Inlägg märkta ‘forskning’

torsdag, 28 mars, 2013

Om Skolverket, beprövad erfarenhet och evidens (igen)

Den nya skollagen från 1 juli 2011 slår fast att verksamheten i skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är en starkare skrivning än den som fanns tidigare. Med anledning av det har Skolverket producerat en del material i syfte att fördjupa förståelsen av begreppen för dem som har att omsätta dem i praktiken. Något märkligt, kan man tycka, att en sådan satsning kommer först efter att lagen trätt i kraft.  Skolinspektionen torde ha ett spännande uppdrag då man ska bedöma om, och hur, skolor och huvudmän bryter mot lagen. Hursomhelst, i materialet har man sammanställt sina ställningstaganden av innebörden i begreppen vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet och evidens.

Det är intressant läsning, inte minst när det gäller den beprövade erfarenheten som skall förstås som spridd och systematiskt dokumenterad över tid. Att använda personliga erfarenheter eller ”trial and error” som metod för att öka kvaliteten på elevers lärande kan inte sägas vara en beprövad erfarenhet. Kanske en aning överraskande för den som aldrig funderat på begreppet tidigare men vid närmare eftertanke fullt rimligt? Den största utmaningen tror jag kommer att vara att hitta metoder för att systematisera erfarenheten (metoder, dokumentation och utvärderingar).

När det gäller begreppet evidens förs det ett rimligt resonemang om att forskning om skolan på många sätt är mer komplex (i princip oändlig variation avseende kontexten) ur ett vetenskapligt perspektiv än forskning inom t.ex. medicin. Av det resonemanget följer då att man inte rakt av kan överföra den medicinska användningen av, eller metoder, för att ta fram evidens. Istället föreslår man två tolkningar av begreppet, den första innebär att det ”finns vetenskapliga belägg för metoderna” och den andra att ”forskningsresultat som anses vara särskilt vetenskapligt säkra det vill säga den bästa tillgängliga kunskapen inom ett givet område”. Den första tolkningen är helt meningslös då den inte tillför något, man skulle lika gärna kunna säga att något är forskningsbaserat. Den andra är mer intressant, och är troligen den som verket förordar även om det inte tydligt framgår. Kanske kan man tänka sig att Skolverket något tydligare skulle kunna beskriva vad man egentligen avser med evidens, inte minst med tanke på att Skolverket i sin satsning för rektorer ”Skolan lyfter” skriver att:

Evidens

Det finns en risk att begreppet evidens förlorar allt innehåll om det används om all forskning eller förekommer i så många skilda sammanhang att begreppsförvirring inträder. Vi vet att det inte är den medicinska betydelsen som avses men det blir knepigare när diskussionen om vad vi faktiskt menar tar fart. Med det sagt – Skolverkets satsning är bra, hoppas att den fortsätter!

/Johan

onsdag, 6 februari, 2013

Forskning om historiebruk

En nyhet, och markant skillnad, i historieämnets grundläggande (och numera för eleven obligatoriska) gymnasiekurs är ämnesplanens betoning på begreppet historiebruk. Skolverket skriver i sin jämförelse med kursplan 2000 att:

Ett i ämnesplanen nytt område är hur historia används – historiebruk. Det innefattar hur historia används idag men kan också innefatta hur historia använts genom tiderna utifrån något specifikt syfte eller i ett specifikt sammanhang. Historia kan vara ett verktyg både för enskilda individer och för grupper att formulera hur de vill uppfattas och vad de vill göra genom att berätta om det förflutna. Historia kan också användas för att skapa familjesammanhållning eller etablera identiteter. För historielärare är det inte nytt att i sin undervisning peka på den användning av historia som omger oss i samhälle och vardagsliv. Aktuella filmer, böcker eller debatter kring historiska teman har länge varit självklara delar av lärares försök att anknyta till elevers historiska förförståelse och referenser.

