Förädla eller dö?

Har vi något val i frågan om att förädla läraryrket med fokus på undervisning? När jag ser vad som hänt senaste tiden i Malmö och Uppsala börjar jag tvivla på det. Har draken kommit till vårt land?

En av mina amerikanska släktingar berättade en gång något han påstod var ett kinesiskt ordspråk för mig¹. Det löd ungefär så här:

När en drake kommer till ditt land kan du hantera den på tre olika sätt:
Du kan ignorera draken och hoppas den försvinner men drakar försvinner inte och förr eller senare kommer den att komma till just ditt hus och äta upp dig.
Du kan försöka tämja draken men drakar låter sig inte tämjas. Den kommer istället att äta upp dig.
Du kan hoppa upp på drakens rygg och följa med den dit den för dig – till fjärran länder och nya tider.

I en blogg tidigare i höst skrev jag om det jag kallar läraryrkets förädling (“Men då får vi ju bara mer undervisning”) utifrån ett ekonomiskt- och rektorsperspektiv. Jag har tidigare varit inne på samma sak, fast ur andra infallsvinklar. Inlägget provocerade en del och ledde vidare till en del intressanta diskussioner men jag undrar om inte åtminstone en del av motargumenten till en förädling av läraryrket är på väg att överleva sig själva. Låt mig förklara…

Enligt beräkningar kommer det att fattas 60 000 lärare om två år (länk). Jag menar att detta är ett felaktigt sätt att presentera lärarbristen på. Istället borde vi ange bristen i form av undervisning: 60 000 lärare motsvarar runt 36 miljoner undervisningstimmar och det är denna brist som kommer att drabba svenska elever och lärare och det ganska snart.

Bristen hanteras på olika sätt på olika håll. På många håll går andelen behöriga lärare långsamt ner på grund av svårigheter att hitta behörig personal. På andra håll, som i Malmö, kapitulerar arbetsgivaren fullständigt och går in för att aktivt strunta i behörighet och legitimationsbestämmelser. Uppsala kommun har valt att hantera bristen genom att utlova extra löneökningar för lärare som tar på sig mer undervisning och från många andra håll hör jag hur arbetsgivare fantiserar om “effektiviserad undervisning” som en lösning (hur då, kan man ju fråga sig?).

Jag vill med anledning av detta kasta ut följande provocerande tanke: om vi lärare inte blir aktiva deltagare i att lösa undervisningsbristen, kommer andra, uppenbart mindre intelligenta, att försöka lösa den (och förmodligen totalförstöra skolan). Den enda lösning jag ser på undervisningsbristen under de närmaste tio åren är att vi som (ännu) är kvar i skolans värld undervisar mer.

Problemet är att det orkar vi inte.

Lösningen måste då bli att vi legitimerade och behöriga lärare undervisar mer, samtidigt som andra arbetsuppgifter tas ifrån oss. Fler yrkesgrupper måste in i skolan, så lärarna kan fokusera på det som egentligen är lärarnas specialitet: undervisning och bedömning. Vi kan tycka vad vi vill om detta (“rastvakten är mysig”, “jag gillar mentorskapet”, “jag tycker kontakten med föräldrarna är viktig” osv) men vilka andra vägar finns det ur detta? Kringuppgifter måste läggas över på andra, till exempel genom att det vi lite slarvigt brukar benämna “elevhälsan” förstärks i skolan och detta måste göras samtidigt som insatser görs för att få fram fler behöriga lärare och mängden administration antingen läggs på någon annan eller brutalt slaktas. Eller vad sägs om en situation där en behörig och legitimerad lärare planerar, undervisar och bedömer, medan lärarassistenter sköter all rättning? Den som tycker detta känns som skrämmande förändringar har helt rätt känsla men det är väl ett bättre alternativ än att låta Uppsalas skolpolitiker lösa problemet?

Vi har, redan nu, en brist på lärare som gör att mycket undervisning måste skötas av obehöriga. Utan ett fantastisk bra utbildningssystem kommer svensk ekonomi och i förlängningen svensk välfärd att gå under. Hur löser vi detta?

Jag är rädd för att draken är här…

Dags att välja?

 

 


¹ Jag har inte lyckats hitta ordspråket hur jag än googlar, vare sig på svenska eller engelska. Min släkting hävdar att han hört det i ett föredrag från en general i marinkåren och eftersom han är pensionerad CIA-agent, tänker jag då inte tjafsa med honom om sanningshalten i det…

Lämna en kommentar

  • (will not be published)