Snabbkurs i kommunal skolekonomi

skolpeng lundNEJ, detta kommer inte att bli så tråkigt som det låter! Och även om det blir det, är det inte så dumt om alla lärare, eller medborgare, kunde ta sig en funderare kring hur det egentligen funkar, det där med skolbudgetar.

Härom veckan meddelades, med passande dödgrävarton, att Lunds kommunala gymnasier inte håller budget. Samtliga fyra kommunala gymnasieskolor går back med sammanlagt över åtta miljoner. Nyheten har fått rektorer att gömma sig, tjänstemän att darra och politiker att rynka pannorna. Alla försöker skydda sig själva och förklara vad som hänt, helst genom att flytta skulden till någon annan. Det talas också om vem som ska “bära underskottet”, vilket handlar om vem som ska betala “förlusten”.

Hmmm… Jag undrar vilka det kommer att bli?

Varför håller då inte Lunds gymnasieskolor budget? Det är klart att det kan finnas många förklaringar men låt oss begrunda några möjligheter. En förklaring skulle ju förstås kunna vara att vi lever lyxliv ute på skolorna men det är en verklighet vi lärare inte känner igen. Tvärtom skulle nog de flesta av oss säga att det aldrig har varit så snålt ute i verksamheten som nu.

Bild1När det gäller handhavandet av skolornas ekonomi, skiljer sig inte Lunds kommun från någon annan kommun i Sverige. En skolas pengar kommer från den budget som beslutats av kommunfullmäktige och en skolnämnd.

En del av denna skolpeng som skickas ut till eleverna, används för att betala något som kallas “gemensamma overheadkostnader”, vilket är förvaltningskansliets administration (lägg märke till att jag, mycket vuxet, undvek ord som “byråkrater”, “pappersvändare” och “skolutvecklare”).

En annan del av pengarna försvinner iväg till Serviceförvaltningen (eller liknande), som i Lund tar in hyran för skolbyggnaderna, avgift för IT-support och dessutom har monopol på att sälja skolmat till skolorna.

Serviceförvaltningen har ett avkastningskrav på sig, vilket innebär att “vinsten” går tillbaka till kommunens kassa. Minst 40% av en skolas budget går på detta sätt tillbaka till kommunens kassa och då menar jag minst – det finns skolor där siffran är 50%

Bild2

Föreställ dig, även om tanken kan äckla dig, att du är kommunpolitiker och vill vinna röster. Du kan då fatta ett modigt beslut som ökar skolbudgeten i din kommun. Jättebra…eller? Nej, för samtidigt höjer du avkastningskravet på Serviceförvaltningen och tar på så vis tillbaka en del eller alla pengarna igen.

diagram 3Ett underskott kan, som sagt, bero på många saker: ökade IT-kostnader, höjda hyror, höjda skolmåltidsavgifter, allmän kostnadsökning och låt oss inte glömma den nya skollagens betydligt större krav på stödinsatser för elever med konstaterade inlärningsproblem.

Jag skulle vilja ta upp en sak som är mer specifik för just Lund, som du kan se i mitt tredje diagram. Jämfört med riksgenomsnittet lägger Lunds kommun betydligt mindre pengar per elev i sina gymnasieskolor.

Beräknat på c a 5000 elever, som vi ungefär har i Lund, blir skillnaden över 84 miljoner kronor. Denna skillnad kan också beskrivas genom att se till personaltätheten, där Lunds gymnasieskolor saknar 55 heltidstjänster för att nå upp till riksgenomsnittet.

Med detta sista i åtanke kanske det kan vara relevant att ställa frågan:

Vems är underskottet?

 

Kommentarer (7)

  1. Anders skriver:

    “Minst 40% av en skolas budget går på detta sätt tillbaka till kommunens kassa”
    Menar du att 40-50% går tillbaka till en av kommunens verksamheter? För det verkar orimligt att Serviceförvaltningen får så stora vinster att de motsvarar 40-50% av skolans budget. (även om jag inser att 40% skolans budget efter avdrag för service och skolförvaltning kanske bara motsvarar 15% eller så av initialpengen)

    • Fredrik Andersson skriver:

      Nej, jag menar inte att 40% går tillbaka till kommunfullmäktige i form av vinst. Naturligtvis har Serviceförvaltningen omkostnader, de med, men när avkastningskravet höjs, höjer de avgiften gentemot skolan och på så vis går pengar tillbaka till KF. Ett problem i Lund de senaste två åren, har varit att det fattades ett politiskt beslut om att en viss andel av skolmaten ska bestå av ekologiska råvaror. Det pris skolorna betalar för skolmaten lär ha höjts med 18% (jag har inte själv kontrollräknat den siffran), utan att skolorna fått en enda spänn i ersättning. Så de 40% handlar både om verkliga kostnader och pengar som går tillbaka till kommunen.

