Inlägg märkta ‘relevans’

torsdag, 17 januari, 2013

Forskare skriver för lärare?

Jag fick idag en efterlängtad bok i brevlådan: Lyhörda lärare – professionellt relationsbyggande i förskola och skola, av läraren och forskaren Anneli Frelin. Efterlängtad då hennes avhandling Teachers Relational Practicies and Professionality blev en tydlig Lärarfavorit (utsedd av de åtta lärarna i Lärarpanelen Magasin 360, i vilken bland annat undertecknad ingår). Jag kan dock berätta att den höll på att snubbla på mållinjen beroende på att den akademiska engelskan inte var helt lättillgänglig. Lärarpanelen utgår förstås från relevansen till lärarvardagen för att välja sina favoriter. Därför är jag nu glad att Frelin skrivit vad som verkar vara något av en populärversion av sin avhandling, ty den gav mig flera nyttiga och användbara begrepp vilka jag ofta återkommit till sedan dess: undervisningsrelation & undervisningsgemenskap.

För så är det med vissa avhandlingar: de får en att se saker ur ett nytt perspektiv eller på nya sätt och sätter ord på tillvaron. Efter att man sett saker på ett nytt sätt kan man sedan aldrig gå tillbaks och inte längre se dem. Man kan däremot på ett bättre sätt vända och vrida på tillvaron, med hjälp av de nya begreppen. Det är viktigt, som lärare är och måste vi vara kunskapstörstande.

En annan dylik avhandling som också den blev till Lärarfavorit och sedan kom som populärversion är Åsa Bartholdsson: Med facit i hand, respektive Den vänliga maktuövningens regim.

Förr slog man barnen när de handlade fel i skolan, men deras personlighet var i övrigt sakrosant. Numera är vi utan att tveka inne och pillar i deras personlighet… Det handlar absolut om maktutövning även om den är av ett annat slag… ”Vänlig makt” är dock ändå makt. Makt måste användas medvetet.

Att jag nu lyfter två avhandlingar som blev till böcker vilka handlar om relationsarbetet betyder inte att det är det viktigaste eller mest intressanta i lärarjobbet eller skolforskningen. 2012 bjöd på både högt och lågt inom skolforskningen. En del allmänna men angelägna ämnen, men också fler och fler som disputerar på mer konkret ämnesdidaktik och direkta effekter av undervisningen. Min påbörjade läsning av Utmärkt undervisning av Jan Håkansson och Daniel Sundberg verkar också klart lovande.

Jag hoppas även Klas Andersson ger ut en populärversion av sin avhandling Deliberativ Undervisning – även om den var nog så lättillgänglig. Att som lärare ta till sig en avhandling är inte särskilt svårt eller tar så lång tid om man bara gör på rätt sätt.

Att sätta ord på tillvaron, kan det t o m tänkas bidra till att läroplanens krav blir till morot? 

“Evidence does not supply us with rules for action but only with hypotheses for intelligent problem solving, and for making inquiries about our ends in education.” /John Dewey.
måndag, 22 oktober, 2012

Förintelsens skuld i klassrummet?

Just nu är jag ganska uppfylld av att fundera kring hur vi utifrån läroplanens skrivningar ska kunna utveckla elevernas förmåga att:

• använda en historisk referensram som innefattar olika tolkningar av tidsperioder, händelser, gestalter, kulturmöten och utvecklingslinjer,

• kritiskt granska, tolka och värdera källor som grund för att skapa historisk kunskap,

• reflektera över sin egen och andras användning av historia i olika sammanhang och utifrån olika perspektiv, och

• använda historiska begrepp för att analysera hur historisk kunskap ordnas, skapas och används.