Ställd inför ämnesplanens kunskapskrav för betyget A:

Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för några historiska skeenden och händelser som har använts på olika sätt samt utförligt och nyanserat förklara varför de har använts olika. Dessutom ger eleven några exempel på olika sätt att använda historia och värderar med nyanserade omdömen deras betydelse för nutida skeenden och händelser.

kan det kanske hända att någon historielärare ändå känner en viss (trots ”inte nytt”) tveksamhet hur begreppet ska implementeras i konkret undervisning. Det är då glädjande att konstatera att det finns en hel del forskare som intresserat sig för begreppet. Alla de nedanstående författarna diskuterar begreppet utförligt.

En av klassikerna inom området är Klas-Göran Karlssons Historia som vapen. Historiebruk och Sovjetunionens upplösning 1985-1995. I boken diskuterar författaren flera olika bruk av historien (det moraliska, det vetenskapliga, det existensiella, det ideologiska och icke-bruk) och även om Sovjetunionens upplösning är det huvudsakliga intresset är de teoretiska begreppen naturligtvis möjliga att översätta till andra sammanhang.

En bok jag själv hade stor behållning av när jag slet med att skriva min första akademiska uppsats var Ulf Zanders Fornstora dagar, moderna tider som är en exposeé över den offentliga svenska historiska debatten under 1900-talet. Boken är Zanders doktorsavhandling och hans handledare var ovan nämnde Karlsson. Den som läst båda böckerna känner igen typologin av historiebruk. Zanders bok bidrar med många exempel på historiebruk ur den svenska historien.

Kenneth Nordgrens Vems är historien? (lärarfavorit i 360!) ger perspektiv på historieämnet, dess monokulturella drag och visar på hur minoriteter brukar historia idag. Även begreppet historiemedvetande diskuteras utförligt.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en historiedidaktisk studie av Ylva Wibaeus, Att undervisa om det ofattbara. Avhandlingen (också lärarfavorit i 360!) fokuserar undervisning om förintelsen men diskuterar även historiebruk. För den som vill mjukstarta den teoretiska djupdykningen om begreppet men ändå få sig en rejäl dos intressant ämnesdidaktisk forskning till livs kan med fördel börja med denna bok.

torsdag, 17 januari, 2013

Forskare skriver för lärare?

Jag fick idag en efterlängtad bok i brevlådan: Lyhörda lärare – professionellt relationsbyggande i förskola och skola, av läraren och forskaren Anneli Frelin. Efterlängtad då hennes avhandling Teachers Relational Practicies and Professionality blev en tydlig Lärarfavorit (utsedd av de åtta lärarna i Lärarpanelen Magasin 360, i vilken bland annat undertecknad ingår). Jag kan dock berätta att den höll på att snubbla på mållinjen beroende på att den akademiska engelskan inte var helt lättillgänglig. Lärarpanelen utgår förstås från relevansen till lärarvardagen för att välja sina favoriter. Därför är jag nu glad att Frelin skrivit vad som verkar vara något av en populärversion av sin avhandling, ty den gav mig flera nyttiga och användbara begrepp vilka jag ofta återkommit till sedan dess: undervisningsrelation & undervisningsgemenskap.

För så är det med vissa avhandlingar: de får en att se saker ur ett nytt perspektiv eller på nya sätt och sätter ord på tillvaron. Efter att man sett saker på ett nytt sätt kan man sedan aldrig gå tillbaks och inte längre se dem. Man kan däremot på ett bättre sätt vända och vrida på tillvaron, med hjälp av de nya begreppen. Det är viktigt, som lärare är och måste vi vara kunskapstörstande.

En annan dylik avhandling som också den blev till Lärarfavorit och sedan kom som populärversion är Åsa Bartholdsson: Med facit i hand, respektive Den vänliga maktuövningens regim.

Förr slog man barnen när de handlade fel i skolan, men deras personlighet var i övrigt sakrosant. Numera är vi utan att tveka inne och pillar i deras personlighet… Det handlar absolut om maktutövning även om den är av ett annat slag… ”Vänlig makt” är dock ändå makt. Makt måste användas medvetet.

