Dialog om Resultat – Verkstad eller Lärande?

BYx2KxeIAAAPi2XDenna vecka inleddes med Utbildningsvetenskapliga kommitténs årliga Resultatdialog. Ett antal forskargrupper träffas för att redovisa och diskutera sina fynd och sina metoder inom det breda fältet Utbildningsvetenskap. I plenum får vi lyssna till professor Keith Barton. Han talade mycket väl och mycket intressant om vikten av även beakta varje ämnes särskilda didaktik och frågor, belyst genom ämnet historia. Om man enbart nöjer sig med allmändidaktik/metadidaktik missar man lätt träden för all skog… För inte skulle någon läkare nöja sig med att enbart få kompetensutveckling i form av allmänna botandeteorier? Nej, vi är glada att kirurgen också har kontakt med aktuell forskning inom kirurgi, att onkolegen har koll på onkologmedicin i framkant osv.  Per Anders Strandberg från riksdagens utbildningsutskott redovisade även en rapport på temat hur skolan bättre kan ta tillvara på den kunskapsutveckling som faktiskt sker. I valbara seminarier erbjuds exempelvis:

  • BY3BDo0IMAAsDzhMöjligt att vända en skola i kris genom interna utvecklingsprocesser
  • Det fria skolvalet förefaller ha liten påverkan hur elever klarar sig – eller ökar klyftor?
  • Studenters tolkningar av genus och nation
  • Livskunskap – vad är det och hur uppstod det?
  • Konsten att identifiera dyslexi hos tvåspråkiga elever
  • Arbetsminnesträning hos elever med uppmärksamhetssvårigheter kan förbättra inlärning
  • Vad är det för läsförmåga som mäts i internationella test?

I fikapauser, lunch och på mingel erbjuds enkelt spontana möten, om man undrar över något som sagts och inte hann med att fråga under seminariet är det bara att kliva fram och fråga – jag har aldrig mött någon forskare som inte velat berätta om sitt arbete för en nyfiken lärare…

Allt är gratis och öppet för alla och envar. Man skulle kunna tro att det förutom forskarna och en och annan byråkrat och utvecklingsledare skulle vimla av nyfikna lärare, förstelärare, lektorer… Jag vet inte om de missat detta, eller haft skolledningar som prioriterat annorlunda eller om de själva prioriterat annorlunda. Ganska ofta finns ju där skäl till det – elever har rätt till sin undervisning. Men för att undervisningen i förlängningen ska hålla hög klass och som skollagen stadgar “vila på vetenskaplig grund” måste vi sluta se skolan enbart som en verkstad med en verksamhet som ska hållas igång.

BY3jTQvIQAAfAttEn lärande organisation som arbetar med bildning måste helt enkelt också på allvar arbeta med sin egen bildning och sitt egna lärande. Kollegial handledning i all ära, men ibland måste man faktiskt få lyfta blicken och vara en dag eller två på universitetet och på allvar dyka in i Utbildningsvetenskapen. Och det måste byggas in i organisationen och inte vara upp till den enskilda engagerade läraren som har tur att hamna hos en framsynt skolledare och huvudman.

De som inte var där kunde förstås delvis följa vad som händer på Twitter – #resultatdialog (som faktiskt trendade i Sverige under några få timmar). Men det är inte samma sak som fysiska möten – även om twitter också ger nya möjligheter att enkelt ta kontakt med kollegor och forskare liksom få veta vad som är på gång.

 

Fast i träsket

Är du fast i Valideringsträsket så här i de skriftliga omdömenas gladaste tider! Kanske finns oklarheter på skolan om vad varje lärare bör nedteckna och synliggöra inför klassernas utvecklingssamtal, som brukar ligga på rad vid denna tid på året. Rektor beslutar om IUP fortfarande ska skrivas och spänningen stiger när det magiska datumet 19 nov närmar sig då lärarna bara kan sätta ett kryss och lämna några kommentarer i skolans digitala lärplattform om hur nära eller långt ifrån varje elev ligger i de olika kunskapsnivåerna!  MISSA INTE Astrid Pettersson, professor i pedagogik på Stockholms universitet, på Kunskapskanalen 26 oktober kl. 10.00,(eller när som helst på webben så klart) när hon talar om bedömning av kunskap.

