland annat i Magnus Blixt inlägg, Johanne Hildebrandts artikel i Aftonbladet och Lärarnas Riksförbunds artiklar.

Många studenter jag talar med tvivlar på läraryrket. De flesta lärarstudenter tycker att skolan är en fantastisk arbetsplats samt brinner för mötet med eleverna. Att få vara med och låta eleverna upptäcka hur allt hänger ihop, att som lärare lyckas skapa en trygg miljö där alla får en chans att lyckas (och vågar misslyckas) är helt underbart och fantastiskt givande. Något som inte är lika roligt är andras uppfattningar om yrket. Flertalet bland de lärarstudenter jag talat med uttrycker att människor de träffar har en negativ syn på deras blivande yrke. Kommentarer såsom ”Jasså- roligt att någon vill och vågar bli det så att jag slipper”. Andra kommentarer såsom ”Oj, är din utbildning fem år lång, jag trodde den var max tre år” är inte heller helt ovanliga.

Vem vill bli lärare när det för de flesta inte ekonomiskt lönar sig att utbilda sig?
Vem vill bli lärare när man möts av en undermålig lärarutbildning?
Vem vill bli lärare när man möts av en föraktfull blick när man stolt berättar om sitt framtida yrke?

Men trots påverkansförsök av mina egna demoner (som försvinner vanligtvis ganska snabbt) är jag övertygad över att vill jag bli lärare – eftersom jag (och många andra) tycker att jag är den rätta personen på plats. Jag beskrivs som passionerade och bra utbildade person som gör ett bra jobb som språklärare, precis som det ska vara. Och så är det också för många andra lärarstudenter jag pratat med. Men vore det ändå inte skönt om man kunde förbättra de yttre förutsättningarna för världens viktigaste och mest spännande yrke – så att många lärarstudenter kan bli av med sina demoner?