Kommunaliseringsfrågan – med vetenskapligt perspektiv

Att LR framgångsrikt driver frågan om ett återförstatligande av skolan är ur ett strikt fackligt perspektiv enkelt att förstå. Lärarna har bevisligen varit de stora förlorarna. Men ibland är det lätt att ryckas med i kören utan att ha något annat än hårt prövad erfarenhet som argument. En forskarblogg bör innehålla inslag av vetenskaplighet, så här kommer det:

Maria Jarl, dekan vid Göteborgs Universitet, har under flera år studerat kommunaliseringsreformen och skrivit ett antal intressanta böcker i frågan.

Det är ju allmänt känt att kommunaliseringen hade det vällovliga syftet att stärka demokratin och flytta besluten närmare medborgarna. Men den syftade också till att effektivisera skolan, vilket medförde att kommunerna tvingades till att hantera två modeller för förvaltning. Dels en ”gammal hederlig” byråkratisk modell som kommunerna var väl bekanta med, men också en managementorienterad modell som gjorde att uppdraget blev både motsägelsefullt och komplicerat.

Maria Jarl kallar det för ”kommunaliseringens paradox”, det var alltså dels en politisk reform med demokratiska ambitioner och dels en marknadsanpassad reform som syftade till att ge högre effektivitet genom att ge tjänstemännen större inflytande.

Det är lätt att förstå varför dessa två synsätt är inkompatibla, den ena prioriterar en politisk debatt om hur och varför krav och önskemål bör tillgodoses, den andra ser bara de direkt mätbara resultaten som viktiga. Minns ni hur orden ”effektivitet” och ”måluppfyllelse” gjorde entré i löneförhandlingarna?

Alltså, för att finna vetenskapligt underbyggda argument kan man ta del av Jarls forskning och därigenom förstå att vårt missnöje med kommunernas hantering av skolan till stor del beror på att uppdraget från staten var både komplext och motsägelsefullt. Och det gör ju inte saken bättre…

// Martin T

 

 

I den stora sorgens famn

finns jag idag och det omöjligt att inte beröras av Minnet av den fredsomstålade världsmedborgaren Nelson Mandela och hans livslånga kamp för demokrati och allas lika värde.

Steget är långt till en avhandling från Jönköpings Högskola om det som verkar finnas på våra skolor och som vi också måste förhålla oss till: en för alla – (inte alla för en!) Håkan Fleischer och hans avhandling ”Kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan” sätter en väckarklocka på hur ENTILLEN påverkar oss i skolan. Martin skrev ju senast om Skolverkets rapport om datoranvändningen i skolan. Jag fastnade i förordet där Fleischer säger: ”Avhandlingen diskuterar också hur en -till- en påverkar elevers sätt att uppleva sitt lärande i en situation som präglas av flexibilitet och ständigt nya förutsättningar för lärande” (Du måste vara flexibel, lille vän, annars går du miste om höga lönepåslag) Undervisarna har säkert sin upplevelse om vad eleverna gör och verkar lära sig.

Skolan är en funktion och spegel av samhället menar Fleischer. Datoriseringen, och globaliseringen med hjälp av internet påverkar i mycket hög grad skolan. Han går vidare, i Sälgös, fotspår, och anför, att skolan är utsatt för ett högt förändringstryck på grund av tekniken. (på samma sätt som andra tekniker även har påverkat synen på kunskap och lärande) Fleischer visar oss på ett förändrat kunskapsbegrepp – det performativa– men även den stretchade kunskapen. Roligt att läsa mer om den digitala kunskapens olika nivåer och hur eleverna uppnår ”e-säkerhet” genom att utforska ämnesområden, att uttrycka sig, att kommunicera att organisera. Kommer du ihåg när du själv gick i skolan och skulle skriva ett arbete om ”Josef Stalin” eller ”Utvecklingen i Kina”.

Lärarnas – undervisarnas- kompetensutveckling får en välförtjänst känga. Hur ser den ut nuförtiden? Lörnit för alla? Jobbar vi  med kunskapsbildningens kvalitet och villkor nästa studiedag?

undrar Katarina -fjorton dagar före jul

 

 

 

 

 

 

Ängel utan vingar eller forskningsförankrad profession?

Lärare tar allt för sällan del av aktuell forskning. Det är en mycket dyster men likväl tydlig slutsats i den rapport som riksdagens utbildningsutskott presenterade i somras. Vad beror det på? Har de kommunala huvudmännen förmått skapa de förutsättningar som krävs för att lärare på ett professionellt sätt ska kunna ta del av relevanta forskningsrön? Oavsett vilket skäl som varit avgörande är det en bekymmersam situation.

Så. Hur gör vi nu? Pessimisten hävdar kanske att professionaliseringsprojektet av läraryrket är dödfött. Skolan som koloss på lerfötter. Läraren som ängel utan vingar. Oförmögen att lyfta. Dömd på förhand till misslyckande. Dystopi och jämmerdal, inte så tilltalande.

Den som istället är mer optimistiskt lagd kan hävda att det är mycket som talar för en positiv utveckling i framtiden. Inte minst visar den nya skollagens skrivning om att skolan ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet att vi har en ny situation. En situation som kräver åtgärder. Det råder en bred politisk uppslutning om det. Forskarskolor har inrättats för att lärare ska kunna beforska sin egen verksamhet. Lärosäten har en uppsjö olika kurser som vänder sig till lärare, rektorer och utvecklingsansvariga på alla nivåer i skolan. Karriärtjänster som förstelärare och inte minst som lektorer har inrättats. Lärarnas riksförbund är en av de organisationer som aktivt arbetar för att forskningen inom skolan ska uppvärderas. John Hatties metastudie Visible Learning som kom för några år sedan används allt för ofta helt oreflekterat men helt säkert har den haft det goda med sig att den fört fram forskningens roll och betydelse för resultaten. Överallt i svenska klass- och personalrum pratas det om matriser, formativ bedömning och learning studies.

Ibland sägs det att forskningen är svår att hitta och att den dessutom är svår att tillägna sig. Kanske finns det fortfarande ett visst fog för sådana argument, mer troligt är dock att det för varje dag blir allt lättare att hålla sig uppdaterad på forskning, inte minst genom sociala medier som Twitter och omvärldsbevakare som Skolporten.  Det tycks också som att bl.a. de forskarskolor som nämnts tidigare bidragit med att föra forskningen närmare praktiken vilket ökar läsbarheten även för den som är ovan med akademiska texter.

Genom Skolverket kan den lärare som så vill få en ämnesdidaktisk ingång till sina ämnen. Här finns också länkar till forskarskolor och de resultat som presenterats inom ramen för dem. Läsvärt. Imorgon är det ämneskonferens och tillfälle för samhällslärarna på min skola att mötas i ett professionellt sammanhang. Jag tar med mig en utskrift av innehållsförteckningen till denna bok  till mötet. Kanske får jag något forskningstips av klok kollega? Optimisten i mig hoppas det. Med tanke på hur avgörande forskningsförankring är för att etablera läraryrket som profession är det dags att kräva medel från politikerna, förutsättningar från arbetsgivarna och intresse från kollegorna!

/Johan