Yes we can

När jag vinkade till Kungen igår vid Nyköpings slott och försökte minnas den småroliga trudelutten med lustiga ord, man ska sjunga vid ett majestätsbesök, kom jag Osökt att tänka på alla lärares oförtröttliga och ständigt aktuella arbete med Värdegrunden och Mänskliga rättigheter.( Såg på tv i morse att kungaparet och president Obama skulle utbyta gemensamma erfarenheter under en rolig halvtimma på Stockholms slott. Det är väl bara att förutsätta att skolan och arbetet med klimatfrågor och hållbar utveckling var på tapeten efter respektive delegations olika skolbesök under onsdagen.)

Riktig kompetensutveckling kan vara sällsyntheter under de dagar som avslutar och påbörjar arbetsåret kan man tycka. Är det bara otur att inte få ” …i genomsnitt 104 timmar” det här läsåret heller?  Hade iaf den stora lyckan att få ta del av gymnasieskolans dag om tolerans och globala hållbarhetsfrågor i samarbete med Den Globala Skolan och Forum för Levande historia.  Christer Mattsson framställning lämnade ingen oberörd. Teskedsorden och Lovisa Fhager Havdelin kom med klokskap. Det är väl ingen som har missat ”Uppdrag Demokrati” på hemsidan www.levandehistoria.se  eller det nyhetsbrev som alla kan prenumerera på.
  

Skolinspektionen redovisar i en rapport(2012:9 )www.skolinspektionen.se/demokrati  om skolan bidrar till att eleverna tillägnar sig och utvecklar de grundläggande värden, kunskaper och förmågor som de behöver för att kunna leva och verka som aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.  Hur ska vi som arbetar i skolan skapa en miljö där självreflekterande samtal och – diskussioner är vardag? Där vi gör skolan verklig för varje elev? Där likvärdigheten är ett måste

Katarina

 

I nationens intresse

Nu har vi nya  förstelärare och lektorer runtom i landet. Det blir skolutveckling och höjd lön tack vare statsbidrag på sammanlagt 468 miljoner kronor. Pengarna räckte till drygt 1000 förstelärare eller 500 lektorer. Troligtvis har lektorsutnämningarna varit få, men det är svårt att hitta statistik på det. Den 15 september öppnar en ny ansökningsomgång. Se till att din huvudman söker, sist lät ungefär 20 kommuner bli att söka statsbidrag. Se l Bo Janssons debattartikel i Norrbottenskurieren om detta.

Karriärtjänster heter det. Det borde heta något i stil med ”tjänst i nationens intresse”. Att höja kunskapsnivån om lärande i skolorna (förstelärarna) och kontaktytan mot högskolan (lektorerna) kommer sätta igång Sveriges klättring i Pisa-ligan. Det är vad jag tror men framtiden får visa. Karriärtjänster handlar om mycket viktigare saker än enskilda lärares lönekuvert och erkännande.

Först lite perspektiv.  Förstelärare. Jag har, precis som Magnus på denna blogg, fastnat för Wieland Wemkes avhandling eftersom den säger så mycket om hur en kår får självkänsla och autonomi. Wemke visar att det finns skillnader i hur de svenska och tyska lärarna utvecklar sig.

 ”För lärare i båda länderna var den egna erfarenheten och kollegorna viktiga kunskapskällor. Tydliga skillnader var att tyska lärare är mer misstänksamma mot kunskap som kommer utanför den egna kåren. Tyskarna utvecklar sig mer på egen hand genom ämnesfördjupning. Svenska lärare vill idag ha mer styrning utifrån, från exempelvis Skolverket eller rektor, något som tyder på en osäkerhet på vad som gäller i skolan samt vem som har ansvar. Tyska lärare håller fast vid traditioner och är mer autonoma.”

De svenska lärarna behöver bli mindre osäkra och i stället fatta självständiga beslut vad gäller till exempel betyg.  Heja ni nya förstelärare, ni kan som duktiga kollegor spela en nyckelroll i att stärka den svenska lärarkårens självkänsla!

Mer perspektiv. Lektorer. Andelen forskarutbildade vuxna i Sverige varierar mellan ungefär 2 procent i Uppsala län och 0,14 procent i Jämtlands län.  Nog vore en rimlig målsättning att andelen forskarutbildade lärare med lektorstjänst ska ligga i nivå med andelen forskarutbildade i universitetslänet Uppsala? Om landet har 300 000 yrkesverksamma lärare skulle det innebära 6000 lektorer, långt ifrån dagens siffra som nästan säkert är lägre än 500 lektorer i skolor i Sverige.  Vad säger den siffran om skolans kunskapssyn? Om forskarutbildning innebär att skapa ny kunskap så har lärare alltså sämre kunskaper om detta genomsnittsbefolkningen! Dessutom har lärare sämre insyn i diskussioner om utveckling och tillämpning av olika ämnen än en genomsnittsperson eftersom en väsentlig del av diskussioner om användning av exempelvis partikelfysik sker på akademiska institutioner.

Vad kan en forskarutbildad person då ha för roll i skolan? Genom åren har jag mött en del skepsis mot doktorer, särskilt den att doktorer inte kan ta elever. Det kan vara sant, en forskarutbildning ger inte automatiskt någon vägledning i klassrumssituationer.  Det kan då hända att tänkta lektorer är mindre skickliga lärare än sina kollegor förstelärarna. Jag hade förmånen att få vara med att utvärdera projektet kemilektorslänken som pågick mellan 2010 och 2013. Alla 11 kemilektorerna hade forskarutbildning i kemi men få av dem skulle då ha klarat dagens krav för att bli lektor i en skola. I utvärderingsgruppen var vi först mycket bekymrade att flera av kemilektorerna i projektet saknade erfarenhet av skola och till och med lärarutbildning, men projektet gick ut på att knyta kemiforskning och industri till skolan. Under utvärderingsarbetet blev det allt tydligare hur uppskattade kemilektorerna var och att projektets styrka låg i att dessa ”lektorer” hade djup förankring i forskning och många omvärldskontakter.

