Tänk om Bilbo inte når målen och medhöver ett åtgärdsprogram

Cirka fem procent av Sveriges skolbarn har svårt att komma igång med läs- och skrivinlärning beroende på brister i ordavkodningen. Strukturerad och individuell undervisning ger signifikanta framsteg för de här barnen. Läs- och skrivsvårigheter leder ofta till låg självuppfattning och dåligt självförtroende vilket ytterligare kan försvåra barnens läsinlärning. Det är viktigt att i ett så tidigt skede som möjligt göra kraftfulla insatser för att bryta den onda cirkeln, säger Ulrika Wolff i sin avhandling, ”Characteristics and varieties of poor readers”, 2005.

Chatarina Tjernberg visar i sin avhandling ”Specialpedagogik i skolvardagen”, 2011 bland annat att framgångsrik läs- och skrivundervisning innebär att läraren ser läs- och skrivutveckling i ett språkutvecklande sammanhang, och att detta i hög grad handlar både om muntlighet och skriftspråklighet. Hon menar att teorier om lärande etableras i skolvardagen när forskningsresultat upplevs som mer tillgängliga och angelägna för lärarna när forskarnas intresse vänds mot den pedagogiska praktiken och låter teori och praktik interagera.

Jag läser att i ett pågående forskningsprojekt vid Göteborgs universitet, 2012, visar sig korta men intensiva träningsinsatser i form av strukturerade och lustfyllda språklekar från fyra års ålder visar sig kunna ge bestående effekter för barns tidiga språkutveckling. På sikt kan också övningarna leda till att barnen lättare lär sig läsa.

Är det inte dags för ett ”Språklyft” med undervisning i och om olika läs- och skrivstrategier, kanske en lässpecialist på varje skola, och en satsning på att stärka Läsandet, i alla bemärkelser; – en nationell språk- läs- och skrivsatsning alltså.

/ Katarina, som kan konstatera att Bilbo kanske inte har läs-och skriv

Lämna en kommentar

  • (will not be published)