Vill du se in i Björklunds hjärna?

Inga problem. Idag är det tämligen okomplicerat att med modern teknik i realtid följa de olika processer som sker i hjärnan när man försöker lösa problem eller när man vill lära sig Hallands floder. Tjugohundratalets första århundrade har korats till “Hjärnans sekel” och förväntningarna är höga på hur hjärnrelaterad forskning ska lösa skolans problem (och också en mängd andra problem…).

Nya tekniska hjälpmedel (kanske framförallt magnetkameran, fMRI) har för första gången i mänsklighetens historia gjort det möjligt att verkligen se vad som händer med synapserna i en lärandesituation. Hjärnforskare kan se vilka neurala nätverk som aktiveras vid olika aktiviteter och hur de olika minnesfunktionerna kan stimuleras.

En vetenskaplig trend, som är tydlig sedan några år tillbaka, är intresset för kopplingen mellan undervisning/lärande och den moderna neurovetenskapen.

Tanken är att man genom att förstå hur hjärnan fungerar vid inlärning och vad som påverkar våra minnesfunktioner också ska kunna förbättra undervisningen.

 

brain

Källa: http://neuro.fi.isc.cnr.it/

Neurodidaktiken,  som den kallas, är ett försök att sammanföra och tillämpa resultaten från den nya hjärnforskningen med etablerade teorier inom det pedagogiska området. Företrädarna för denna inriktning, till exempel professor emeritus Aadu Ott, vid Göteborgs Universitet, har under flera år försökt utveckla skolan och lärandet med hjälp av de nya rönen. Det visar sig dock gå trögt. Den traditionella pedagogikens makt är stor och neurodidaktiken har mött motstånd. Den har till och med (om än i skämtsamma ordalag) blivit beskylld för att vara den nya tidens frenologi.

Man kan här ana en klassisk motsättning mellan naturvetenskapens krav på en mekanisk och kausal förklaringsmodell och en beteendevetenskaplig modell som säger sig ta hänsyn till hela människan och hens kontext.

En annan forskare, den alltför tidigt bortgångne, Trevor Dolan, hävdade också att man måste ta till vara på de nya rön som modern hjärnforskning bidrar med. Visste du till exempel att hjärnan ”ansas” vid speciella tillfällen? Den gör sig då av med vissa kopplingar, synapser. Det sker bland annat mellan nio och tolv års ålder, en tidpunkt då många barn börjar tvivla på sin förmåga. Det är ett exempel på en viktig kunskap, och vi lärare borde därför veta mer om hur hjärnan fungerar, menade Trevor Dolan.

De som kritiserar neurodidaktiken hävdar att den förenklar och förminskar de sociala, personliga och kulturella faktorerna och leder till en skola där orsaken till elevers problem enbart förpassas till individens hjärna.

Jag har högre tankar om neurovetenskapen och dess sansade företrädare (det finns exempel på motsatsen…).

Det vore ovärdigt lärarprofessionen, som ska vila på en grund av vetenskap och beprövad erfarenhet, att inte ta till sig nya vetenskapliga upptäckter i sin strävan att förbättra undervisning och lärande.

Vill du veta mer? Lyssna till exempel på Torkel Klingberg, ”Den lärande hjärnan” .

 

 

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)