Att jag nu lyfter två avhandlingar som blev till böcker vilka handlar om relationsarbetet betyder inte att det är det viktigaste eller mest intressanta i lärarjobbet eller skolforskningen. 2012 bjöd på både högt och lågt inom skolforskningen. En del allmänna men angelägna ämnen, men också fler och fler som disputerar på mer konkret ämnesdidaktik och direkta effekter av undervisningen. Min påbörjade läsning av Utmärkt undervisning av Jan Håkansson och Daniel Sundberg verkar också klart lovande.

Jag hoppas även Klas Andersson ger ut en populärversion av sin avhandling Deliberativ Undervisning – även om den var nog så lättillgänglig. Att som lärare ta till sig en avhandling är inte särskilt svårt eller tar så lång tid om man bara gör på rätt sätt.

Att sätta ord på tillvaron, kan det t o m tänkas bidra till att läroplanens krav blir till morot? 

“Evidence does not supply us with rules for action but only with hypotheses for intelligent problem solving, and for making inquiries about our ends in education.” /John Dewey.
söndag, 2 december, 2012

Sverigebilden i historieämnet

Även om det snart börjar bli dags att summera forskningsåret 2012 är vi inte där riktigt ännu, Skolportens lärarpanel arbetar just nu med att välja vilka avhandlingar som ska bli lärarfavoriter för årets sista kvartal. En av avhandlingarna som finns med i diskussionen är Ingmarie Danielsson Malmros “Det var en gång ett land…

Författaren visar, utifrån läromedel i historia sedan 1930-talet och elevtexter om historia, på olika synsätt på svenskhet och diskuterar hur olika uppfattningar får konsekvenser för elevers identitetsskapande.

Det är självklart så att denna bok är intressant för historielärare, inte minst därför att den reser angelägna didaktiska frågor om vad skolämnet historia är och vilket stoff som ska behandlas. Kanske ett förslag om att få vika några av de 104 timmar per anställd och år som avtalet stadgar för att läsa boken kan sättas upp på den intresserades önskelista och lämnas till rektor?

Avhandlingen har dessutom rönt en del uppmärksamhet utanför akademin. I Nordegren och Epstein i P1 intervjuas Bengt Kristensson Uggla om ämnet. Den artikel som det refereras till i intervjun hittar ni här.

Till sist vill jag, i detta inlägg i historiens tecken, passa på att tipsa om SVTs serie “Historieätarna”, om nu någon mot all förmodan missat denna underhållande serie där programledarna provar mat från olika historiska epoker. Roligt och lärorikt även om rätterna som bjuds inte alltid lockar fram den största aptiten.

/Johan

måndag, 22 oktober, 2012

Förintelsens skuld i klassrummet?

Just nu är jag ganska uppfylld av att fundera kring hur vi utifrån läroplanens skrivningar ska kunna utveckla elevernas förmåga att:

• använda en historisk referensram som innefattar olika tolkningar av tidsperioder, händelser, gestalter, kulturmöten och utvecklingslinjer,

• kritiskt granska, tolka och värdera källor som grund för att skapa historisk kunskap,

• reflektera över sin egen och andras användning av historia i olika sammanhang och utifrån olika perspektiv, och

• använda historiska begrepp för att analysera hur historisk kunskap ordnas, skapas och används.

Läser då även i morgontidningen att den historiska skulden bör hanteras varsamt:

I mitt arbete som lärare i historia på gymnasiet möter jag många ungdomar. Generellt bland dessa finns det kunskap om vad som hände judarna under andra världskriget. Och då är frågan: varför hjälper inte alltid vetskapen om Förintelsen mot fördomar och hat? /Helena Mechlaoui SvD 21/10-12

Som vanligt spinner tankarna iväg. Här finns som vi alla vet ofattbart mycket viktigt att göra! Låt oss då göra det, genom att så långt det går prioritera tiden rätt. Undervisning kan och bör utvecklas. Den perfekta lektionen är en ständig jakt med oändlig potential. Undervisningen ska dels utvecklas genom beprövad erfarenhet (”prövad, dokumenterad och genererad under en längre tidsperiod och av många”, enligt Skolverkets definition), dels genom vetenskap.

