“Pedagogiskt ledarskap” #2

Synen på vad rektors roll är och vilken typ av ledarskap rektor förväntas utöva i vårt skolsystem är minst sagt schizofren. Varifrån kommer då detta med “pedagogiskt ledarskap” för rektorer och hur definieras det?

För att bena ut vad som är vad skulle jag vilja börja med att slå fast att det finns två ledarskapsideal när det gäller rektorer i Sverige: Alexander och Caesar.

Alexander den store ledde från fronten – satt själv till häst och ledde anfallen mot fienden. Han var en tydligt direkt ledare som, förutom att han ledde, gjorde det alla underhuggarna gjorde (red häst, högg ihjäl perser).

Julius Caesar, däremot, satt på en häst, väl synlig för sina soldater och såg lugn och trygg ut och dirigerade reserverna dit de bäst behövdes för att att göra störst nytta (eller rättare sagt skada, fast på de andra killarna). En mer indirekt, samlande kraft än Alexander.

Båda dessa gentlemen utövade ledarskap men på olika sätt. Är du med mig så långt, trots det historiska nörderiet?

Allright – vad säger Skollagen om rektors ledarskap?

“Rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Rektorn och förskolechefen fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar.

Rektorn och förskolechefen får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare vid förskole- eller skolenheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter och besluta i frågor som avses i första stycket, om inte annat anges.” (Skollagen, Kap 2, § 10)

Detta låter onekligen som Caesar, eller hur? Ingenting om något särskilt pedagogiskt ledarskap där, inte. Vad kan tänkas stå i Läroplanen, då?

“Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har
rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas
mot de nationella målen. Rektorn ansvarar för att skolans resultat följs upp
och utvärderas i förhållande till de nationella målen och kunskapskraven.”
(Lgr 11, min markering)

Inget särskilt ledarskap inblandat, mest att tre olika saker ska utföras och lite vänlig information om att “ja, om något inte görs är det dig vi halshugger”. Däremot används ju uttrycket “pedagogiskt ledarskap” här och frågan är vad det egentligen betyder?

Citatet från läroplanen följs av 15 punkter där det räknas upp saker rektor har ett “särskilt ansvar” för. Av dessa 15 punkter är ett antal av karaktären “du ska vara statens viljelösa verktyg på din skola” och handlar alltså egentligen inte om ledarskap, utan om utförande. Om vi ändå låtsas att det finns en del friutrymme i vad som ska utföras, skulle 3 punkter kunna sägas vara av karaktären Alexander och 1 av dessa är av pedagogiskt slag (“…att undervisningen i olika ämnesområden samordnas så att eleverna får möjlighet att uppfatta större kunskapsområden som en helhet”). Resten handlar väldigt tydligt om organisation, resursfördelning och delegation, det vill säga Caesar.

Enligt något som berättats för mig, klämde Jan Björklund in detta med “pedagogisk ledare” för han önskade göra rektor till en motpol till klåfingriga och besparingsivriga kommunalpolitiker. Jag vet dock inte hur jag bekräftar detta utan nöjer mig i det här läget med att konstatera att historien om Björklund rimmar väl med vad som som står i Skollagen och Läroplanen.

Sedan började det dock röra till sig, när Skolinspektionen gav sig på att definiera “pedagogiskt ledarskap”:

“Pedagogiskt ledarskap är allt som handlar om att tolka målen samt beskriva aktiviteter för en god måluppfyllelse i relation till de nationella målen i skolan och för att förbättra skolans resultat så att varje elev når så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling. Det betyder att rektor måste ha kunskap om och kompetens för att tolka uppdraget, omsätta det i undervisning, leda och styra lärprocesser, samt skapa förståelse hos medarbetarna för samband mellan insats och resultat.”(Skolinspektionen, 2012)

…och DÄR, gott folk, klev Alexander in på scenen i all sin glans. Rektors ledarskap slutade där, just där, att enbart handla om organisation, resursfördelning och vaktande av statligt regelverk och blev istället en fråga om att leda anfall med lans i hand. Från denna dag och framåt, skulle rektor inte längre bara ha kunskap om allt regelverk och färdigheter i att organisera, följa upp och utvärdera (och ekonomi), utan även vara expert på all things undervisning och det oavsett sin egen bakgrund.

Låter fullt rimligt!

Nästa vecka: Skolledarförbundet, Lärarförbundet och Trump

Missade du del 1 av mina funderingar kring skolledarskap?

 

 

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)