Friedrich funderar

Lärarlegitimationen… Lärarlegitimation… Återigen denna lärarlegitimation… Mycket (ibland orättvis) kritik har riktats mot Skolverket i denna fråga: först blir några lärare legitimerade i 13 ämnen, därefter är det ostbrickor för Proffice-medarbetarna och nu föreslås det en senareläggning av kravet på lärarlegitimationen. Det sistnämnda är inte Skolverkets fel, anledningen är att tidsramen för uppdraget från Regeringens sida är snäv och komplexiteten i hanteringen av uppdraget är större än beräknat.

I den aktuella hemställan ber Skolverket Regeringen om en markant förändring i lagtexten gällande lärarlegitimationen. Målet är att vissa bestämmelser om lärarlegitimation ska tillämpas senare än planerat.

Betyder det då också att man senarelägger kravet på att nyexaminerade lärare ska genomgå en introduktionsperiod? Dessa nyexaminerade behöver, enligt gällande lagstiftning, en legitimerad lärare som mentor. I dagsläget finns endast 2000 legitimerade lärare, chansen för en nyexaminerad lärare att få en mentor är mycket liten. För att kunna skapa en kvalitativ och högvärdig introduktionsperiod hade det varit logiskt att stoppa introduktionsperioden tills det finns tillräcklig med legitimerade lärare.

Skolverket vill istället att Regeringen ändrar reglerna kring introduktionsperioden: ”Ändringen av behörighetsförordningen ska innebära att följande bestämmelser ska börja tillämpas vid ett senare tillfälle: 4 kap. 2 § om att mentorn under en introduktionsperiod ska vara legitimerad”. I och för sig inte heller dumt. Vi befinner oss just nu i en övergångsperiod. Krav på legitimation för mentorer bör vara ett undantag så att nyexade kan genomgå en introduktionsperiod. Det främst nu, innan alla lärare har hunnit ta ut sin legitimation.

Nu finns det två vägar vi kan gå: antingen accepterar vi temporärt försämrade villkor för nyexaminerade lärare eller så kräver vi från regeringen att hela introduktionsperioden skjuts upp, precis som det sker med legitimationen just nu. Vad är ”bättre”?

När det nya året börjar avläggs det många löften om vad man vill göra bättre. Nyårslöften ger möjlighet att fundera över året som har gått, men också att fundera över vad som kommer att hända under det kommande året. Några nyårslöften vi behöver kommer från politikerna som är ansvariga för Sveriges utbildningspolitik.

Tänker jag på 2011, så tänker jag direkt på den olyckliga situation som många medlemmar är i. Under LR Studs utbildningskonferens i oktober 2011 uppmärksammades bland annat följande problem:
- Icke likvärdiga SYV-utbildningar med olika examen och olika studieinnehåll, beroende på universitet man läser vid.
- Lärarstudenter som åker 8 mil enkel väg till sin VFU-plats utan att få kostnadsersättning.
- Ångest bland de snart nyexaminerade lärarna över att inte få en introduktionsplats.

Vi vet vilka löften vi vill se från våra utbildningspolitiker. Hoppas de också vet! Ett gott nytt år 2012 önskar vi från LR Stud.

I höst har två debattartiklar som handlar om förstatligandet av den svenska lärarkåren publicerats på Newsmill.

Den ena är skriven av två erfarna lärare som beskriver hur lärarkåren sedan kommunaliseringen ständigt ifrågasätts i sin kompetens och hur deras status sänkts. De beskriver hur Sveriges Kommuner och Landsting inte på tjugo år tagit sitt ansvar för lärare. Den enda lösning skribenterna ser är att lärarna blir statligt anställda. Deras artikel berör en önskan som finns hos de flesta lärare, nämligne att deras yrke reprofessionaliseras efter två decennier av deprofessionaliseringen.

Maria Stockhaus, ordförande för SKL:s beredning för utbildningsfrågor, ser inte förstatligande av lärarkåren som en lösning på skolans problem i sin replik . Intressant är i detta sammanhang att hon skriver om “Sverige”, som bör koncentrera sig på rekrytering av nya lärare och utveckling av lärarnas skicklighet. Men vem är ”Sverige”? Ingen annan än SKL som har ett stort ansvar i att medverka till att lärares löner, arbetsvillkor och status höjs. SKL måste visa att de är villiga att ta det ansvar de borde ha tagit i nästan två decennier. Om det inte sker, så är den enda lösning vi kan se ett förstatligande av den svensk grund- och gymnasieskola!

I skrivande stund sitter vi LR Studare alltså på ett flygplan mot Skottland.