Jag har tyvärr inte hittat så mycket forskning inom mina huvudämnens didaktik, men just kring Förintelsen kom faktiskt en avhandling 2010:  Att undervisa om det ofattbaraav Ylva Wibaeus. Avhandlingen ger ett konkret och lättillgängligt bidrag till att öka medvetenheten om vilken undervisning som kan tänkas fungera och vilken som sannolikt inte alls ger samma effekt, trots lika nedlagd tid i genomförande. Minst en pusselbit till yrkesspråket och lärares profession!

Professor Ingrid Carlgren var väldigt tydlig på konferensen Erfarenhetsutbyte Skolforskning 2012 förra veckan:

Inte sysslar forskande läkare med teorier om Botande. Nej, de undersöker vetenskapligt varsin liten, liten aspekt av den medicinska tillvaron. Med tillräckligt många pusselbitar får kåren en alltmer heltäckande bild. Jag är övertygad om att vi behöver se en pedagogisk variant av Genomprojektet, där man tog gen för gen och så småningom var framme vid hela DNA-strängen…

I lärarpanelen lyfter vi fram två avhandlingar inom Skolforskningsområdet som ”Lärarnas Favoriter”varje kvartal. Våra kriterier är i princip:

  1. Relevant i och för den konkreta skolverkligheten
  2. Yrkesetiska värden: ger stöd, avför eller problematiserar
  3. Lättillgänglig, läsvänlig

Detta kvartal blev det två avhandlingar inom No-ämnet. Det fanns andra intressanta kandidater, men dessa gav i vårt tycke störst bidrag. Även om en del är gjort återstår som sagt väldigt mycket inom didaktiken att utforska. Ryktet säger att So-ämnets didaktik är på gång, jag hoppas verkligen det stämmer! En bra och allsidig So-undervisning anser jag lägger en mycket viktig grund för det demokratiska samhället. Satsar vi inte även här är vi illa ute!

Skolan och lärare har ett ansvar för vad som sker i klassrummet och de gör nog oftast så gott de kan. De försöker att ta tag i det som är möjligt, men skolan speglar inget annat än det som sker utanför och kan inte ensamt bära bördan när det gäller stora samhällsproblem. /Helena Mechlaoui, lärare

Forskningspropositionen kom i förra veckan. Nu vill vi också se lite action och konkreta prioriteringar på didaktisk forskning relevant för lärarkåren. Ovanpå det lite konkreta karriärtjänster för lärare, där i alla fall några lärare ges större möjligheter att vara delaktiga i framforskandet av nya pusselbitar. Till sist – men inte minst – måste vi också på allvar våga prioritera bland angelägna arbetsuppgifter så att alla lärare får möjligheter att faktiskt följa aktuell beprövad erfarenhet och färsk relevant skolforskning.

Apropå färsk skolforskning: vilka avhandlingar som kommer efter 1/10 önskar du att Lärarpanelen lyfter fram som Lärarnas favoriter

tisdag, 21 augusti, 2012

Skolstart, forskning och Babelfiskar

Jag har klippt gräset. Brasse-stolarna är undanstoppade, har tömt grillen på aska och hängt upp solhatten. Semestern är slut.

Jag har dessutom inhandlat lärarkalender för läsåret 12/13, hängt upp mitt nya schema i arbetsrummet, glömt av att det var personalfotografering för skolkatalogen och rusat dit med skrynklig skjorta, skäggstubb och lyckats prestera ett helt avslappnat (nåja) leende. Har även fyllt på förrådet med white-boardpennor. Skaplig start, känns fint. Läsåret har börjat.

Det finns dock även utmaningar.

