Dags för politikerlyft?

I onsdags blev jag mer förolämpad och kränkt än jag någonsin blivit i ett offentligt sammanhang. Det var dagen då nyheten om ”ordningslyftet” dök upp i mitt flöde.

Jag har alltid tänkt mig att vinnarplatsen på topplistan ”störst offentlig kränkning i hela mitt liv” skulle knipas av någon skolledare eller utvecklartomte. Faktum är att jag har 3 kandidater som jag misstänker förr eller senare kommer att gå loss på mig men nu får de nog se sig slagna – av Gustav Fridolin.

…och av Sveriges regering.

Inte illa, om man tänker på det, att få en yrkesmässig pungspark av hela regeringen!

Orsaken till att jag (och väl egentligen alla lärare i hela Sverige?) känner mig trampad på av regeringen är förslaget om det nya ”Ordningslyftet” för lärare. Jag har i olika media även sett det kallas ”Ledarskapslyftet” eller ”Det Dummaste Jag Hört”.

Bara så vi är överens om vad vi pratar om.

(Läs om eländet här: http://skolvarlden.se/artiklar/stoket-ska-stoppas-med-ledarutbildning-larare eller här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/r7Az3/nya-planen-for-att-stoppa-skolstoket)

Vår regering har, helt korrekt, dragit slutsatsen att bristen på studiero orsakar försämrade studieresultat i det svenska skolsystemet och att detta framför allt drabbar barn från icke-akademiska hem , framför allt pojkar osv. Detta är inget kontroversiellt konstaterande, utan är något som sedan länge är väl belagt, både statistiskt och i de flesta lärares erfarenhet av vardagen.
Vår regering har därifrån dragit den helt felaktiga slutsatsen att problemet bäst löses av varje enskild lärare och lanserar därför ett ”Ordningslyft” för att sveriges lärare ska bli mer kompetenta på ledarskap.

Vad är problemet med detta, då, kan kanske den som inte är lärare fråga sig? Jo, låt mig förklara det hela i två enkla steg:

1. Lanserandet av ett ”Ordningslyft” med fokus på att kompetensutveckla lärarna inom ledarskap innebär att våra ledare lägger fokus på läraren som problemet, istället för på organisationen eller huvudmannen. Är det verkligen läraren det är fel på, Gustav, om det saknas studiero i en klass med 32 tonåringar, där 3 har någon inlärningsdiagnos och 10 saknar uppfostran? Är det kanske inte undervisningsgruppen som är för stor och/eller bemanningen som är fel? Schemat kanske är vansinnigt? Den sociala segregationen på kommunens skolor kanske borde ses över? Fokus borde ligga på gruppstorlekar och gruppsammansättningar samt rimlig arbetsbörda och stöd för sveriges uttröttade lärare, inte på ledarskapslyft.
Nu säger, i ärlighetens namn, Gustav Fridolin att en del andra åtgärder ska följa med och att lärarnas ledarskap bara är EN del men det är inte vad våra skolhuvudmän kommer att höra. De kommer istället att höra ”bara läraren blir  bättre kan vi fortsätta köra med 32-klasser och inga speciallärare!”
Förslaget är på så vis inte bara något som inte kommer att ge någon vidare effekt, det hotar kullkasta 10 000 fackliga ombuds kamp för att skapa en rimlig arbetsbelastning för Sveriges lärare!

2. Vad fan är ”ledarskap” för något? Vad jag vet finns ingen allmänt accepterad definition av ”bra ledarskap”, vare sig i ett klassrum eller någon annanstans och detsamma gäller för ordningsproblem. Jag kan därför nästan höra hur en massa läskiga skolutvecklingskonsulter i detta nu rusar mot Skolverket i full fart för att lansera just sin tro på vad som är ”bra ledarskap” och hur ordningsproblematik ska hanteras. Det som väntar vinnaren i denna vampyrernas dragkamp är en plats vid Det Stora Tråget. Om jag får gissa kommer ”lågaffektivt bemötande” att stå högt på listan. För det vet ju alla, att om vi lärare bara kunde sluta låta så arga när vi pratar med eleverna, kommer alla ordningsproblem att försvinna.

Så tack, Gustav Fridolin och övriga på Utbildningsdepartementet, för att ni redan första skolveckan efter Jul kunde bjuda på en riktigt otäck och illa genomtänkt idé!

 

Kommentarer (1)

  1. Helene Carlsson skriver:

    Jag anser att många i skolan har åsikten att gott ledarskap har med kärlek till personen att göra. Varför skulle det annars i de flesta utlysningar av tjänster stå ”Vi lägger stor vikt vid personlig lämplighet.”? Själv är jag intresserad av en lärare och rektor med kunskaper. På skolan där jag arbetar har jag hört en förstelärare säga att hon har kadaverdisciplin. Vem är det som ska bli ett kadaver?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)