För några timmar sedan satt vi också, då var det på Saco Studentråds Kongress 2011. En väldigt lyckad kongress med fina debatter. Bland annat ledde de till nya verksamhetsdirektiv, strategidokument och stadgarändringar. Tydligt blev också kongressens önskemål om ett ökat samarbete mellan medlemssektioner.

Idag valdes en ny ordförande: stort grattis till Maria Ehlin-Kolk (MSF). Jag är övertygad om att vi säkerligen kommer att se och höra mycket vettigt från henne och hennes nya styrelse framöver. Återigen en helg som gör att man blir stolt över att vara med i den största svenska centralorganisationen.

Men nu – Skottland då? Dit är vi alltså på vägen för att lära oss mer om “guaranteed probation places” som det kallas där. Imorgon blir det ett besök på en skotsk skola – som inte börjar förrän klockan 8.45. Men det är bara en mjuk start…

En lärarutbildning är lång och kostar mycket pengar. Ur ett livslöneperspektiv lönar det sig inte att utbilda sig till lärare. Det finns även många som arbetar som lärare trots att de inte är utbildade. Ibland sägs det till och med att de outbildade är ”bättre”. Så varför ska jag då utbilda mig till lärare?

Svaret är egentligen lätt: Det behövs teoretiska kunskaper för att ens professionella agerande är vetenskapligt grundat. All fungerande praktik är baserad på underliggande teoretisk kunskap. I samband med skrivande av min C-uppsats kom jag över en artikel från 1988 som innehöll en mycket bra beskrivning till varför man skall ha teoretisk utbildning som lärare. Jag kände att jag ville dela denna fortfarande aktuella beskrivning med er:

”Teachers who (…) have no have no consciousness of the powerful role which they can play in forming values in the up-and-coming generation (…) are a little like propelled rockets which, immediately after launching do well, but, as the initial store of fuel runs low, become increasingly weaker until final burn-out. There is no internal mechanism for re-fuelling.” (T.J. Lovat (1988): Curriculum Theory: the oft-missing link, Journal of Education for Teaching, 14:3, 205-13)

Den teoretiska kunskap man får under sin lärarutbildning ska alltså vara bränsle för att fylla på våra professionella ”motorer” när de är på väg att få soppatorsk. Bättre kan man inte uttrycka det, tycker jag!

Kom förbi på Skolforumet 31 oktober – 2 november 2011 i Stockholm och diskutera skolan med mig, andra LR Studare och LRare på Stockholmsmässan i Älvsjö. Skolforum är Nordens största skolmässa. Forumet fungerar som mötesplats och inspirationskälla för lärare och skolledare. Som medlem i Lärarnas Riksförbund får du en fribiljett till Skolforum 2011. En entrébiljett kostar normalt 200 kr.

Väl på plats, kom då till LR:s monter 20:21 i hall C vid det så kallade ”Arrangörstorget”. Här finns alltid minst en blåklädd LR Stud medlem som gärna diskuterar skolan och vad vi står för. Passa också på att fråga oss om den nya antologin ”Utbildningsvetenskapens kärna – läraryrkets innersta väsen?”. Boken, som släps i LR:s monter på måndag 31 oktober kl. 10.00, innehåller bidrag från väl etablerade forskare inom en rad områden. Deras bidrag tecknar konturerna av lärarens yrkesroll i förändring med behov av reflektion över sin professionella identitet, sin historia och sin framtid. Redaktör för boken är ingen mindre än Bo Jansson, andra viceordförande för Lärarnas Riksförbund.

Hoppas vi ses på Skolforum!

Nu är LR Studs Utbildningskonferensen 2011 förbi. Alla som deltagit har kommit hem till sina lokalföreningar fulla med nya idéer och engagemang.

Konferensen temas var ”Likvärdighet inom SYV- och lärarutbildningen.” Deltagarna från hela landet konstaterade väldigt snabbt att det fortfarande är många återgärder som måste tas för att skapa likvärdiga utbildningsmöjligheter. Diskussioner mellan deltagarna gjorde att de fick upp ögonen för sina utbildningars likvärdighet. Några av de hett diskuterade ämnena var problemen med VFU-placeringar, lärarledda undervisningstimmar och finansieringen av ”kassakossan” lärarutbildningen. Konsten att vara förälder, bli sjukskriven eller ha ett handikapp under sin utbildning diskuterades också.

