Jag blir genuint glad när en debattartikel väcker debatt, det är ju ändå det som är syftet. Igår skrev jag på SVT debatt om behöriga lärarvikarier och framhöll mina medlemmars särställning och att dessa borde ha företrädesrätt till vikariaten.
Skrämmande nog har många reagerat med att tala om att många fler studenter och personer skulle kunna hålla en lektion. Detta betvivlar jag inte, men jag tror att låta vem som helst stå i ett klassrum är det som tillsammans med lönenivåer och tilltro från huvudmannen lett till läraryrkets låga status och attraktionskraft.
Jag gillar idén om ambulerande vikarier så de stora behoven av vikarier kan säkras med legitimerade lärare, men vid kortare tillfälliga vikariat skulle lärarstudenter kunna fylla vissa behov under förutsättning att studierna tillåter.
Jag tror jag skulle kunna genomföra enkla kirurgiska ingrepp men tror det vore förödande om vi lät andra än utbildade läkare göra detta. En skillnad är att vi kan ställa in vissa operationer och vårdköer är en verklighet. Inställda lektioner är förödande för elever och köer till att börja första klass är otänkbart, men jag tycker det är dåliga argument för att inte ta ansvar för att elever undervisas av behöriga lärare.
Att vikariera är en ingång till att upptäcka läraryrket, men å andra sidan vill inte jag att elever ska behöva offra lektioner till en student som inser att nä, läraryrket är inget för mig men jag tjänar gärna lite extra pengar under min studietid.
Att ge lärarstudenter företrädesrätt till vikariat, ge elever behöriga lärarvikarier och på det sättet stärka attraktionskraften för yrket och utbildningen, det är att ta ansvar för svensk skola.
Studenter är inte mer behöriga än andra. Bara för att man studerar till lärare betyder inte det att man är en lämplig vikarie. Jag tycker dessutom att vi ska sluta göra jämförelsen : obehörig lärare=icke kompetent. Jag läser själv till lärare sista terminen. Många av mina studentkollegor visste inte ens vilket ämne de ville undervisa i.
Men zarih, nu är du där igen och säger att vår utbildning inte har något värde, och att ”vem som helst” som har nån slags gudagiven ”fallenhet” eller talang för att undervisa KAN allt det där som vi tillägnar oss under våra år på lärarhögskolan. Jag kanske har fallenhet för hjärnkirurgi men jag betvivlar att du tycker det är OK att jag som outbildad karvar i din hjärna.
SLUTA degradera vår utbildning och kompetens! MAN HAR en större möjlighet att göra ett bra jobb om man vet vad man håller på med, har koll på vad ”kunskap” är och vet hur inlärningsmekanismer fungerar. Vidare är det lämpligt att ha koll på gruppdynamik och värdegrund och vad som kan krävas av en som lärare när man möter elever med särskilda behov. Dessutom anser jag att det även borde finnas en lägsta åldersgräns för lärare eftersom det krävs en hel del livserfarenhet (och gärna egna barn eller i alla fall en tidigare erfarenhet av att leva med barn) för att vara en riktigt bra lärare.
Precis som i alla andra yrken hävdar jag med en dåres envishet att utbildning krävs och förbättrar prestationen! En utbildad lärare är därför ALLTID bättre än outbildade. Om du själv ska bli lärare är det bäst att du tar dig en funderare på hur vi ska få upp yrkets status när till och med företrädare för yrkeskåren tycker att utbildningen är värdelös och att vem som helst på gatan som kanske tycker det är kul att stå i ett klassrum kan göra jobbet lika bra som en behörig, legitimerad lärare.