Läser då även i morgontidningen att den historiska skulden bör hanteras varsamt:

I mitt arbete som lärare i historia på gymnasiet möter jag många ungdomar. Generellt bland dessa finns det kunskap om vad som hände judarna under andra världskriget. Och då är frågan: varför hjälper inte alltid vetskapen om Förintelsen mot fördomar och hat? /Helena Mechlaoui SvD 21/10-12

Som vanligt spinner tankarna iväg. Här finns som vi alla vet ofattbart mycket viktigt att göra! Låt oss då göra det, genom att så långt det går prioritera tiden rätt. Undervisning kan och bör utvecklas. Den perfekta lektionen är en ständig jakt med oändlig potential. Undervisningen ska dels utvecklas genom beprövad erfarenhet (”prövad, dokumenterad och genererad under en längre tidsperiod och av många”, enligt Skolverkets definition), dels genom vetenskap.

Jag har tyvärr inte hittat så mycket forskning inom mina huvudämnens didaktik, men just kring Förintelsen kom faktiskt en avhandling 2010:  Att undervisa om det ofattbaraav Ylva Wibaeus. Avhandlingen ger ett konkret och lättillgängligt bidrag till att öka medvetenheten om vilken undervisning som kan tänkas fungera och vilken som sannolikt inte alls ger samma effekt, trots lika nedlagd tid i genomförande. Minst en pusselbit till yrkesspråket och lärares profession!

Professor Ingrid Carlgren var väldigt tydlig på konferensen Erfarenhetsutbyte Skolforskning 2012 förra veckan:

Inte sysslar forskande läkare med teorier om Botande. Nej, de undersöker vetenskapligt varsin liten, liten aspekt av den medicinska tillvaron. Med tillräckligt många pusselbitar får kåren en alltmer heltäckande bild. Jag är övertygad om att vi behöver se en pedagogisk variant av Genomprojektet, där man tog gen för gen och så småningom var framme vid hela DNA-strängen…

I lärarpanelen lyfter vi fram två avhandlingar inom Skolforskningsområdet som ”Lärarnas Favoriter”varje kvartal. Våra kriterier är i princip:

  1. Relevant i och för den konkreta skolverkligheten
  2. Yrkesetiska värden: ger stöd, avför eller problematiserar
  3. Lättillgänglig, läsvänlig

Detta kvartal blev det två avhandlingar inom No-ämnet. Det fanns andra intressanta kandidater, men dessa gav i vårt tycke störst bidrag. Även om en del är gjort återstår som sagt väldigt mycket inom didaktiken att utforska. Ryktet säger att So-ämnets didaktik är på gång, jag hoppas verkligen det stämmer! En bra och allsidig So-undervisning anser jag lägger en mycket viktig grund för det demokratiska samhället. Satsar vi inte även här är vi illa ute!

Skolan och lärare har ett ansvar för vad som sker i klassrummet och de gör nog oftast så gott de kan. De försöker att ta tag i det som är möjligt, men skolan speglar inget annat än det som sker utanför och kan inte ensamt bära bördan när det gäller stora samhällsproblem. /Helena Mechlaoui, lärare

Forskningspropositionen kom i förra veckan. Nu vill vi också se lite action och konkreta prioriteringar på didaktisk forskning relevant för lärarkåren. Ovanpå det lite konkreta karriärtjänster för lärare, där i alla fall några lärare ges större möjligheter att vara delaktiga i framforskandet av nya pusselbitar. Till sist – men inte minst – måste vi också på allvar våga prioritera bland angelägna arbetsuppgifter så att alla lärare får möjligheter att faktiskt följa aktuell beprövad erfarenhet och färsk relevant skolforskning.

Apropå färsk skolforskning: vilka avhandlingar som kommer efter 1/10 önskar du att Lärarpanelen lyfter fram som Lärarnas favoriter

onsdag, 29 februari, 2012

Vad vi vet om skicklig läs- och skrivundervisning?

