Ett hotat privilegium

Tystnaden sprider sig i lärarrummen. Som svensk medborgare har du yttrandefrihet och detta gäller även lärare i kommunal sektor. Denna rättighet har dock stadigt kringskurits sedan vi tvingades in i kommunal tjänst. 

Ja, jag vet att Helena von Schantz redan skrivit väldens bästa blogginlägg i den här frågan (“Upp till lärarkamp för Per Kornhall“), en text alla lärare borde läsa, som handlar om det skändliga Upplands-Väsbys kommun gjort mot Per Kornhall. Helena redovisar allt i skandalen och fyller på med ett vidare perspektiv och sina egna erfarenheter.

Jag vet också att P4-Uppland gjort flera förtjänstfulla inslag om den växande Tystnaden i lärarkåren.

Och ändå…

Jag och många andra fackliga ombud gör oss skyldiga till värre lojalitetsbrott mot vår arbetsgivare än Kornhall gjort och vi gör det varje vecka. Skillnaden är att vi skyddas av både Förtroendemannalagen och Arbetsmiljölagen och dessutom av att vi är i en annan position att reagera på agerande än andra anställda (det där skulle vara ett fint sätt att säga “hämnas“, för den som blev förvirrad).
Jag har många gånger kritiserat icke-existerande eller korkade underlag till beslut och har ibland varit delaktig i att aktivt och öppet motarbeta både tjänstemannabeslut och politiska beslut i kommunen där jag verkar. Kanske inte helt utan att särbehandlas negativt i min lärartjänst men i stort sett har jag gått skadeslös ur detta mitt skamligt illojala beteende.

Men så finns de där kritiskt granskande kollegorna jag haft genom åren. De där som fått dras med usel löneutveckling, kassa scheman och som gärna förflyttats till en annan skola så fort tillfälle visat sig. Det värsta de gjort sig skyldiga till är att tala om att kejsaren är naken, att till exempel skolledningen eller skoltjänstemännen i kommunen, återigen, har misslyckats med beredningen av ett beslut och därför kommer att fördyra och/eller försämra skolverksamheten.

Med tanke på att det i den kommunala skolvärlden vimlar av spritt språngande nakna småkejsare är det inte rimligt att förvänta sig att lärare ska vara tysta. Det är inte heller önskvärt, för med tiden förstör Tystnaden vår skola. Man måste kunna vara kritisk och frågande och samtidigt av sin chef uppskattas som duktig lärare, med allt vad detta innebär i form av bra löneutveckling och visad respekt.

De flesta av de ifrågasättande kollegor jag haft, som i medarbetarsamtal fått höra att de är “negativa” eller “utvecklingsfientliga” och som drabbats av olika slags repressalier, har varit fullt medvetna om att detta kan hända men har ändå valt bort Tystnaden. Det tycks även vara detta som var problemet för Per Kornhall – han varnades och fick tillsägelser om att kejsaren visst var fullt påklädd men valde lojaliteten mot eleverna.

Sådant, gott folk, stavas M-O-D.

Till alla kollegor, nuvarande och tidigare, som vågat stå upp och påpeka kejsarens nakenhet och till Per Kornhall:

Det är en ära och ett privilegium att få kalla mig er kollega!

Kommentarer (4)

  1. Renata Helenson skriver:

    … det där med mod är tyvärr bristvara.

  2. Kathleen Andersson skriver:

    Hur kan vi visa eleverna vad det innebär att ha ryggrad om inte vi är beredda att värna yttrandefrihet och civil kurage?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)