Skolan och sociala medier

Häromkvällen, efter att det dagliga rutinerna kring middag, barnprogram, tandborstning och sagoläsning var avklarade, satt jag i soffan med surfplattan i handen och ägnade mig åt ett fenomen som jag tror att många känner igen: slösurfandet.

Av en händelse stötte jag på denna artikel: http://ajour.se/bilden-som-pekar-ut-generationsklyftan-pa-natet/

Den handlar om en äldre man som besöker Aftonbladet.se. Då han samtidigt är inloggad på facebook får han upp en ruta om att han kan kommentera Aftonbladets artiklar varpå han börjar skriva kommentarer om att han inte önskar delta i kommentarsfälten.. Se screenshots nedan:

Det som gör exemplet ovan roligt är att Lars-Henrik inte fullt ut förstått hur den teknik han använder fungerar. Exemplet illustrerar en kunskapsbrist. I artikeln jag länkade till skriver man:

Det handlar så klart inte först och främst om en generationsfråga, utan en kunskapslucka där det blir en pedagogisk utmaning att förklara för några få det som är självklart för de flesta. Hur gör man övergången, informationen enkel för den som är helt ovan?

De frågställningarna är viktiga, dessutom är inte steget till skolans värld speciellt långt. Den nya tekniken betonas allt mer i skolans styrdokument och det förändrade digitala landskapet erbjuder nya möjligheter till lärande men reser samtidigt såväl epistemologiska som praktiska och organisatoriska frågor. Vad innebär detta för lärarens vardag och hur påverkar det lärares uppfattningar om sig själva? Den typen av frågor har Niclas Ekberg sökt besvara i en nyutkommen avhandling med titeln ”Lärares möten med sociala medier”. Det är en mycket intressant bok som lärare på alla nivåer i skolan kommer ha stor glädje av. Ett mycket intressant ämne, tydlig struktur och oklanderlig timing gör detta till den, enligt min mening, mest läsvärda avhandlingen hittills i år. Som vanligt går det att ladda ned avhandlingen i sin helhet på Skolportens webbplats. Oavsett hur van du är att hantera ny teknik och sociala medier kommer du att uppskatta denna bok.

Till sist: det är med ett bistert småleende i mungipan som jag konstaterar att Lars-Henrik i exemplet ovan fullständigt utklassar de antal “gillanden” som jag brukar få på mina blogginlägg. Kanske är det tur att jag inte har något konto på Facebook..

/Johan

Lämna en kommentar

  • (will not be published)