De allra flesta barn lär sig läsa och skriva på en basal nivå utan några större lärarinsatser, det är i alla fall min beprövade erfarenhet. Jag är övertygad om att för 50-75% av eleverna spelar det inte så överdrivet stor roll vilken lärare de har, eller vilken metod läraren tillämpar – de lär sig trots allt läsa oavsett. MEN för den sista delen av elever spelar det å andra sidan väldigt stor roll vilken lärare de har, vilka metoder läraren behärskar och de vägval som görs. För att komma över den basala nivån och komma vidare i sin läsning spelar också lärarens kompetens stor roll. Detta har jag erfarit, känt, tyckt och tänkt, i kraft av att ha varit lärare i över tio år. Jag fann även forskningsstöd i flera avhandlingar, som ex Elisabeth Frank och Ulla Damber.

Sista kvartalet 2011 kom så även Tarja Alatalo med sin avhandling Skicklig läs- och skrivundervisning i åk 1-3 Om lärares möjligheter och hinder. Alatalo lyfter tydligt fram en del kompetenser som behövs och visar också delvis hur dessa kan tillägnas. Avhandlingen är lättläst – med en vettig lässtrategi tar det inte mer än någon timme att komma igenom de för en lärare centrala avsnitten. Ett extra plus är att disputationen finns på webben! Disputationer är ofta bra kompetensutveckling, där opponenten i powerpoint förklarar vad avhandlingen handlar om på 1,5h. När disputationer publiceras på nätet kan man inte ens skylla på att de krockar med ens undervisning… Det har hänt en del här på de fem år jag följt skolforskningen – förr hade universiteten svårt att ens lyckas prestera ett abstract på nätet! Jag är övertygad om att det är viktigt att vi finner ett närmande mellan lärarpraktiken och skolforskningen. Jag tycker också Alatalo ger en del tydliga puckar till lärarutbildningen.

Sedan måste man förstås också inse att det är skillnad på doktorsavhandling och en ledarspalt i kvällstidning, liksom på evidens och en enskild forskningsstudie. Många är överens om att det idag forskas för lite på skolan och inom skolan. Förslag finns på statligt center för detta, vi får väl se var det landar. För om skolforskningen inte håller måttet rent vetenskapligt får den förstås inte heller något reellt värde.

Människor lär även i framtiden vara beroende av god kompetens i läsning och skrivande. God läs- och skrivundervisning är här en förutsättning. Oavsett dator åt alla eller inte. Tack Alatalo för ditt konkreta bidrag! Må det komma många fler. Må även lärare utveckla en ödmjuk orubblighet för såväl lärarvardag som skolforskning.

/Magnus

 

tisdag, 10 januari, 2012

Böcker bättre än internet?

Så var då valen av ”lärarnas favoriter” klara även för sista kvartalet 2011. Dessa utses av en lärarpanel bestående av åtta yrkesverksamma lärare över hela landet, från grundskola till gymnasium och särvux. Fyra av lärarna är med och skriver på denna blogg, varav jag är en. Arbetet känns både viktigt och intressant – vår bestämda uppfattning är att det kommer fler och fler avhandlingar med relevans för lärares arbete.

Kanske det har att göra med att fler och fler lärare forskar samtidigt som stat och huvudmän börjat förstå vikten av att kombinera beprövad erfarenhet och vetenskap? Jag tror hursomhelst definitivt att lärare i allmänhet behöver bli större forskningsproducenter och – inte minst – konsumenter.

Lärarpanelsen kriterier för att utse våra favoriter är i princip att bedöma alla avhandlingar utifrån:

  • Relevans i och för den konkreta skolverkligheten
  • Yrkesetiska värden: ger stöd, avför, problematiserar och/eller ger perspektiv
  • Lättillgänglig, läsvänlig

Detta kvartal bjöd på 24 avhandlingar inom ”skolforskning” (105 under hela 2011), med ett brett spektrum av ämnesdidaktik i olika ämnen, demokratifostran, skolpolitik, föräldrareaktioner. Det blev en hård strid på kniven bland de som var med på slutet. De tre favoriterna lyfts fram på Skolporten och i Magasin 360. Men här tänker jag faktiskt lyfta en som i princip kom som nummer fyra och alltså får räknas som bra-nära-favorit:

Anna Lundh, Doing Research in Primary School: Information Activities in Project-Based Learning, Borås högskola/universitet.

