Betygsmotståndskräkande

Betygsmotståndare finns det tydligen gott om. Mitt tålamod med dessa människor är just nu ovanligt lågt, eftersom betygsättning fyllt mina arbetsdagar de senaste tre veckorna.

Jag satt igår och läste Johan Kants senaste blogginlägg, där han går till attack mot några av våra mer namnkunniga betygsmotståndare. Samtidigt som dessa, ofta helt utan vetenskaplig grund, tjänar pengar på att predika att betyg är fel sitter i dagarna tiotusentals lärare runtom i Sverige och önskar att vi hade lyxen att grotta ner oss i sådana filosofiska frågor som ”är betyg egentligen bra?”

Istället sitter vi nämligen bakom högar av papper och pärmar och kämpar som djur¹ med att rätta, bedöma och betygsätta våra elever. Det var under en paus i rättanderättanderättande som jag läste Johans blogg och började då fundera kring två påståenden som betygsmotståndarna tycks köra med:

1. Betygen mäter inte kunskap, utan färdigheten ”att gå i skola”.
2. Elever motiveras inte av att de får betyg

Jag skulle, eftersom jag till och med är för trött för att bedriva pedagogisk forskning sådan den brukar se ut i Sverige, besvara dessa två påståenden såhär:

Bullshit!

Om betygen inte mäter kunskap, varför skulle jag och tiotusentals andra lägga ner så löjligt mycket arbete, inte bara i slutet av ett läsår utan under hela läsåret, på att mäta vad eleverna kan, bedöma i relation till kunskapskraven, återkoppla resultatet till eleverna och sedan mäta igen? Annars skulle jag ju bara snabbt kunna konstatera ”Anna är trevlig och flitig, så hon ska ha A. Olle är halvslarvig och svär mycket, så han ska ha ett E.”. Tyvärr finns det gott om folk utanför skolans värld (en del i den också) som tror att det är så det går till när betyg sätts.

Tyvärr är sanningen en annan.

Tyvärr, och som tur är, handlar det om enorma mängder hårt arbete. Att betygen inte blir likvärdiga mellan skolor eller huvudmän vet jag men betygsättningen av mina elever är likvärdig och fan ta den som påstår något annat.

Vad gäller att betyg inte motiverar eller till och med sänker elevernas motivation, vet jag inte vilka elever det skulle kunna gälla. I mitten av ett läsår brukar jag langa ut F-varningar till en sådär 40% av mina elever. I slutet av läsåret är nästan alla på lägst ett E. Vad motiverar dessa elever om inte betyget? Min charmerande personlighet?

Eller alla de elever som anstränger sig till sitt yttersta för att höja sig ett betygsteg, oavsett var de befinner sig? Jag har många sådana och jag kan inte tänka mig att jag skulle råkat träffa på helt unika elever under mina 17 år som lärare.

Skulle jag föredra att slippa sätta betyg? Jajamen! Särskilt med tanke på hur mycket jag sliter med det men…

Hoppsan – nu kom det in några uppgifter till! Dags att återgå till bedömabetygsättaåterkoppla…

Kommentarer (1)

  1. Sören Holdar skriver:

    Utmärkt bra skrivet. Kan skriva under rätt av. En av mina mer frekventa repliker till elev, föräldrar – kollegor så här års är att Betyget är ett förälder ganska grovt men likväl tämligen rättvisande mått på de KUNSKAPER eleven tillägnat sig och visat.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)