Under söndagens paneldebatt med studentpolitiker som handlade om en likvärdig skola framfördes överraskande åsikter. På frågan om vilka som var för ett förstatligande av grund- och gymnasieskolan lyfte Erik Unogård från Kristdemokratiska Studentförbund snabbt handen. Erika Karlénius (@ErikaKarl), språkrör för Miljöpartiet Student var inte så glad över ställningstagandet, vilket visades i LR Studs egen twitterkanal (#LRStud): ”Kul att debattera med övriga studentförbund men ibland svårt då de ej tycker som moderpartiet & felaktig bild av koncensus uppstår.#LRstud”. Men kanske är det bäst att gå emot sitt moderförbund om man förstått tidens tecken rätt? I många andra frågor har studentförbunden varit först ut med förslag på förändringar, vilka moderpartierna snappat upp…

Idag var det möte med Miljöpartiet och samtal om skolan på programmet. På helgen träffade vi Medicine Studerandes Förbund, MSF. Då pratade vi också om skolan. Med vänner som är civilekonomer, ingenjörer, jurister och sociologer pratar vi skola rund middagsbordet. Varför berör skolan så många?

Svaret är väl att skolan är ett så oerhört centralt element i vårt samhälle. Jag utvecklade idag en liten grafik som skall förtydliga sammanbandet. Jag har inget krav på fullständighet.

Vad vill denna bild uttrycka? Främst vilka olika intressegrupper som finns.
Eleverna har en tvångsförpliktad arbetsplats, för lärare är det en självvald. Föräldrarna, som samarbetar med skolans personal – men som också har egna erfarenheter av sin egen tvångsförpliktigade tid. Det finns även ett skolhälsoteam i skolan, och en oerhört viktig Studie- och Yrkesvägledare – utan dessa skulle läraren inte kunna koncentrera sig på kärnverksamheten. Skolpolitiker, här främst kommunpolitiker och rektorer som blir VD och som har ett pedagogiskt ledningsansvar. Denna beskrivning pekar enbart ut de direkta aktörerna. Det finns säkerligen många mer som vill snacka med om skolan.
Det känns som om alla vill vara med – det gör en förnyelseprocess besvärlig men också intressant. Alla som tycker till tillför en livlig debatt som till slut kommer att förbättra vår skola – från samhället till samhället. Men vad vi inte får glömma i detta blixtväder av skilda intressen: glöm inte skolans helhetsuppdrag som den står nedskriven i Lpo 94:

”Skolan skall ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola (…) kan använda kunskaper (…) för vidare studier, i samhällsliv och vardagsliv.”

Detta skriver jag främst i samband med tanke på att det finns många särintressen. Men vi får aldrig tappa synen på en helsidig utbildning när vi diskuterar skolans roll i samhälle.

… och introduktionsperioden diskuteras mer än någonsin. Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening står längst fram. Både i Sveriges Radio och i TV 4 hade vi möjligheten att poängtera att det är SKL:s ansvar att säkerställa att alla som tagit lärarexamen skall få möjligheten att genomgå en introduktionsperiod. Då kan vi säkerställa att alla som vill kan ta ut sin lärarlegitimation. Det systemet som vi i dagsläget har fungerade inte i Skottland för 10 år sedan. Det visas tydligt i ” McCrone Report”. Som reaktion på rapporten införde man garanterade introduktionsplatser. Varför kan inte vi i Sverige lära oss av andra länders misstag?

Samtidig händer mycket annat spännande just nu: Terminen har börjat. Alla studenter är tillbacka på universitet. I år påbörjade lärarstudenter en ny utbildning. De flesta av ledermöterna i LR Studs centrala styrelse använde dagarna rund uppropet för att resa runt i Sverige, hälsa på olika lokalföreningar och träffa nya medlemmar.

Det är oftast roligt att vara ute och möta nya medlemmar. Ett exempel: jag att hörde en student som tillfrågades om han kände till Lärarnas Riksförbund. Hans svar var: ”Inte så mycket, men min mamma har sagt att jag ska gå med er. Hon är med i ett annat lärarfack men säger att Lärarnas Riksförbund är bättre.”

Ibland är det däremot mindre roligt. Man får en smärtsam påminnelse om hur dåligt lärarnas ställning verkligen är. En påminnelse som kan kännas extra smärtsam för mig som kommer från ett land där lärare har en hög lön. Jag frågade en student om han skulle bli lärare. Svaret var: ”Nej, det skall jag inte. Jag skall tjäna pengar på riktig.”
Även om vi alla vet att lönen inte är det enda argumentet för att läsa en viss utbildning, så vet vi ändå att det kan vara ett avgörande argument. Detta går att läsa i LR:s rapport ”Vem blir vad och varför”. Kanske var studenten som gick förbi mig framtidens superlärare som helt enkelt valt att inte utbilda sig till lärare eftersom han ansåg läraryrkets lön vara för dålig.

Har samhället verkligen råd att fortsätta så här?