Att vi lärare ibland har olika ”ingångar” till uppdraget och det yrke vi har är säkerligen bekant. På den ganska stora gymnasieskola där jag arbetar (ca. 1200 elever) blir det tydligt, inte minst då jag detta läsår blivit placerad i ett nytt programarbetslag. I arbetslaget dryftas en mängd olika frågor bl.a. schemaläggning, ämnesöverskridande projekt, friluftsdagar, ämnesspecifika kunskapskrav, tjänstefördelningar och frånvarorutiner. När diskussionens vågor blir oroväckande höga (vilket kan inträffa ibland) och den konstruktiva viljan och förståelsen för den andre beslutat sig för att skolka under den resterande mötestiden kommer jag på mig själv med att fundera över.. *fanfar* ..forskning!

I just den ovan beskrivna situationen kanske Anders Fredrikssons avhandling Marknaden och lärarna kan fungera som en väg till ökad förståelse. Boken har undertiteln ”Hur organiseringen av skolan påverkar lärares offentliga tjänstemannaskap” och den torde, i min mening, vara intressant för såväl lärare och rektorer som för politiker och beslutsfattare. Den del i boken som jag fann mest läsvärd är avsnittet om de fyra olika typer av lärarkategorier, teoretiskt och empiriskt (genom enkäter) förankrade som Fredriksson använder sig av för att visa på de skilda förhållningssätt som finns inom lärarkåren och som en stor del av analysen bygger på:

Det byråkratiska, professionella, marknadsorienterade och det brukarorienterade förhållningssättet. De skiljer sig gentemot varandra genom att de har olika syn på överordnat ideal i yrkesutövandet, beslutsgrunder, syn på elever (och föräldrar) samt grund för yrkesutövningens legitimitet. Som brukligt är inom akademin presenteras detta i en snygg tabell som åskådliggör skillnaderna mellan lärarkategorierna, jag har inte hittat något bra sätt att publicera tabellen i bloggverktyget men återkommer om jag lyckas lösa det.

Fredriksson menar att det sätt som skolan organiseras på får betydelse för hur lärarna kommer att uppfatta sitt uppdrag. Därmed inte sagt att inte alla fyra typer av lärare kan finnas inom de flesta skolorganisationer. Kanske kan det också förklara varför vi ibland har så vitt skilda utgångspunkter i samtal om/på arbetsplatsen. Vi har olika uppfattning om vad yrket går ut på.

Måhända inte lika revolutionerande som Babelfisken för att bryta ned förståelsebarriärer men intressanta perspektiv och en spännande utgångspunkt för diskussioner om läraryrket och debatten om lärares profession.

Imorgon börjar mina elever. Förhoppningsvis får de möta professionella lärare..

/Johan

torsdag, 17 maj, 2012

Learning Study – varför och hur?

Learning Study har varit i ropet en tid nu. Minst en avhandling om området har blivit till lärarfavorit i Magasin 360. Som alltid när det anländer nya frälsningsläror till skolan tror jag nyfikenhet på det nya parat med sund skepticism och ödmjuk orubblighet kan vara en klok hållning. I måndags var jag på Forskningskonvent. Bland deltagarna fanns forskare, lärare, skolledare, politiker och olika slags byråkrater. Storföreläsningar blandades med seminarier, mingel och debatt. Ömsom vin, ömsom vatten. I synnerhet debatten kunde återigen konstatera att alla är överens om att det behövs mer och bättre skolforskning, med mer relevans och förankring i lärarvardagen – trots detta lyser de konkreta förändringarna närmast med sin frånvaro.

En sak som dock fastnade var professor Ulla Runessons föreläsning om Learning Study: Vad görs möjligt att lära i klassrummet? Här lite spontana anteckningar, varav en del även presenterades live och blev en intressant sidodiskussion i det vidgade kollegietTwitter

Trots gemensam planering, upplägg och stoff lyftes olika aspekter fram i studiet av undervisningen av olika lärare, vilket utgjorde möjlighet att lära olika saker.

Lärandeobjekt=det kunnande, den förmåga, den färdighet som lärs och som man vill utveckla. Obs! Lärandeobjekt är inte detsamma som lärandemål.