De nya tillsättningarna av lektorstjänster som kommer nu får inte innebära att lektorer stängs in i skolan.  Det är kontakten med omvärlden som är lektorernas styrka, inte alltid direkt klassrumsarbete. Vi är inte  vana vid skråtänkande i Sverige och särskilt inte inom den totalegalitära lärarkåren,  men nu är det kanske dags?  Förstelärare som  stärker  autonomi i lärarkollektivet och lektorerna står för kontakten med omvärlden och ämnesutveckling.220px-Zz_Glaser_P1010007a_retouched

Förstelärare och kompetensutvecklingen

I torsdags #skolchatt med tema Förstelärare. Ett delikat ämne med flera bottnar, vilket man kan och bör tänka och tycka mycket om. Jag bidrog som vanligt med både tyck och tänk, bland annat länk till en rykande färsk avhandling som är med och tävlar om att bli lärarfavorit:

kompetensutveckling.JPGWieland Wermke: ”Development and Autonomy – Conceptualising teachers’ continuing professional development in different national contexts”

Det talas ju ständigt och jämt om att lärares kompetens som en väsentlig faktor för effektiv skolutveckling. Trots det stora intresset för lärares kompetensutveckling (inkl olika höga förväntningar), återstår en hel del begreppsutveckling inom forskningsfältet, enligt Wermke (liksom undertecknad). Storskaliga internationella undersökningar presenterar olika rankinglistor som visar vilka länder som förefaller ha framgångsrika modeller och vilka som behöver utveckla dylika. Tyvärr visar det sig ofta att import av framgångsrika metoder från en kontext till en annan inte direkt leder till efterfrågade och önskade resultat. Lärare ges ofta skulden för detta med förklaringen att de inte är särskilt förändrings- eller reformbenägna, utan hellre vill stå kvar på perrongen än kliva på tåget

Visst finns det en viss tröghet i systemet – på gott och på ont. Allt nytt kan per definition inte vara bra bara för att det är nytt, lika lite som att vi ska fortsätta göra saker som vi brukar bara för att vi brukar göra dem. Mycket i dagens skola behöver förändras och utvecklas, men Tankar Tar Tid, utveckling tar tid. Det är viktigare att gå åt rätt håll än att det går snabbt. Ibland måste man faktiskt tänka sig in i ett nytt sätt att arbeta parallellt med att man arbetar sig in i ett nytt sätt att tänka. Men då måste tiden och kraften för detta också prioriteras – och prioriteringen ses som välkommen av omgivningen:

Men att lärare utvärderar sin undervisning, samarbetar i personalrummet, sådant som enligt John Hatties forskning verkligen ger resultat, det syns däremot inte. Därför inser heller inte politiker och föräldrar att sådant tar tid.

Vi lärare har, enligt Wermke, ett överflöd av möjligheter att engagera oss i kompetensutveckling. Det finns aktuell skolforskning, aktuell ämnesforskning, föreläsningar, kurser, tidskrifter, böcker, bloggar, filmer, yrkesetiska dilemman… Olika i olika länder och landsdelar, men ny teknik gör det inte oöverkomligt. Men det tar tid och det tar kraft. Båda storheter som är begränsade.  I sin avhandling jämför Wermke svenska och tyska lärares val och uppfattningar av olika kunskapskällor.

I Tyskland äger lärarprofessionen didaktiken. Didaktik är en historiskt förankrad förklaring till professionens autonomi och dess relation till staten kännetecknas av ett yrkesetiskt grundat ansvar och på en historiskt utvecklad professionskultur. Bildning är didaktikens bidrag som grund för lärares reflektion, men genom sina institutionella rötter i lärarprofessionen har didaktiken också haft en standardiserande karaktär. …

Trots att det finns ett rikt och varierat utbud på kompetensutvecklingsmarknaden, är det ofta inte lärare som är aktiva aktörer på densamma utan i stället administrativa professioner som skolledare och rektorer. I detta sammanhang betonas också att en lärarprofession med begränsad verksamhetsautonomi är tämligen mottaglig för kunskap som inte har producerats inom professionen.

Nå, hur blir det då med förstelärare? Kommer de att vara den saknade skvadern mellan varje lärare och skolforskningen? Självklart åt båda håll, även jag vill problematisera att svensk didaktik till långt större utsträckning än den tyska inte ägs av lärare utan av utbildningsforskare som arbetar för att förbättra lärares praktiska verksamhet. Detta underlättar måhända utbildningsreformer, men är inte alltid till fördel för lärarprofessionen. Och om vi nu tror på att lärares engagemang och kompetens är det som faktiskt gör skillnad måste vi nog också göra sådant som stödjer just professionen.

– Titta på de länder som ligger ovanför er, där tror jag definitivt att man fokuserar på lärarens roll. Man ger lärarna resurser och stöd och gör dem till experter. Och man betalar dem. /John Hattie

Eller?

/Magnus, som inte sökt någon förstelärartjänst än, men idag på skolavslutningen fick ett tackkort från en elev som ännu känns i hjärtat:

”Du är annorlunda, lär ut på ett spännande sätt, och tacka Gud för det!”