Det övergripande syftet med avhandlingen är att ta reda på hur informationskompetenser tar form, och de möjligheter till lärande som barn möter, i informationsaktiviteter under de första skolåren.

Barn förväntas vara självständiga och använda sig av digitala redskap när de söker efter information under de första skolåren. Samtidigt finns det mycket starka traditioner vad som de facto är rätt och riktigt; ”det rätta svaret”, böcker framför internet, skriven kommunikation går före bilder. Att använda IKT är något eleverna förväntas lära sig utan att det för den sakens skull är en naturlig del i skolvardagen. Exempelvis blir eleverna ofta lämnade ensamma att formulera sina frågor, vilket är en tämligen komplex uppgift som elever bör få strukturerad hjälp att lära sig bemästra. Studien visar också att bilder främst får en dekorativ funktion. Om det anses viktigt att elever lär sig att söka bilder och lära sig från bilder borde eleverna, enligt Lundh, få avsevärt mer stöd i detta lärande under de första skolåren.

Varför är då denna studie så intressant? Den är väl snarare ganska nedslående? Så är det onekligen, men den sätter fingret på något som känns viktigt – det räcker inte att ge eleverna varsin dator för att avancerat lärande ska ta skruv, det krävs en medveten och strukturerad undervisning av ganska konkreta förmågor. Till viss del nya förmågor, till viss del traditionella i ett nytt sammanhang eller media. Lika lite som man bara kan fortsätta som förut och göra som man alltid gjort, lika lite kan man tro att den nya tekniken i sig ska ge eleverna den bildning de är i sådant stort behov av. Det krävs en medveten didaktik och pedagogisk tanke och idé – inte enbart en vision, vackra ord och tekniska hjälpmedel. Precis som flera konstaterade på det på många sätt givande Edcamp som nu äntligen får en uppföljning. Ska vi komma till att fler elever ska få erhålla en reell informationskompetens krävs det samtal lärare emellan – gärna baserat på aktuell och relevant forskning.

/Magnus

söndag, 13 november, 2011

Forskning kring man eller människa?

Idag Fars dag. Barnen kommer med kreativa kort de tillverkat i skolan. Trivsamt. Slips är tydligen ute, så det blir det ingen. Lika gott det, även om en professionell kostym kan ha sina poänger är jag glad att slips inte ingår där mer än till avslutning. Firar även fars dag med att läsa om avhandlingen Brist på manliga förebilder. Den har några år på nacken nu, men är ännu intressant läsning. Det sägs ju ofta att det behövs manliga förebilder. Men frågan Helena Johansson ställer är högst relevant:

Vad är det egentligen för behov den manliga förebilden ska tillgodose? Räcker det med att vara man för att duga, samtidigt som en kvinna inte duger oavsett vad hennes prestationer visar?

Såsom varandes ”man på lågstadiet” känns frågan högst relevant. Under mina tretton år som lärare har jag inte ens träffat på en handfull likar. När jag började som lärare var könsfördelningen 50/50 på mellanstadiet och fler män än kvinnor på högstadiet. Nu finns bara en man kvar på mellanstadiet och det är övervägande antal kvinnor även på högstadiet. Är det ett problem? Kanske. Om det finns ett orsakssamband kring själva genusfrågan i Skolverkets kunskapsöversikt:

Kvinnorna är inte ifrågasättande utan arbetar intensivt med alla de uppgifter som åläggs dem och upplever inte heller att de har någon makt att påverka eftersom de uppfattar att det är ekonomin som främst styr verksamheten. /Söderberg Forslund, Kvinnor och skolledarskap – en kunskapsöversikt, Skolverket 2000

så kan man förstås se det hela som djupt problematiskt. Men frågan blir då kanske istället om man letat efter rätt problem?

