Ett år med bloggen…

När jag går igenom de 30 inlägg jag skrivit här på lrbloggar.se sedan jag började blogga, slås jag av en sak: det finns inga nationella fackliga frågor.

Det var min mening att skriva om hur det är att vara biträdande kommunombud i en större svensk kommun. Jag ville ge en bild av ombudsarbetet som förhoppningsvis skulle göra att andra också ville engagera sig men också försöka redogöra för läget i skolan, på kommunal och konkret nivå.

Det visar sig, när jag läser vad jag skrivit, att det knappt finns något som är specifikt kommunalt bland mina inlägg. De stora, nationella fackliga frågorna finns även lokalt i en kommun och hela vägen ut på de flesta skolor.

Jag har skrivit en del om generella företeelser inom skolväsendet i Sverige (“Hyllning till de svaga“, “Varför är lärarna så tysta?“, “När Någon, Alla och Ingen ska styra“) och inga av dessa saker är specifika för Lund.

Jag har även gjort en del inlägg som mer direkt rört mina känslor kring ombudsarbetet (“Det började med en smäll“, “lite småskalig glädje“, “Är det lönt att försöka?“) och även ventilerat en hel del normal lärarfrustration (“Är inte Fredrik väldigt…adjunktsaktig?“, “Frälsningen är nära!“, “Den virriga huggormen i maj“) och även lärarglädje (“Why we fight“, “Filosof i mysbyxor“).

När jag läser de kommentarer jag fått via Facebook, bloggsidan och på mailen visar det sig att inget av detta är unikt och inget är “kommunalt”.

Även de där stora, fackliga frågorna finns på väldigt konkreta sätt, både i mitt ombudsarbete och mitt lärarjobb. Lärarlegitimationen (“Legitimerad… och lycklig!”), likvärdighetsproblemet i skolsystemet (“Min olikvärdiga dotter“), lönen (“Vad hände med lönen?“) och naturligtvis lite, och i mitt tycke välbalanserat, om skolforskning (“Johnny, vad gör du?“).

Tack för det här året! Tack för möjligheten att fundera kring mina fackliga erfarenheter, mitt lärarjobb och min plats i maskineriet. Tack även för alla kommentarer jag fått på det jag skrivit – det känns skönt att veta att man inte är ensam! Det är även skönt att veta att jag som lärare och ombud för LR aldrig kommer att få slut på erfarenheter som gör mig förbannad, ledsen, upprymd och stolt.

 

Ps.
De mesta lästa inläggen, om någon nu undrar, har varit dessa:

  1. Frälsningen är nära! (2 724 läsningar)
  2. Är detta något vi behöver prata om? (1 529)
  3. Åtgärd krävs (1 526)
  4. Med ryggen ofri (1 425)
  5. Legitimerad…och lycklig! (1 413)

 

Kommentarer (2)

  1. Gunnar skriver:

    Intressant läsning! Pluggar teknisk fysik just nu, men är sugen på att bli lärare någon gång i livet. Det är bara synd att det ska kännas som en sådan uppoffring lönemässigt att bli lärare (pengar ger trots allt ökade möjligheter, även om jag inte tycker lön ska vara avgörande vid val av arbete.)

    • Fredrik Andersson skriver:

      Du kan ju läsa ämnena och sedan lägga till en lärarutbildning? Jag vet att det finn mängder av problem med yrket men jag har själv aldrig ångrat mig och har haft 14 kul och utmanande år som lärare. Jag tror även på att det kommer att bli bättre – både med lön och arbetsvillkor.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)