En mer korrekt bilverkstad

Måndagen efter sommarlovet samlades all personal på min skola för att lyssna på en föreläsning som till en början var bra, i mitten lite oroande och i slutet djupt obehaglig. Jag ställde mig frågan: är detta verkligen värderingar som är så självklara att vi inte ens ska diskutera dem?

Föreläsningen gavs av Bo Hejlskov Elvén, leg. psykolog med inriktning på problemskapande beteenden. Den började inte alls illa, utan var fram till halvtid väldigt bra. Underhållande, upplysande, klargörande, tydlig – långt ifrån alla storföreläsningar har hållit sådan klass!

Sedan blev det lite otäckt, när han började tala om att det alltid var lärarens fel om en elev uttalade hotelser eller störde lektioner (“Jag har aldrig förstått varför man ska polisanmäla elever som hotat lärare? Det är ju lärarens fel att eleven hotat”). Mot slutet blev det djupt obehagligt. Hejlskov använde då en metafor om en bilverkstad för att betona att allting är lärarens ansvar och hur löjligt det är när lärare försöker dra sig undan allt ansvar för eleven (och ibland understår sig att försöka skjuta över ansvar på föräldrarna).

Hans metafor lät såhär:

När en bilägare (förälder) lämnar in sin bil (elev) till verkstaden (skolan), kan inte bilreparatören (läraren) vägra laga bilen. Tänk så lustigt det vore om reparatören sagt “jag lagade inte bilen för att det var för jobbigt”, “jag kunde inte laga bilen eftersom jag saknade rätt sorts verktyg” eller “jag tänker inte laga bilen eftersom du inte varit tillräckligt försiktig med den”.

Alla dessa lustigheter berättades skickligt och lockade fram en del fniss, medan de flesta av oss blev mer och mer förbannade och kränkta. Eftersom det inte togs frågor och inte inbjöds till diskussion, ej heller kommer föreläsningen att utvärderas av oss lärare, kommer därför här min mer korrekta bilverkstadsmetafor:

I bilverkstaden (skolan/klassen) står 30 bilar (elever) inlämnade och varje bil har 2 ägare (föräldrar), vilka befinner sig i lokalen under reparationen. Alla bilägare vill att just deras bil ska lagas först, få de bästa reservdelarna och stå parkerad på det allra bästa stället i verkstaden. Alla bilar och bilägare hör allt reparatören (läraren) säger och gör. Ibland stör bilägarna reparatören när denna håller på och skruvar på någon annans bil. Ibland tutar andra bilar medan reparatören försöker lyssna på motorljudet från en av dem. Verkstadens ägare sitter på sitt kontor och svarar på mail. När reparatören behöver ett visst verktyg måste denna gå till verkstadens ägare och be om att få ett sådant verktyg. Om reparatören inte får ett sådant verktyg, eftersom det är för dyrt, måste reparatören ta emot skäll från de ägare vars bil kommer att få gå lite knackigt även i fortsättningen.

Och så vidare och så vidare…. Jag skulle behöva göra den här metaforen betydligt mer komplicerad för att den skulle beskriva verkligheten för läraren och eleven och orsaken till att jag skulle behöva göra det, är att den inte håller. Den är en förolämpande och nedvärderande metafor, riktad mot en hårt pressad yrkesgrupp som drivs av en stark vilja att hitta vägar framåt för alla sina elever.

Efter föreläsningen kände jag mig obehagligt till mods. Många kollegor på min skola och på den andra gymnasieskola i Lund som bjudit in Hejlskov att föreläsa var väldigt förbannade, andra bara uppgivna.

Jag för min del kände mig rädd.

Jag är rädd för att min skolledning nu anser sig ha fått frikort från att någonsin behöva stötta lärare som hotats av sina elever. Jag är också rädd för att de ska anse sig slippa sätta in extraresurser till elever som är utåtagerande på ett sätt som stör undervisningen för alla andra.

Dessutom,  stilla undran – anses lärarförakt så normalt nu för tiden att det inte ens behöver diskuteras?