”Parallellt med att skolan under flera år ges en påfallande negativ uppmärksamhet så ’feminiseras’ dess ledningsfuktion. Det är inte längre enbart lärarna som till största delen är kvinnor, nu befinns även de flesta skolledare vara kvinnor. Begreppen ’kris’ och ’feminisering’ följs åt i utvecklingen och får en synonym värdeladdning. Kvinnligt är någonting dåligt – alltför många kvinnor i skolan är inte bra. Under rådande omständigheter är sannolikheten stor att det är kvinnorna som blir betraktade som ’problemet’”. (Söderberg Forslund 2000 s85).

Jag vet inte hur mycket mer forskning jag vill läsa kring skolans feminisering. Däremot är jag mycket intresserad av konkret skolforskning som kan bidra till att verksamheten blir bättre på alla de sätt. Att läsa Johanssons avhandling ger onekligen en del perspektiv kring frågan om hur man kan se på eventuell brist på män. Sedan ser jag en stor brist på relevant, viktigt och intressant forskning kring själva lärandet och undervisningen även om en hel del positivt verkar vara på gång. För att få bukt med lärargnället behöver vi gå från en regelkultur till en tankekultur – och här är relevant skolforskning kanske en av de viktigaste bitarna på vägen. Detta samt att lärares röster hörs mer – oavsett om de är män eller kvinnor.

måndag, 31 oktober, 2011

Tandfén och Skolforskningen

”Pappa, nu får du lova att inte lägga någon peng i glaset med min tappade tand! Jag ska ta reda på om tandfén verkligen finns.” /Isa, 6 år

Dagen innan hade Isa frågat mig hur det egentligen stod till med tandfén. Frågan var om det var tandfén som bytte tappade tänder lagda i vattenglas mot en guldpeng, eller om det var mamma och pappa. Jag hade svarat något undvikande. Inte för att jag inte håller sanningen högt, utan för att jag också tror att vi kan behöva områden med andra mer mystiska dimensioner, som tandfé och jultomte. I alla fall tills man på allvar börjar skolan. Men nu hade hon, helt på eget bevåg, bestämt sig för att ta reda på hur det verkligen förhöll sig. Hon hade

  1. Satt upp en fråga eller hypotes
  2. Klurat ut en metod för att testa hypotesen
  3. Utifrån metoden designat ett experiment

och tänkte sig nu:

  1. Genomföra experimentet
  2. Analysera data och dra slutsatser
  3. Presentera sina data för granskning och kontroll

För mig så är detta någon slags definition av vad som konstituerar forskning. Allt för mycket som sker i skolan och som kallats för forskning följer inte denna logik utan handlar snarare om att i en bok som läraren valt (alternativt internet) söka svar på vissa frågor vilka läraren, läroboken eller något liknande presenterat för eleven. Alltså en form av sökläsning eller faktasök. Detta är förstås en nog så viktig förmåga att utveckla hos eleverna, men den ska inte sammanblandas med forskning. Den behöver starta i en egen fråga och med en på något sätt egenvald metod.

Sedan behöver forskningen för att göra nytta inte bara följa korrekt form eller procedur, den behöver också vara relevant och svara på frågor som det faktiskt kan vara eller bli intressant att få ett svar eller perspektiv på.

Nyttan med forskning var också något som diskuterades på Vetenskapsrådets UtbildningsVetenskapliga Kommittés Resultatdialog för två veckor sedan. Gunnel Colnerud, professor LiU, var tydlig med att nyttan med forskning handlar om kunskapen i sig – och att kunskaper bygger framtida välstånd – men också att öppen forskning samtidigt är en grund för demokratin. Detta har även diskuterats på ett givande #skolchatt. Att det ses som en självklarhet att lärare forskar tror jag är lika viktigt som att elever också ges förmåga att förstå och förhålla sig till forskning. Eller som Skolverket skriver i sina Allmänna råd för planering och genomförande av undervisning:

”Det innebär en undervisning där läraren utgår från sina ämnesteoretiska och pedagogiska kunskaper tar en aktiv roll för att ge eleverna möjlighet att jämföra sina egna föreställningar med vetenskapliga teorier, pröva ställningstaganden mot olika normer och värderingar samt att anlägga olika perspektiv på olika frågor.” /Skolverkets Allmänna råd om planering och genomförande av undervisningen

Jag blir också påmind om Tengbergs intressanta, givande och – snygga – avhandling, vilken bland annat bjuder på modellen till höger.