Ibland/ofta sammanblanda Lesson study och Learning Study:

Lesson study

  • Japansk forskartradition med långa anor
  • Cyklisk process av planering, genomförande, utvärdering, revidering
  • Kollegialt lärande
  • Kan ha olika syften och fokus
  • Ingen explicit teori

Learning Study

  • Cyklisk process av planering, genomförande, utvärdering, revidering
  • Kollegialt lärande
  • Fokus: lärandeobjektet
  • Variationsteori

Såhär går en Learning Study till, rent konkret (som jag uppfattat det hela):

  1. Man undersöker och definierar vad det innebär att kunna något
  2. Man undersöker elevernas faktiska kunnande utifrån ovanstående definition
  3. Man gör antaganden om vad som är kritiskt för elevernas lärande och prövar dessa i klassrummet.
  4. Man undersöker elevernas faktiska lärande/kunnande utifrån definitionen ovan. Analys/antagande av Vad som faktiskt gör skillnad för elevernas lärande?
  5. Upprepa steg 2-4.

Learning study’s tre hörnstenar varur man prövar och identifierar kritiska aspekter:

  • Elevernas förståelse
  • Ämnesinnehållet
  • Undervisningen

Variationsteori används som ett hjälpmedel för att designa undervisningen, utifrån principen ”för att kunna särskilja en aspekt, måste den varieras”. Genom att öppna för en variation av aspekten i fråga skapas möjlighet till urskiljning, dvs till att lära.

Det är skillnad på att göra, erfaraupptäcka respektive lära. Det räcker förstås inte att låta eleverna erfara, det är inte alls säkert att de lärt sig. Flertalet elever som får frågan

Vilket glas med vatten dunstar snabbast?

  • det som står i kylskåpet
  • det som står ute i rummet
  • det som står under en stark lampa

Svarar helt rätt att det är det sistnämnda. MEN när man i studier följt upp deras tänkande bakom svaret angav många elever ljuset och inte värmen som orsak… 

Att observera är att variation inte ska utläsas att man varierar undervisningen för att det ska vara omväxling. Variation handlar istället om att man varierar en kritisk aspekt så att den blir synlig och därmed möjligt att lära. Det handlar om ett utvecklat sätt för lärare att tänka och tala om undervisning och lärande. Det måste vara långsiktigt – men ger också långsiktiga effekter.

Vilket behov möter Learning Study:

Att få gå på djupet med att samtala om och förbättra sin undervisning, genom att se vad ens undervisning åstadkommer respektive inte åstadkommer. Därmed får man bättre verktyg att pröva vad man kan göra åt elevers svårigheter att lära. Det handlar om undervisningens återkomst och lärarens betydelse.

Learning Study behöver, enligt efterföljande diskussion, inte bygga på att extra medel tillförs – det kräver dock att arenor skapas för att diskutera ämnesundervisning och att den kompetensutvecklingstid som faktiskt finns i avtal används till just detta och inte till att administrera eller packa kartonger… Ämneslagens återkomst?

Stöd för detta finns även i Lärares yrkesetik:

Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning

  • bedriva och utveckla sitt arbete utifrån såväl vetenskap som beprövad pedagogisk erfarenhet
  • ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att kunna bedriva god undervisning och följa den yrkesmässiga och vetenskapliga utvecklingen inom sitt yrkesområde
  • ta ansvar inte bara för att eleverna lär, utan också för vad de lär

Jag säger inte att Learning Study är ett undermedel som kommer att frälsa skolan och göra allting bra. Men det låter onekligen som att det i många fall kan tillföra viktiga pusselbitar till framtida elevers kunskapstillväxt. Enligt John Hatties Synligt lärande är också att lärare analyserar sin undervisning tillsammans en väldigt stark framgångsfaktor. Sätt undervisningen i centrum! God undervisning kräver god planering, uppföljning och vidareutveckling. Allt detta kräver kompetens, tid, fokus och kraft. Rensa bland uppgifterna nu!