 

Kommentarer (11)

  1. Håkan Friberg skriver:

    Ibland när man kommer till verkstan med en bil säger de: “Den här bilen lönar det sig inte att laga, det skulle kosta mer än att köpa en ny, bättre.” Och ibland säger de till och med: “Den här bilen går inte att laga, du får skrota den.” Hur för vi över det omdömet på våra elever? Nä, du har rätt, det var en dum och kränkande metafor.
    Håkan

    • Fredrik Andersson skriver:

      Den kan göras ännu dummare. Vad sägs om att du kör din gamla Datsun till en Porsche-verkstad? Vad hade de sagt då?

  2. Inger Renman skriver:

    Bra rutet Fredrik! Det är dags att vi börjar säga till.

  3. Magnus Ehinger skriver:

    Bo Hejlskov Elvén använder sig flitigt av ett retoriskt grepp som kallas för en “halmgubbe” (se https://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka). När man har svårt att bemöta sin debattmotståndare med rationella argument sätter man istället upp en nidbild (i Hejlskovs fall “bilverkstaden”), som blir enklare att bemöta, och som inte sällan får med sig skrattarna i publiken. Själv tycker jag att det är ett ganska fult knep som inte gör annat än att sänka debattörens trovärdighet.

    • Fredrik Andersson skriver:

      Håller med. Kan ju förstås också bero på att han inte förstår någonting om hur ett lärarjobb eller en skola fungerar. Är ju en enklare förklaring än att det ligger en storslagen plan bakom. Ockhams rakblad.

  4. Torbjörn Jansson skriver:

    Den här föreläsningen verkar ha varit någon av de dummaste som hållits. Vi ska heller inte glömma bort att förutom att den uppenbarligen var kränkande mot oss lärare, var lika kränkande mot eleverna. Att jämföra elever som kommer till skolan för att få utbildning med bilar som behöver repareras…

    • Fredrik Andersson skriver:

      En del som hörde föreläsningen reagerade på att han gång på gång utmålade eleverna med diagnoser till passiva offer. Jag uppfattade det inte riktigt så själv men håler med om att det är farligt att tycka alltför synd om en människa med ADHD eller autism. Man måste ställa krav också och tro på förbättring. Vad håller vi annars på med?

  5. Torbjörn Hanö skriver:

    Det var meningen att Bo HE skulle utmana, inte förolämpa och förarga. Han har en bra balans i sin senaste bok, men bl.a. liknelsen med bilverkstaden landade inte väl hos alla, och det förstår jag. Det blev inte bra. Hela hans resonemang kring lågaffektivt bemötande, som var det vi på Polhem ville att han skulle fokusera på, hamnade i skuggan av en onödig och överdriven provokation.
    Sedan ska väl du, Fredrik, kanske hålla igen lite grand när du skriver om kränkningar. Jag tänker sten och glashus.

    • Fredrik Andersson skriver:

      Provokationer fyller en funktion om de leder till diskussion, utan tvekan. Jag förstår att våra respektive skolledningar inte var förberedda på vad han tänkte säga. Vad jag tycker är intressant, är att HAN anser att han kan säga det han sade. Hade han anklagat civilingeniörer på samma sätt om han hållit föredrag inför 200 sådana?
      Om man inte gillar vad jag tycker, kan man låta bli att läsa det jag skriver. Om man är anställd, kan man inte låta bli att gå på ett föredrag inköpt av chefen. Är man i maktposition spelar man efter en annan linjal (så att säga) och jag har ingen makt – bara en blogg.

  6. Stoyan Hristov skriver:

    Stor eloge och respekt för dig Fredrik! Du är den enda modiga människa som vågar säga sanningen om så kallade psykologen. Jag kan lägga till att Psykologen i fråga duger inte för något annat än att byta däck. Men den stora frågan är vem betalar för sådana charlataner. Och varför våra fackliga organisationer ställer inte upp mot detta. Han har byggt sin välstånd på att spotta och sparka de mest utsatta yrkeskategorier. “Dumt och idiotiskt” som Bo själv ofta säger, men bra betalt.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)