Min olikvärdiga dotter

Problemet med likvärdigheten i Svensk skola har varit uppe i samhällsdebatten en del på sistone. Som medborgare, lärare och LR-ombud är jag upprörd över tillståndet i svensk skola men som pappa är jag en smula kluven. Det som är ett problem för Sverige, är nämligen mest positivt för min dotter.

Om två år ska min kära dotter in i det svenska skolsystemet. Jag har kommit till insikten att det nog kommer att gå bra för henne i skolan. Det som för många elever i vårt skolsystem är ett problem, verkar nämligen till hennes fördel.

Som vårt skolsystem ser ut nu är följande saker viktiga för framgång i skolan:

  1. Att bo i rätt kommun
  2. Att ha föräldrar med högskoleutbildning
  3. Att gå på rätt skola
  4. Att inte ha invandrarbakgrund och absolut inte själv vara född i utlandet
  5. Att vara flicka

Punkterna står inte i någon inbördes ordning men dessa fem saker tycks vara viktigare för framgång i skolan än somliga andra saker som vi kanske tycker borde spela roll. Belägg för att ovanstående fem punkter stämmer finns det tyvärr gott om, t ex “Du får ingen andra chans”, “Rika barn lära bäst”, “Likvärdig utbildning i svensk grundskola?”, “Vad händer med likvärdigheten i svensk skola?”, “Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” samt i minst tre  olika  artiklar av Pontus Bäckström och ett antal inlägg på “Ekonomistas” (där det länkas vidare till ytterligare en hög forskningsrapporter och ännu mer statistik).
Alla siffror i det här inlägget är hämtade från någon av dessa länkar, eller något de i sin tur länkar till, eller från någon av Skolverkets databaser.

Utan att vara medveten om det har jag fixat punkterna 1, 2 och 4 åt min dotter och viss mån punkt 3. Punkt 5 är ju ren tur, så den kan jag inte ta åt mig äran av…

1. Att bo i rätt kommun

I de kommunala skolorna i Lunds kommun har eleverna betydligt högre meritvärde när de slutar 9:an än medel för hela riket (21 poäng över). De lyckas dessutom bättre på de nationella proven och deras slutbetyg matchar i betydligt högre grad deras provresultat än vad som är vanligt i andra kommuner (vilket kan sägas bevisa att det inte är “snälle-G:n” i Lund).
Lunds kommun lägger ungefär 5000 kr mer per elev i grundskolan, har en högre behörighetsgrad bland sina lärare och en högre lärartäthet än riksgenomsnittet. Dessa tre saker påverkar elevernas resultat, oavsett vad vissa somliga påstår.

2. Att ha föräldrar med högskoleutbildning

I Sverige har alla invånare ett värde i befolkningsstatistiken som beskriver våra föräldrars utbildningsnivå som ett medelvärde. Utifrån detta kan man få fram medelvärden för enskilda skolor och kommuner och så vidare. Min dotters värde är 3, eftersom hon har två föräldrar som läst in minst 20 högskolepoäng var. Som jämförelse är mitt eget och min frus värden strax över 2,0 (fullgjort gymnasium eller motsvarande) och våra föräldrars värden 1 (fullgjord grundskola/folkskola).

Barn till högskoleutbildade föräldrar lyckas bättre i skolan än barn till lägre utbildade. Detta samband går att bevisa statistiskt på både skolnivå och kommunnivå, vilket betyder att ja, så här är det. En rapport från SCB från 2009 slog fast att barn till högutbildade får 42% högre betyg än barn till lågutbildade. Min dotter har även fördelen  av att ha två föräldrar som är lärare, vilket kommer att ge henne ytterligare en “bonus”…

3. Att gå i rätt skola

I den kommunala skola min dotter kommer att gå i har föräldrarna lägre utbildning än vad som gäller på de flesta skolor i Lunds kommun (2,47), vilket betyder att hon inte kommer att utsättas för samma konkurrens som på Tunaskolan (2,77) eller Östratornskolan (2,71). Den skola hon ska gå på är dessutom sämst bland de kommunala skolorna på att kompensera för elevernas bakgrund, vilket betyder att hon inte behöver bekymra sig om konkurrens från elever med outbildade föräldrar eller  invandrarbakgrund. Hurra!

4. Att inte ha invandrarbakgrund och absolut inte själv vara född i utlandet

Det här problemet fixade ju egentligen hennes far- och morföräldrar, som samtliga hade den goda smaken att födas i Sverige och vars föräldrar i sin tur var födda i Sverige (och så vidare och så vidare – mitt släktträd är som porr för Jimmie Åkesson). Elever födda i utlandet ligger i medel 40 meritpoäng under medel för meritpoängen i årskurs 9. Är man själv född i Sverige men har minst 1 förälder född utomlands, kan man se fram emot att ligga i medel 4 meritpoäng under.

5. Att vara flicka

Att vara pojke i det svenska utbildningssystemet har blivit så belastande att man i all officiell statistik om skolan helst särskiljer pojkar och flickor och så gott som alltid finner det relevant att ange hur många av eleverna i en given grupp som är pojkar. År 2012 var det 24 meritpoängs skillnad mellan pojkar och flickor som gick ur 9:an. Ska vi lyckas bättre i de där PISA-undersökningarna är det lätt fixat – ut med alla pojkar ur skolan!

Nu skulle ju invändningen “betyg mäter ju ingenting” komma väl till pass?

Jo, men till skillnad från vad betygshatande skolforskare gärna framhåller, mäter faktiskt betyg någonting. Det finns till exempel ett starkt samband mellan bra betyg i årskurs 9 och bra avgångsbetyg från gymnasiet, vilket säger mig att de som har höga betyg med sig från 9:an har med sig mer kunskap och därmed bättre förutsättningar för att klara gymnasiet.

Nej, varken jag som pappa eller min kära dotter har något problem med den olikvärdiga skola vi fått i Sverige, inte heller har vi något problem med att likvärdigheten tycks bli sämre och sämre. Som samhällsmedborgare och lärare, däremot, har jag ett klart problem med att en stor del av landets befolkning döms till att följa spåret misslyckad grundskola –> misslyckad gymnasieutbildning –> arbetslös eller låginkomsttagare. Hur mycket potential går inte förlorad för samhället på det här viset?

Kan någon stava till s l ö s e r i ?

 

Kommentarer (2)

  1. Lisa skriver:

    Vad skulle hända om alla elever med rätt föräldrar och rätt bakgrund, som hade valt “rätt” skola helt plötsligt samtidigt bytte skola, till en “dålig” skola?
    Svar. Den “dåliga skolan” skulle plötsligt börja betraktas som en bra skola. Viss vet vi det allihop?? Att trots våra ambitioner att förändra, gör skolan likvärdig, ge alla elever en god utbildning, så är föräldrarnas utbildningsnivå det allra viktigaste för skolans mål. Hur gör alla lärare, skolledare och politiker själva när de väljer skola till sina barn? Förhör de sig om pedagogiken, dokumentationen, lärartätheten? Nej, vilken bortkastad tid. När det räcker så väl att se sig omkring i området.
    Sorgligt men sant.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)