Mer matnyttigt om bedömning, närmare bestämt skrivbedömning i svenska på gymnasieskolan, finns att läsa i Gustaf Skars avhandling ”Skrivbedömning och validitet. Fallstudier av skrivbedömning i svenskundervisning på gymnasiet”, från Stockholms universitet.

Mycket intressant att följa tre klasser och tre lärare och deras väg mot betyg. Författaren vill bredda likvärdighetsperspektivet till att gälla mer än tillförlitlighet i bedömning. Han framhåller att möjligheten att lära sig är avgörande för att betygen skall uppfattas som legitima.

När avhandlingen skrevs har en ny betygskala ersatt den gamla. Lärare i årskurs 6 betygsätter sina elever.(Jag minns det som igår när jag 1973 fick betyg i sexan och min femma i matte, från åk 2, inte var kvar…) Båda åtgärderna, säger Skar, har fört med sig intensiva debatter och skildringar i media av lärares och elevers arbete med de nya redskapen. Termerna: återkoppling, bedömningsmatriser, formativ och summativ bedömning finns säkert i allas medvetande. (Tänk på vad du ska svara när rektor i årets lönesamtal frågar hur du arbetar med formativ bedömning) Skrivbedömningsforskningen undersöker och problematiserar för övrigt alla delar som har med mätning av skrivförmåga att göra. Jag gillar Skars begreppsanalyser och att han ger Hattie och ”Visibel Learning” en känga. Författaren ställer tre frågor: Vad gör lärare när de bedömer skrivande?  Vad gör lärare när de undervisar i skrivande?  Vilken är relationen mellan undervisning och bedömning?

Hur fungerar likvärdig bedömning på din skola?

Vi ses på Skolforum!

Katarina

EU borde hålla fingrarna borta!

Jag har tidigare skrivit om de enorma satsningarna på att digitalisera skolorna som pågår runt om i världen. Inte minst i Europa satsats miljontals kronor på att köpa in mängder med laptops och surfplattor till skolorna. Men det visar sig i undersökning efter undersökning att vi lärare inte använder utrustningen i den utsträckning som förväntats. EU-kommissionens senaste rapport visar att användningen i Europas skolor är ojämn, och framförallt väldigt låg. EU-rapporten visar att mellan 50 och 80 procent av Europas elever aldrig använder  IT i undervisningen.

Men vi då? Jodå, årskurs 8-eleverna har flest laptops av alla Europas länder och vi ligger i topp i nästan alla tillgänglighetsmätningar som gjorts. Vi har både datorer, bredband och trådlösa nätverk i de flesta svenska skolor. Men inte heller vi använder oss av möjligheterna i tillräcklig utsträckning för att EU-kommissionen och Skolverket ska var nöjda.

Så nu har EU tröttnat på den långsamma processen. Här ska det tas krafttag!

EU storsatsar på att öka digitaliseringen av skolan ännu mer. Det ska satsas stora summor på 24 olika projekt som ska genomföras de närmaste åren. Vi lärare ska ges möjligheter att utbyta erfarenheter med våra europeiska kollegor och det ska byggas både materiella och sociala nätverk i och mellan länderna.

Kommissionen öppnar också en ny webbplats som man kallar ”Open Education Europa”.  Här ska lärare kunna dela material och hitta idéer som ska utveckla lärandet.

Jag säger bara: Lycka till!

Här borde EU hålla fingrarna borta. Visserligen har satsningen ett gott syfte och många bra idéer, men en uppenbar risk är att den, liksom många andra stora projekt av den här typen, kommer att bli ett slag i luften. Man förändrar inte svenska, portugisiska eller bulgariska lärares vardag genom stora sameuropeiska projekt. Subsidiaritet borde gälla skolutvecklingsfrågor – pengarna behöver inte ta omvägen över EU-kommissionen. De skulle göra betydligt mer nytta lokalt om de fick användas till att ge lärarna tid och möjligheter att utveckla lärandet i en tid av digitalisering.

Martin

open