“Men då får vi ju bara mer undervisning?”

I alla diskussioner om att renodla läraryrket kommer förr eller senare den totalt diskussionsdödande kommentaren “men då får vi ju bara mer undervisning”. Att låta diskussionen stanna där anser jag dock vara fel. Följ med mig dit få vågat gå…

I Lund driver LR sedan 1,5 år tillbaka linjen att läraryrket måste förädlas. Detta innebär att vi, istället för att bara diskutera USK:ens storlek eller dokumentationshysteri eller för den delen gruppstorlekar, vill öppna för att skära bort hela arbetsuppgifter från läraryrket. Exempel på arbetsuppgifter vi ser att man kan kapa är mentorskap, rättning av nationella prov, rastvaktande och pedagogisk lunch (läs mer HÄR). Vi vill alltså både diskutera omfattningen av vissa arbetsuppgifter och vissa arbetsuppgifters existens inom en lärartjänst. Tyvärr stannar ofta diskussionen då såväl medlemmar som arbetsgivarrepresentanter yttrar någon variant av “men då kommer lärarna att få mer undervisning”. Är det verkligen en ofrånkomlig följd av att kapa arbetsuppgifter från lärarna? Och om det är det – so what? Jag tycker det är fel att ett fantasimonster ska sätta stopp för något som kanske är den viktigaste diskussion vi kan ha just nu och har därför startat mitt Excel för lite beräkningar…

Låt oss börja med att göra några antaganden:

1. En högstadieskola har fyra paralleller i tre årskurser, sammanlagt 12 klasser.Varje klass består av 26 elever och är delad i två mentorsgrupper. Detta innebär att det på skolan går 312 elever, fördelade på 24 mentorsgrupper som var och en har en lärare som mentor. Lärarna har en USK på 625 h/år.

2. Skolan anställer två yrkesmentorer, som helt ska ta över arbetsuppgiften “mentorskap” från lärarna.

Jag brukar själv räkna med att ett mentorskap för 10-15 elever tar runt 80-100 timmars arbete per år, beroende på gruppen. Om vi säger att en yrkesmentor kan ta 12 mentorsgrupper, är det två yrkesmentorer vi talar om, var och en med 156 elever. Enligt min egen beräkning om 80-100 timmar per mentorsgrupp landar vi då i 960-1200 timmars arbete per läsår. Den som vill kan istället räkna på hur många klassråd man måste hålla i, utvecklingssamtal, föräldramöten och göra ett överslag på hur mycket informationsskyfflande och hur många telefonsamtal, mail och elevvårdsmöten det kan tänkas handla om. Detta är dock min blogg och då bestämmer jag att det är 80-100 timmar per mentorsgrupp.

Kostnaden för detta, då?

Som yrkesmentorer tycker jag vi ska anställa socionomer (dvs kuratorer), SYV-utbildade eller socialpedagoger. Någon med den sortens utbildning och bakgrund, i alla fall, så jobbet blir bra gjort. Dessa tjänar 28 000 – 30 000 i månaden exklusive sociala avgifter, till skillnad på en lärare i högstadiet eller gymnasiet, som idag ligger runt 34 000. En lön på 30 000 innebär en kostnadsökning med 504 000 per år, inklusive sociala avgifter och skulle innebära att var och en av de 12 lärarna som just slutat vara mentorer, måste undervisa 46 h mer per år för att ”tjäna in” yrkesmentorn. Om denna tjänar 28 000 i månaden, blir det 43 h per år.

Hur mycket extra undervisning som måste till för att förändringen ska vara kostnadsneutral (jag hatar det ordet) påverkas enligt följande:

– Ju mindre USK från början, ju mindre blir höjningen (vid en ursprunglig USK på 500, handlar det om 35-37 h i exemplet ovan)
– Ju fler mentorsgrupper yrkesmentorn kan ta på sig, ju mindre blir höjningen (vid 14 mentorsgrupper blir det, i exemplet ovan, 37-39 h extra, vid 24 blir det runt 21 h)
– Ju större skillnad i medellön mellan yrkesmentorer och lärare, ju mindre blir höjningen

..så där har du det, svart på vitt. Det handlar, beroende på omständigheterna, om 35-50 timmar extra undervisning per år, i utbyte mot att aldrig mer utföra någon mentorsuppgift. Rätt eller fel kan diskuteras men jag hoppas att vi nu kan ha en diskussion om det vi borde diskutera, nämligen

vill vi förädla läraryrket eller inte och hur går vi bäst till väga?

Kommentarer (4)

  1. Mårten Lundgren skriver:

    Intressant. På min tidigare gymnasieskola hade vi en uppgörelse om att när tjänstefördelningarna gjordes kunde det läggas 30 undervisningstimmar mer på den som inte var mentor. Det stämmer ganska väl med denna beräkning.

  2. Inger Persson skriver:

    Bra ide, då kan utv.samtal ske på rullande basis, årsk 9, 8 och sist 7 på ett högstadium, sedan ett stort gemensamhets/marknadsförande föräldramöte med all personal vid vår eller höst. Men många vill ha summativ förklaring till betygen (i Lund) vilket ska presenteras helst samma vecka för alla, av någon anledning. Arbetsuppg såsom schemaläggning är inte heller en läraruppgift. De individuella förutsättningar för bästa övergripande planeringen har dryftats i medarb.samtal med chef, inte schemaläggande kollega.

  3. Atanas Lilleste Mintchev skriver:

    Äntligen någon som skriver det jag tycker. En variant på lösning (som jag har varit inne på många gånger under senare hälften av mina 24 år i yrket, utan att få gehör), skulle kunna vara att lärare som fungerar sämre i klassrummet (jo, tyvärr det finns sådana)/som vill undervisa mindre, får ta över mentorskap m.m.
    Jag älskar mitt jobb…eller delar av det: undervisningen.
    Skulle gärna undervisa fler timmar/vecka om jag slapp mentorskap, rättning av NP, dokumentationsidiotin och en del meningslös fortbildning (jo, tyvärr det finns sådan).
    Du är en mycket klok man, Fredrik! Om du blir LR-boss ska jag gå med igen (för fjärde gången ).

Lämna en kommentar

  • (will not be published)