Super suger

Finns “superlärare” och “helkassa lärare”? I debatten om den svenska skolans fallande resultat dyker diverse obehagliga fenomen upp, varav detta är ett: superlärarna ska rädda oss! Finns de och vilken lösning erbjuder de egentligen?

Blogginlägget “Jag har ingen talang” var ett försök att kommentera det, i mitt tycke, överdrivna fokus vi fått på “bra” och “dåliga” lärare och de enkla (inte ens värdiga att kallas för) “analyser”, som görs av våra arbetsinsatser. Jag fick väldigt många lästräffar på bloggen, ungefär fyra gånger som många som jag brukar få, och många entusiastiska kommentarer. Det fanns dock även en del som inte klarade av att släppa “talang” och “personlighet” som förklaringar till lärares olika resultat.

Problemen med att förenkla en komplicerad och grånyanserad verklighet är många men jag skulle vilja peka på två:

1. Vad betyder “bra lärare”? Detta är i princip ingen överens med någon annan om. Faktum är, att en typisk veckodag är jag inte ens överens med mig själv om vad svaret borde vara på den frågan.
Är en bra lärare en vars elever får bra betyg? Är en bra lärare en lärare vars elever INTE får höga betyg? Är en bra lärare någon som alltid ser glad ut, eller aldrig drar på sig kritik från någon, använder IT, flippar klassrum, är expert på sitt ämne, luktar gott och alltid kommer i tid till lektionerna? Listan kan säkert göras väldigt lång. Oavsett vilka faktorer som är dina favoriter håller du nog med mig – vi, som är det svenska skolsystemet, är inte överens om detta.

2. Vad är det som gör vissa bra och andra urkassa? Inte heller här är vi överens. Kan det avgörande vara talang, personlighet, ämneskunskaper, pedagogisk bildning, att man har från början duktiga elever, att man råkar befinna sig på en plats i livet där man har mer tid för jobbet eller vad?

Jag menar att den totala situationen i relation till läraren som individ avgör om en lärare är bra eller dålig, att det handlar om att verka i en total skolsituation som maximerar mina möjligheter att lyckas, snarare än att jag, just jag, skulle ha en inneboende skicklighet som skulle visa sig överallt och hela tiden. Du kan alltså inte plocka upp en “superlärare” från dennes naturliga habitat och plonka ner honom eller henne i en kass skola för att förbättra resultaten.

De som på sitt famlande sätt försöker leda skolan kan dock inte släppa tron på att det finns en “quick fix” eller att det måste, bara måste, finnas en enkel förklaring till skillnader i resultat. För några veckor sedan träffades utvecklingsledarna (ämnesföreståndare) i samhällskunskap från Lunds fyra gymnasieskolor för att analysera elevresultat. Arbetsgivaren ville att vi skulle förklara varför olika skolor hade så olika betygsresultat i vårt ämne. En skola låg mycket högt, en låg högt, en låg i mitten och en låg långt under de övriga. När vi plockade fram elevernas intagningspoäng på de fyra skolorna, kunde vi snabbt konstatera att betygsresultaten verkade kunna förklaras till 100% av elevernas olika ingångsvärden. Detta stämde även när man bröt ner det till programnivå.

Så mycket för lärares olika resultat – det såg snarare ut som om vi alla presterade samma resultat. Betyder det att Lund saknar superlärare eller att vi alla är superlärare?

 Fram för fler “slow fixes”!

Kommentarer (5)

  1. Bengt Sjöberg skriver:

    Vi är alla, såväl lärare som elever offer för vårt genetiska arv efter våra förfäder förstärkt av den uppväxtmiljö som sagda förfäder skapar. I dagens läge har alla studiebegåvade föräldrar kunnat ta studielån och utbilda sig och följaktligen i stor utsträckning blivit “akademiker”. Därför hittar vi en övervägande del akademikerbarn bland de studenter som tar examina på våra högskolor. Detta gäller nu förstås också såväl för lärare som skolelever. Studiebetygen för examinerade lärare kommer då att ha samma spridning som för akademiker i allmänhet, även i det för lärare viktiga området “undervisningsskicklighet” som förr hade så stor vikt vid tillsättandet av lärartjänster landet runt. Om man nu som ofta skett ute i kommunerna “sopar in lärare från gatan”, lärare utan rätt pedagogisk utbildning och sållning, så får man ju inte bli förvånad om en del för undervisning helt olämpliga individer hamnat i katedern.
    För skolresultatet spelar sedan förstås urvalet av elever likaså en dominerande roll. Här kan ju ofta det omgivande samhällets situation vara avgörande, t.ex. ett område med nedlagda basindustrier har säkerligen en lägre utbildnings- och studiebegåvningsnivå än ett modernt universitetsområde med IT-företag. Människor med en gemensam utbildningsbakgrund har dessutom en naturlig strävan att bosätta sig nära likasinnade yrkesgrupper.

    Tyvärr är dessa för skolresultaten grundläggande frågor tabubelagda och får icke ens antydas i den offentliga debatten. Så länge denna situation råder kommer man knappast att hitta de rätta lösningarna för skolans fortsatta utveckling.

    • Fredrik Andersson skriver:

      Precis. Den ena gruppen du beskriver återfinns på två av Lunds gymnasieskolor, den andra på en annan gymnasieskola (och den fjärde är mer blandad). Detta slår igenom hela vägen: nationella prov, trivselundersökningar, slutbetyg, skolval. Skolan är inte längre den sociala utjämnare den var för somliga av oss.

  2. Malin Bjärnlid skriver:

    Jag avskyr verkligen orden skickliga lärare av den enkla anledningen att en förkrossande majoritet av oss är skickliga. Punkt.

  3. Ingela Hellqvist skriver:

    Jag håller verkligen med dig Malin! Fredrik-vilket bra inlägg-du har verkligen satt fingret på det de handlar om. Jag har själv funderat mycket på det här-vridit och vänt-och varit med i debatten i Pedagogiska magasinet. .och på twitter. Där-i en artikel i PM ville man kalla lärare för avundsjuka på varandra -men vem sjutton är avundsjuk på en kollega som tjänar 11000 mer p g a att han är skickligare än mig och “utsetts” på otydliga grunder-inte jag iaf… Skämt åsido-vem bestämmer värdet på en yrkesverksam lärare???Vilka ska kriterierna vara???Fredrik-driv debatten.Du har så rätt i det du skriver !!!!

    • Fredrik Andersson skriver:

      Tack!
      Inte heller jag är avundsjuk. Finns så mycket viktigare saker att oroa sig för.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)