Jag har ingen talang…

“Du har verkligen en talang för att ta de här eleverna”, fick jag höra vid ett av de glesa skolledarbesöken i mitt klassrum förra året. Kommentaren var naturligtvis menad som en komplimang men någonting med den har skavt i mig och jag tror att jag nu kommit fram till vad det är.

Det finns många saker som gör en lärare bra eller bättre. Ofta får vi höra att rätt personlighet, rätt värderingar och “talang” är viktiga men är inte det att förenkla något som i själva verket är mycket komplicerat? Att förklara en viss lärares skicklighet eller framgångar inom något område med “talang”, är att fullständigt ta bort åren av utbildning och fortbildning, för att inte tala om alla de år läraren ägnat åt att utföra hantverket, år då läraren ibland misslyckats, ibland lyckats men alltid utvecklats.

Visst kan väl “personlighet”, “värderingar” och “talang” ha någon liten betydelse för den generella framgången som lärare men för att dessa tre ska ha någon som helst betydelse, krävs att man hamnat på en plats i vårt skolsystem där de passar in. Att enbart använda dessa tre för att bedöma en lärares generella skicklighet tycker jag blir löjligt. Vad har “personlighet” för betydelse efter sex års universitetsutbildning och femton år av att testa, utvärdera, slänga, utvecklas?

Men visst kan denna fixering vid “bra” och “dålig”, “talang” och “personlighet” förklara ett och annat? Jag tycker mig kunna se denna föreställning i varenda löneöversyn jag varit inblandad i att förhandla i Lunds kommun (åtta stycken) och även i andra ledningsbeslut, som t ex hur man väljer att använda kompetensutvecklingspengar.

Aldrig handlar det i vårt skolsystem om att göra en mer djuplodande analys kring förmågor och placering av lärare, sällan handlar det om att värdera erfarenhet som något värdefullt. Betydligt oftare värderas “positiv attityd” eller “talang” (vanligtvis uppskattas någons talang vid ett enda klassrumsbesök per år) och när du väl hamnat i ditt fack, ja, då sitter du där.

Den betydligt mer komplicerade verkligheten tillåts sällan störa de som chefar oss.

De kanske saknar talang?

Kommentarer (10)

  1. Bernt A skriver:

    Om vi skulle tänka på våra elever som mer och mindre talangfulla skulle konsekvensen lätt kunna bli att de mindre talangfulla inte får chansen att utveckas till sin fulla potential.

    • Fredrik Andersson skriver:

      Är det inte det många gör, inklusive eleverna själva? Är det inte snarare så att de flesta människor i vårt land inte begriper kopplingen mellan ansträngning, erfarenhet och resultat?

  2. Kerstin Irehjelm skriver:

    Mitt i prick! Skolan regeras av talang och tur. Går klassen ut med goda resultat hade läraren “tur” som “fick” så bra elever. Nej, det är lärarskicklighet, förvärvad genom hårt arbete precis som du skriver Fredrik.

  3. Vanja Gauffin skriver:

    Fast självklart krävs det talang för att fungera inom olika yrkesgrupper. Det är väl ingen som på fullt allvar tror att vem som helst kan bli hjärnkirurg enbart med hjälp av idog utbildning? Det finns folk som är hur utbildade som helst inom olika yrkeskategorier som egentligen gjorde bäst i att byta jobb, helt enkelt för att de är helt talanglösa inom sin kategori. Kasta offerrocken och var glad och stolt att din talang för det jobb du utför glänser!

    • Fredrik Andersson skriver:

      “Talang” eller medfödda egenskaper är inte helt meningslösa i sammanhanget men jag menar att jämfört med åren av utbildning, fortbildning och erfarenhet är de en försvinnande liten del. Ställ istället frågan: “vad har den jag uppfattar som talanglös upplevt under sin studietid och sitt yrkesliv som lärare?” Då blir det betydligt jobbigare att såga “dåliga” lärare, eftersom man just komplicerat verkligheten.

  4. Helena skriver:

    Det man allra minst får glömma är att vad som är “halvkassa” resultat i en grupp – kan klassas som fantastiska i en annan. Att man får gruppen att gå framåt och utvecklas på sin nivå. Att man som lärare kan möta både gruppen och individerna just där dem är.

    • Fredrik Andersson skriver:

      Helt rätt. Jag jobbar med yrkeselever i gymnasiet, så jag anser inte att “goda resultat” är samma som “alla fick A och kom in på läkarutbildningen”. Ibland är framgången “alla fick E. Ingen började gråta”…

  5. Ingemar Basth skriver:

    Under den tid då jag undervisade så kan man nog säga att en klass var minst sagt icke homogen. Alla skulle inkluderas och de som hade kunskaper motsvarande 5:an jämfört de som var på rätt gymnasienivå skulle nå samma mål oavsett. Detta skapade berg av åtgärdsprogram individualiserad personaliserad undervisning osv. Kontentan blev att man som lärare stod med ett berg av olika åtgärder program men samma undervisningstid. Det fick till följd att lärare slutade, blev sjuka eller gav upp i största allmänhet.

    När Folkpartiets Jan Björklund tillträdde sin ministerpost så införde man dessutom ett hav av prov som grädde på moset. Det var nog en allt för stor droppe för väldigt många.Så nu står vi där med tomma utbildningsplatser och det kan ingen förstelärarreform i världen ändra på…Den är dessuton ngt av det mest suspekta och ickehomogena som skolan någonsin genomfört. För lärare måste få vara lärare och ges tillräckligt med tid. Nu är det fortfarande tidsbrist so råder på en av vårt samhälles viktigaste verksamheter, skolan.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)