När det gäller vikten av att teorier är såväl intressanta som verifierbara återvänder jag till en av Bergströms tankeväckande essäer:

”En ingenjör, en biolog, en datalog och en filosof vandrar i de skotska bergen. Plötsligt ser de på avstånd ett svart får. Då säger ingenjören: ‘Titta, i Skottland är fåren svarta.’ Biologen är mer försiktig och säger: ‘Nja, i Skottland är en del får svarta.” Datalogen är ännu försiktigare: ‘I Skottland finns åtminstone ett svart får.” Filosofen går som vanligt till ytterlighet. Han säger ‘I Skottland finns något som ser ut som ett får och som är svart på åtminstone ena sidan. Varje vandrare i detta exempel ställer upp en teori som förklarar hans eller hennes synintryck. Ingenjörens teori är nog intressantast, ty den är både enkel och innehållsrik, men å andra sidan löper den störst risk att vara felaktig. Filosofens teori kan knappast vara felaktig, men den är å andra sidan alltför försiktig. Den säger inte mer än vad vi redan visste. En bra teori ska naturligtvis vara intressant. Men i så fall ska den också kunna testas, ty annars kan man ju ostraffat hitta på vad som helst.”. /Lars Bergström ”Döden, livet och verkligheten”, Thales 2004

Så det gäller att forskningen har såväl akribi som att den handlar om något som är relevant och intressant. Jag har genom Magasin 360/Skolportens lärarpanel följt skolforskningen de senaste fem åren. Fyra gånger om året har vi varit en grupp lärare som utsett ”Lärarnas favoriter” bland de avhandlingar inom skolforskningsområdet som publicerats. Favoriterna lyfts dels fram i Magasin 360, dels på Skolportens hemsida. Samt förstås nog så ofta på mina föreläsningar, mina bloggar och i min skolvardag. Att bli lärarfavorit är inte en markör om akademisk höjd – den får universiteten ansvara för – utan att avhandlingen bidrar med något för lärare relevant och viktigt. Alltså på något sätt kan tänkas förbättra och utveckla yrkesutövningen, yrkesspråket, yrkesetiken. Arbetet att välja lärarfavoriter är förstås mycket intressant och givande. Min bestämda uppfattning är att det kommer mer och mer skolforskning som är relevant, viktig och konkret för lärare. Sannolikt har det en delförklaring i att det är fler och fler lärare som får möjlighet att forska, då det därmed ställs fler frågor som är relevanta för de som faktiskt står mitt i lärarvardagen. Det är viktigt, vi behöver (minst) tre ben att stå på i lärarverkligheten: Evidens + Beprövad erfarenhet + Personlig Bedömning. Detta som en solid grund för Kunskap + Passion + Förmåga att kommunicera. Jag tror inte skolforskning och forskande lärare är svaret på alla frågor och problem, men det kan absolut vara ett steg på vägen att stötta den övriga utvecklingen.

Isa blev för övrigt blandat besviken och stolt över att nu anse sig ha bevisat att tandfén inte verkade finnas*. Jag är övertygad om att besvikelsen snabbt lägger sig och vi har kommit överens om att vi kan fortsätta ge guldpengar för tappade tänder. Jag hoppas verkligen stoltheten och nyfikenheten håller i sig, och att den fortsätter uppmuntras från skola och omgivning. Själv tänker jag fortsätta följa skolforskningen!

/Magnus Blixt

*man kan väl bara bevisa vad som finns, inte vad som inte finns.