      Om du ser till genomsnittet för riket, är kostnaden per elev i gymnasiet 102400 kr (2012) och kostnaden för undervisning, som man kan säga är personalkostnaderna, 50000 kr. Allt detta är offentlig statistik, tillgänglig genom SIRIS och SCB. Där finns också specificerat kostnaden för elevvård osv.

  2. Marcus Kjellberg skriver:

    Tack för en bra blogg och ett bra inlägg. Jag tycker att du gör något väldigt viktigt i och med att du förklarar hur underskott i skolan snarare handlar om underfinansiering och att ge med den ena handen och ta tillbaka med den andra.

    Dock undrar jag om det inte blir lite fel att se kostnader för skolmat, lokaler osv som att kommunen får tillbaka 40-50 %, även om det finns ett avkastningskrav på de verksamheterna för avkastningskravet är väl inte 100 %?

    • Fredrik Andersson skriver:

      Nej, de får inte tillbaka 100%. Jag tror avkastningskravet för närvarande ligger på några procent men är lite osäker. När någon HÖJER avkastningskravet med en tiondel, motsvarar detta dock många miljoner och då kanske lika många miljoner som man “satsat på skolan”. Jag var nog lite otydlig där.

  3. Henrik Hedman skriver:

    intressant – du har helt rätt i att skolan är underfinansierad. Däremot så är din jämförelser diskutabla. Visst satsar Lunds kommun mindre per gymnasieelev än rikssnittet – något som de också skall göra! Något annat vore mycket märkligt. Anledningen är att Lund är en speciell skolkommun. Andelen av kommunens elever som läser ett studieförberedande program är bland de högsta i Sverige. Studieförberedande program är billigare än tex bygg och anläggningsprogrammet eller fordonsprogrammet. Det blir missvisande siffror när Lunds kostnader jämförs med kommuner där över hälften av eleverna söker yrkesförberedande program. Något som du inte tar upp som dränerar skolorna på stora resurser är friskolereformen.
    Utöver det så håller jag med dig om att de central förvaltningskostnaderna ofta är höga inom kommunerna. En rejäl revision av Sveriges utbildningsförvaltningar skulle nog plocka fram intressanta resultat.

    • Fredrik Andersson skriver:

      Lunds gymnasieskolor har c a 1200 elever av ca 5000 i yrkesförberedande program. Dessutom finns någonstans kring 300-350 elever på teknikprogrammet, runt 800 elever på Natur, ett stort estetprogram med musikinriktning och tre nationella spetsutbildningar. Inga av dessa program är billiga.

      Orsaken till att Lunds gymnasieskolor är underfinansierade, är att de som beslutar över oss har vant sig vid att det traditionellt har varit en mycket hög andel akademikerungar i gymnasiet här, som kommit till oss från gedigna grundskolor och därmed haft med sig rätt förkunskaper. Situationen har blivit annorlunda de senaste åren. De senaste tre åren har mer än hälften av de som tagits in vid Lunds gymnasieskolor kommit från andra kommuner än Lund och deras förkunskaper har fallit markant. Detta har inneburit kostnadsökningar vad gäller specialundervisning och elevvård och därmed en “normalisering” av Lunds gymnasieskolor.

      Det finns i skrivande stund 16 privatägda gymnasieskolor i Lund, alla är små eller pyttesmå och de flesta går på knäna ekonomiskt. Dessutom får de flesta de elever som inte har bra betyg nog att komma in på en kommunal gymnasieskola, vilket innebär ett svårare och dyrare klientel. Så med andra ord är det tvärtom i Lund – de kommunala skolorna utarmar de privata. Att det i det stora hela är samhällsekonomiskt ineffektivt att skattepengar håller liv i 13 (det finns 3 bra privata gymnasieskolor i Lund – min värdering) gymnasieskolor som inte bär sig.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)