Fnitter i korridoren

Jag gör lite paus planeringsarbetet. Ute i korridoren hörs fnitter och förvånade utrop. Kollegan jag delar rum med stänger skjutdörren till korridoren men jag behöver inte lyssna för att veta vad som är på gång.

Mina kollegor i arbetsrummet bredvid mitt har en tävling med kollegorna två rum bort. Tävlingen handlar om vilka som kan juldekorera sitt arbetsrum mest och vi har upplevt en gradvis upptrappning sedan slutet av november. Elljusstakar och stjärnor har kompletterats med glittriga band, julgranskulor, keramiktomtar och blinkande ljusslingor. Vilken dag som helst kommer säkert någon att ta med sig en blinkande plastren. Varje gång någon hängt upp något nytt, fnittras det och tisslas och tasslas bland kollegorna och de som inte passerar förbi så ofta, studsar till lite när deras sinnen attackeras av det pråliga eländet.

Detta är ljudet av lärare som trivs på sin arbetsplats. En ögonblicksbild av svensk skola som också stämmer, mitt i alla PISA-katastrofer, negativa arbetsmiljöundersökningar och ibland märkliga pajkastningar kring skolan.

Ja, mina kollegor trivs på sitt jobb.

De trivs med kollegorna, lokalerna, eleverna och det vi något slarvigt kan sammanfatta som “att vara lärare”. De trivs tillräckligt för att driva med varandra och bjuda på sig själva och bjuda in eleverna i sina barnsligheter, för naturligtvis har tävlingen spritt sig bland eleverna och det är nu beslutat att vissa klasser ska få kora vinnarna.

Mina kollegor i arbetsrummen bredvid har slitit hårt hela terminen. De undervisar elever som ofta är dåligt förberedda för gymnasiet och sliter mycket med pedagogiska kartläggningar, olika anpassningar till elevers individuella behov, möten med föräldrar och elevvårdsteam och olika slitningar inom och mellan elevgrupper. De måste också hantera den frustration man upplever när elever inte når målen trots allt arbete lärarna och andra lagt ner. Liksom för alla oss andra har de senaste två åren inneburit mer slit och frustration med arbetssituationen för dessa fnissande pedagoger.

Men de gör jobbet och de gör det utan att tumma på kraven och utan att tappa i energi.

Nu är det nog dags att fylla på kaffemuggen. Jag hoppas jag inte stöter på någon blinkande renjävel i plast på vägen till kaffeautomaten.

God Jul, allihop!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)