“Fields of information”?

Dessa veckor är det en hel del lärare som rör på sig, som slutar på en skola och tar tjänst någon annanstans. De flesta är visstidsanställda vars anställning går ut men det finns även en del tillsvidareanställda som väljer att röra på sig – udda fåglar i en annars extremt orörlig yrkesgrupp.

Den senaste månaden eller så har jag tagit mig igenom Peter Heathers mastodontbok om folkvandringstiden, “Empires and Barbarians“. Om vi bortser från hur cool den tidiga medeltiden är, fanns det något i boken som fick mig att fundera på detta med lärare och jobbyten. Enligt Heather beror migration på push- och pull-faktorer men ingenting händer om det inte samtidigt finns kunskap om destinationen. Detta kallas på ren svenska för “Fields of information”. Till exempel var breven från utvandrade svenskar i Amerika avgörande för den stora utvandringen av svenskar till USA under årtiondena runt år 1900 och berättelser från hemvändande legosoldater avgörande för de anglo-saxiska invasionerna av Britannien under 500-talet.

Lärarna i Sverige är oerhört trögflyttade och ingen ska tro att de skånska lärarna, som har tillgång till 30 kommunala huvudmän och hundratals privata inom 0,5-1,5 timmes pendling, är ett dugg bättre. När väl tillsvidaretjänsten har infunnit sig, sitter den skånske läraren på sin skola i årtionden, ibland hela sitt yrkesliv. Det spelar ingen roll om skolledningen är kass, löneutvecklingen blaha och kompetensutvecklingen begränsad till ett och annat väckelsemöte – läraren flyttar sig icke! Myten om den fantastiska skolstaden Lund hjälper inte heller till, kan jag lova.

Det tycks inte heller spela någon roll att vi börjar se bristsituationer inom vissa ämnen. Lärarna är ändå helt övertygade om att det är lika illa eller ännu sämre på andra håll, det är alldeles för jobbigt att flytta på sig och vad ska det väl bli av mina elever?

…men så har något börja hända.

En rännil av lärare från Lund har sökt sig annorstädes. Vissa har blivit positivt överraskade och verkar ha höjt sin lön med minst 2000 kr och i något fall så mycket som 5000 kr. Via våra nutida motsvarigheter till amerikabrev meddelar dessa nöjda migranter sina gamla kollegor att gräset faktiskt kan vara grönt även utanför Lund.

Dessa utvandrare ersätts vanligtvis med någon som får högre lön än de hade och summan blir då en vinst för alla (utom huvudmännen, men helt ärligt…).
Jag är inte ute efter att Lunds lärare, likt en gotisk hord, ska bege sig till Malmö hela högen men om rännilen kunde utökas till en bäck, skulle detta sätta en oerhörd press på huvudmännen att på olika sätt hålla kvar sina trotjänare. Frågan om orörligheten handlar både om att arbetsgivaren inte värderar oss tillräckligt högt för det vi kan men också om att vi inte värderar oss själva tillräckligt högt.

Finns det något vi, som lärarkollektiv, kan göra för att öka på den här rörligheten. Har någon därute något bra exempel?

 

Kommentarer (7)

  1. Kerstin Irehjelm skriver:

    Att vi berättar om hur vi har det? Moderna amerikabrev? Att vi inte är så hemliga med våra löner, med våra undervisningstimmar, med våra klasstorlekar etc. Och, sist men inte minst, förstatliga skolan. På den statliga tiden tog man med sig sin erfarenhet och hamnade inte sist på LAS-listan när man bytte huvudman, om jag fattade det hela rätt den gången jag flyttade på den tiden 🙂

    • Fredrik Andersson skriver:

      Har jag inte ens tänkt på och ändå har jag skrivit sju blogginlägg om förstatligande! Men helt rätt – ett förstatligande hade självklart givit en ökad rörlighet men det hade ju förstås handlat om att hoppa runt INOM samma huvudman. Det är konkurrensen MELLAN huvudmän som kan ge bättre arbetsvillkor.

  2. Kathleen Andersson skriver:

    Så trist att vi tvingas flytta på oss för att få en rimlig lönehöjning! Men tyvärr sant. Mitt skäl till att inte längre flytta på mig är att jag faktiskt trivs bra med de flesta av mina elever. Samtidigt finns det en tråkig attityd att är man född på 50-talet måste man var urgammal och oförmögen att utveckla sig! Åldersdiskriminering är förbjudet genom lag inom EU men likt förbaskat krävs alltid att vi ska identifiera oss med personnummer i Sverige, börjar dina tio siffror med en femma märker man direkt att man inte längre är en ungdom och jag misstänker att man sållas bort tillsammans med alla som inte har ett svenskt-klingande namn.

    • Fredrik Andersson skriver:

      Synen på ålder och erfarenhet är ett stort ämne i sig men jag håller helt med dig om att huvudmännens värderingar behöver förändras. Kanske kan lärarbrist och ökad rörlighet leda till att äldre lärare värderas högre.

  3. Lillemor Brander skriver:

    Under den statliga tiden flyttade jag runt till olika skolor från Arjeplog i norr med kallortstillägg till Göteborg i söder.Fiick även tjänstledigt från min statliga tjänst i Mölndal för att undervisa i svenska på Queen’s Umiversity i Belfast Nordirland i fem år.Sedan kom ju kommunaliseringen och då var det slut på det roliga och friheten.Dessutom blev det inte lika viktigt med ämnesbehörighet för kommunerna och en hel del billig arbetskraft utan behörighet flyttade in i skolans värld.Hoppas att den tiden nu är förbi och då kan riktiga lärare åter få en chans att erhålla rättmätiga löner.

  4. Bernt-Åke Bärling skriver:

    Jag är en av de som nu rör sig och byter gymnasiet mot grundskolan, utan att veta om det blir en förbättring, men lönen blev bättre, och skolledningen känns bra efter två långa samtal, men jag kan ju gå på pumpen ändå, men jag tror att vi måste bli mer rörliga som yrkesgrupp. Min gamla skolledare som jag lämnar börjar nu med allt mer panik i blicken se att fler än jag lämnar och ibland med minsta möjliga tid till att hitta efterträdare. På allvar börjar kommunen få svårt att rekrytera vissa lärare. Min ersättare är dessutom inte lärare. Var inte så lojala så att det går ut över er själva. Det är bara ett jobb!

    • Fredrik Andersson skriver:

      Lycka till! Din skolledning kommer förhoppningsvis att tvingas ersätta dig med någon som har högre lön.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)