/Magnus

Andra om Learning Study: Lärande Bedömning / Pedagog Stockholm, Höör – Tänk Variation!,  Anna-Karin Frisk (SoS) , ÖpedagogenMona Holmqvist (UR, föreläsning), Skolverket, Karlstad universitet, Åsa Lyrberg (mot lic), Academedia – Fenestra skola,

 

lördag, 12 maj, 2012

Skolan och sociala medier

Häromkvällen, efter att det dagliga rutinerna kring middag, barnprogram, tandborstning och sagoläsning var avklarade, satt jag i soffan med surfplattan i handen och ägnade mig åt ett fenomen som jag tror att många känner igen: slösurfandet.

Av en händelse stötte jag på denna artikel: http://ajour.se/bilden-som-pekar-ut-generationsklyftan-pa-natet/

Den handlar om en äldre man som besöker Aftonbladet.se. Då han samtidigt är inloggad på facebook får han upp en ruta om att han kan kommentera Aftonbladets artiklar varpå han börjar skriva kommentarer om att han inte önskar delta i kommentarsfälten.. Se screenshots nedan:

Det som gör exemplet ovan roligt är att Lars-Henrik inte fullt ut förstått hur den teknik han använder fungerar. Exemplet illustrerar en kunskapsbrist. I artikeln jag länkade till skriver man:

Det handlar så klart inte först och främst om en generationsfråga, utan en kunskapslucka där det blir en pedagogisk utmaning att förklara för några få det som är självklart för de flesta. Hur gör man övergången, informationen enkel för den som är helt ovan?

De frågställningarna är viktiga, dessutom är inte steget till skolans värld speciellt långt. Den nya tekniken betonas allt mer i skolans styrdokument och det förändrade digitala landskapet erbjuder nya möjligheter till lärande men reser samtidigt såväl epistemologiska som praktiska och organisatoriska frågor. Vad innebär detta för lärarens vardag och hur påverkar det lärares uppfattningar om sig själva? Den typen av frågor har Niclas Ekberg sökt besvara i en nyutkommen avhandling med titeln ”Lärares möten med sociala medier”. Det är en mycket intressant bok som lärare på alla nivåer i skolan kommer ha stor glädje av. Ett mycket intressant ämne, tydlig struktur och oklanderlig timing gör detta till den, enligt min mening, mest läsvärda avhandlingen hittills i år. Som vanligt går det att ladda ned avhandlingen i sin helhet på Skolportens webbplats. Oavsett hur van du är att hantera ny teknik och sociala medier kommer du att uppskatta denna bok.

Till sist: det är med ett bistert småleende i mungipan som jag konstaterar att Lars-Henrik i exemplet ovan fullständigt utklassar de antal ”gillanden” som jag brukar få på mina blogginlägg. Kanske är det tur att jag inte har något konto på Facebook..

/Johan

onsdag, 21 mars, 2012

Kunskapsbedömning

Tre bilder av utbildningssverige från hösten 2011:

- Den svenska gymnasieskolan får en ny betygsskala.

- Lärarnas Riksförbund presenterar en rapport som visar att det i Sverige finns en långt gången betygsinflation.

- John Hattie visar i sin uppmärksammade metastudie att (bl.a.) framåtsyftande bedömning har starka, positiva effekter för elevers lärande, studiens resultat får stor uppmärksamhet i svenska medier.

De ovan nämnda händelserna är alla exempel på situationer där frågor om kunskapsbedömningar hamnar i fokus. Intresset för kunskap, betyg och bedömning och hur begreppen relaterar till varandra, är idag mycket stort. Trenden är, vågar jag påstå, dessutom ett ökande intresse. Jag har inga vetenskapliga belägg för min tes och tre anekdotiska exempel (som ovan) utgör som bekant inte vetenskapliga bevis men känner mig ändå trygg i påståendet. Om man har avvikande åsikt hoppas jag att vi kan fortsätta diskussionen i kommentarsflödet nedan.

