99 + 1

Så har vi, av en ren händelse, nått exakt 100 blogginlägg från mig här på LRbloggar.se, samtidigt som en förändring och kanske en nystart infaller. Dags att blicka bakåt och framåt!

I och med detta blogginlägg är jag uppe i jämnt 100 inlägg bland LRs bloggar. När jag nyligen bytte jobb, och kommunförening, var det inte längre möjligt för mig att fortsätta som lokal bloggare för Lund och i min nya kommunförening har jag inga fackliga uppdrag. Jag funderade då på att lägga ner bloggen helt, alternativt flytta på den. Eftersom jag har så många idéer om saker som borde skrivas ner (plus ett tiotal utkast som ligger och väntar på en sista kyss innan de publiceras) ville jag gärna fortsätta blogga i någon form. Efter kontakt med kansliet i Stockholm föreslog de en distriktsblogg istället för en lundablogg vilket innebär att detta inlägg, tekniskt sett, är det första inlägget för LR-Bloggen “Malmöhus”.

Du tänker “wow“, eller hur?

De 99 inläggen som tagit oss hit har varit en fantastisk resa. De har handlat om hur det är att vara fackligt ombud, om de stora och små problemen i vårt skolsystem och om politik och framtidsfrågor. Jag har ibland varit lite subtilt lundahumoristisk, vilket ibland landat väl, ibland inte. Inlägget “Lunds kommun löser lärarnas arbetsmiljöproblem!” var tydligen antingen utstuderat grymt eller oerhört roligt eller djupt kränkande och eventuellt även “aggressivt”…
Jag minns särskilt inlägget om lärarannonserna i Mögaröd (“Hur lockar man lärare?”), som ledde till att jag fick mail från halva Sverige med exempel på dåliga lärarannonser. “You can’t make this shit up”, som de säger i utlandet…
Jag har haft mellan 300 och över 6000 läsare per inlägg, med 600-1200 som någon slags “normalt”. De två mest lästa tror jag (jag sparar inte statistiken) är “Sänk läraryrkets status 2016!” och “Fredrik, arg”. Jag har ytterst sällan skrivit om min egen undervisning (undantag: “Födelsedagfirande”, “Jag har ingen talang”) eller om min egen arbetsplats (undantag: “Fnitter i korridoren”, “Skolpromenadspoesi”).

Kritik har naturligtvis inkommit, av olika orsaker. Jag har kritiserats för att jag “kränker” vissa yrkesgrupper (skolutvecklare, SKL-anställda, skolledare), för att jag svartmålar det svenska skolsystemet och så min personliga favorit: för att jag ibland haft mage att påstå att facket gör bra och viktiga saker. Jodå – inget får trollen att vakna som det där sista – prova själv!

Försök har gjorts att tysta mig. Inte av LR, för på LR-bloggarna finns ingen censur, men av andra. Dels har det hänt att upprörda personer kontaktat LRs kansli med klagomål på mig och dels har utomstående omväxlande försökt med “vad du tycker är oviktigt” och “du som har så mycket makt måste tänka dig för”.

Stort tack till alla, oavsett hur ni reagerat. Ni har ju åtminstone läst mina tankar och för det är jag skyldig ett tack, oavsett reaktion.

Saker som ligger i pipeline framöver är tre mindre bloggserier som handlar om kollektivavtalet (nej, inte så torrt som du tror!), misslyckade kompetensutvecklingssatsningar och “pedagogiskt ledarskap” (kommer att vara citationstecken i rubriken). Jag laddar även med fler inlägg (tre?) om läraryrkets förädlande, något om lönekarteller, ett om hur man löser lärarbristen (hur svårt kan det vara?) och ett par rena vansinnigheter.

Vad tror ni? Hundra till?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)