Vad säger då forskningen om kunskapsbedömning i skolan? En god start för den som vill utforska den frågan närmare är den skrift som Skolverket gav ut i ny upplaga förra året (Kunskapsbedömning Vad, hur och varför?). Det är en kunskapsöversikt skriven av Helena Korp som vänder sig till lärare och rektorer som vill veta mer om ämnet. Översikten inleds med en historisk genomgång av hur synen på bedömning har förändrats över tid kopplat till en diskussion om vilka tendenser i samhället som motiverat förändringarna. Bokens andra del behandlar frågor närmare den konkreta vardagen i skolan. Personligen tycker jag att kapitlet om bedömningens effekter på elevers lärande är särskilt intressant, det är dock en gedigen genomgång av bedömningsforskningen som presenteras och troligt är att andra läsare kanske skulle välja att lyfta fram andra delar. För den som vill fördjupa sig ytterligare kring någon aspekt av bedömningsforskningen är bokens referenser ett utmärkt ställe att starta då man vill leta sig vidare.

Till sist glädjs jag åt att våren faktiskt verkar ha kommit på riktigt, underbart skönt! Samtidigt påminns man som lärare, av vårens ankomst, om att även den dag då man ska skriva under betygen kommer närmare. Kanske blir tiden till det datumet både lugnare och mer effektiv om vi i trygg förvissning kan luta oss mot forskningen?

/Johan

onsdag, 29 februari, 2012

Vad vi vet om skicklig läs- och skrivundervisning?

De allra flesta barn lär sig läsa och skriva på en basal nivå utan några större lärarinsatser, det är i alla fall min beprövade erfarenhet. Jag är övertygad om att för 50-75% av eleverna spelar det inte så överdrivet stor roll vilken lärare de har, eller vilken metod läraren tillämpar – de lär sig trots allt läsa oavsett. MEN för den sista delen av elever spelar det å andra sidan väldigt stor roll vilken lärare de har, vilka metoder läraren behärskar och de vägval som görs. För att komma över den basala nivån och komma vidare i sin läsning spelar också lärarens kompetens stor roll. Detta har jag erfarit, känt, tyckt och tänkt, i kraft av att ha varit lärare i över tio år. Jag fann även forskningsstöd i flera avhandlingar, som ex Elisabeth Frank och Ulla Damber.

Sista kvartalet 2011 kom så även Tarja Alatalo med sin avhandling Skicklig läs- och skrivundervisning i åk 1-3 Om lärares möjligheter och hinder. Alatalo lyfter tydligt fram en del kompetenser som behövs och visar också delvis hur dessa kan tillägnas. Avhandlingen är lättläst – med en vettig lässtrategi tar det inte mer än någon timme att komma igenom de för en lärare centrala avsnitten. Ett extra plus är att disputationen finns på webben! Disputationer är ofta bra kompetensutveckling, där opponenten i powerpoint förklarar vad avhandlingen handlar om på 1,5h. När disputationer publiceras på nätet kan man inte ens skylla på att de krockar med ens undervisning… Det har hänt en del här på de fem år jag följt skolforskningen – förr hade universiteten svårt att ens lyckas prestera ett abstract på nätet! Jag är övertygad om att det är viktigt att vi finner ett närmande mellan lärarpraktiken och skolforskningen. Jag tycker också Alatalo ger en del tydliga puckar till lärarutbildningen.

Sedan måste man förstås också inse att det är skillnad på doktorsavhandling och en ledarspalt i kvällstidning, liksom på evidens och en enskild forskningsstudie. Många är överens om att det idag forskas för lite på skolan och inom skolan. Förslag finns på statligt center för detta, vi får väl se var det landar. För om skolforskningen inte håller måttet rent vetenskapligt får den förstås inte heller något reellt värde.

Människor lär även i framtiden vara beroende av god kompetens i läsning och skrivande. God läs- och skrivundervisning är här en förutsättning. Oavsett dator åt alla eller inte. Tack Alatalo för ditt konkreta bidrag! Må det komma många fler. Må även lärare utveckla en ödmjuk orubblighet för såväl lärarvardag som skolforskning.

/Magnus