Forskning för klassrummet – 2

Forskning_för_klassrummet_framsida

Läs med fördel Johans inlägg först!

Inför kvällens #skolchatt läser jag om Skolverkets utmärkta lilla bok ”Forskning för klassrummet. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”, vilken jag tror skickats ut till landets alla lärarrum.

Gör gärna detsamma! Här ett högst personligt axplock av utdrag från första delen, efter den följer fem fokusområden

  • Lärarledd undervisning
  • Lärarnas professionsutveckling och kollegialt lärande
  •  Formativ bedömning
  • Inkluderande arbetssätt
  • Pedagogiskt ledarskap
  • Huvudmannen och rektor skapar förutsättningar för skolans arbete utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet

”Utgångspunkten för översikten är att en skicklig lärare, rektor eller annan person i skolans verksamhet är en pro- fessionell aktör som utifrån både sina erfarenheter och kunskaper väljer genomtänkta strategier i en given situa- tion, och som med tiden blir allt skickligare på det hon eller han gör. En professionell lärare har ett gott profes- sionellt omdöme och använder sin egen erfarenhet och kunskap om didaktik, har en god orientering i ämnet, har kunskap om elevernas förkunskaper, skapar ett tryggt inlärningsklimat och vet hur man leder en grupp. Vägen fram till att bli en sådan lärare går över många både lyck- ade och misslyckade försök. I detta experimenterande och utvecklande av sin profession är forskning och kol- legiala diskussioner kring forskning viktiga hjälpmedel. ”

”Skickliga lärare kan också i högre grad identifiera väsentligheterna i sina ämnen; leda lärande genom klassrumsinteraktion, följa lärandet, ge feedback samt använda sina känslomässiga sidor. En skicklig lärare har kort och gott en varierad undervis- ningsrepertoar och arbetar mycket med relationer. ”

”…det viktigaste man kan göra som rektor och huvudman är att just respektera lärarnas professionalitet…”

”Hargreaves ser professionsutveckling som en individuell skyldighet och en institutionell rättighet. Med detta menar han att enskilda lärare har ansvar för att utvecklas i sin profes- sion men även att skolsystemet måste vara uppbyggt så att läraren har verkliga möjligheter att utvecklas. ”

”Lärare har många gånger svårt att överhuvudtaget få tid för någon sorts fortbildning, och i många fall berör fortbildningen annat än didaktik. ”

Beprövad erfarenhet är något mer än erfarenhet, också om den är lång. Den är prövad. För detta fordras att den ska vara dokumenterad, i varje fall på något sätt kommunicerad så att den kan delas med andra. Den ska också i ett kol- legialt sammanhang vara granskad utifrån kriterier som är relevanta för erfarenhetens verksamhetsinnehåll. Den bör också vara prövad utifrån etiska principer: all erfarenhet är inte av godartat och därmed efterföljansvärt slag. Med en sådan prövning kommer man nära det vetenskapliga arbetssättet även om innehållet kan vara ett annat än det vetenskapligt genererade. (Högskoleverket 2008).

”Det är viktigt att komma ihåg att för professionsyrken som lärare, läkare och advokater är den rent vetenskapliga tillkomna kunskapen och kunskap som hämtas ur den beprövade erfarenheten lika mycket värda. Den ena är inte finare än den andra utan de kompletterar varandra. ”

”Det kan vara på sin plats att understryka att varken veten- skap eller beprövad erfarenhet ger enkla lösningar på de utmaningar som finns i en skola eller har bestämda svar på hur man ska handla i ett enskilt klassrum. Det finns inga speciella metoder som har effekt för alla elever i alla klassrum. ”

Mot slutet konstateras lakoniskt:

”Huvudmännen måste skapa förutsättningar för att låta lärarna arbeta regelbundet och långsiktigt för att diskutera och utveckla undervisningen men även ge rektorn ett mandat att driva detta utvecklingsarbete.

Vetenskap och beprövad erfarenhet bidrar till ett systematiskt skolutvecklingsarbete. I Skolverkets lägesbedömning 2013 lyfts tre viktiga områden fram:

  • alla skolor måste utvecklas till bra skolor
  • säkra tillgången på kompetenta lärare
  • skolor och huvudmän behöver långsiktighet

För att säkerställa att barn och elever får den utbildning de har rätt till bör dessa områden samverka. När detta sker skapas goda förutsättningar för att nå god kvalitet, bättre resultat och likvärdighet. ”

Låt gärna skolan bli en valfråga, men låt den då handla om resurser, likvärdighet och arbetsro för skolan, samt – inte minst – tillit till professionen och reella möjligheter att skapa god kunskapstillväxt!

skolforskningsskolchatt

Forskning för klassrummet

Det är stort fokus på forskning i svensk debatt om skolan just nu. För inte så länge sedan meddelades det att regeringen har för avsikt att inrätta ett skolforskningsinstitut under ledning av förre generaldirektören för Skolverket, Per Thullberg. Redan tidigare har man från statens sida inrättat karriärtjänster för lärare där möjligheten för huvudmän att anställa förstelärare, men kanske framförallt lektorer, har stor potential att bidra till att föra forskningen närmare skolan.

Även den statliga myndigheten Skolverket har allt mer kommit att uppmärksamma och sprida forskning om skolan. Ett bra exempel på det är den lilla skriften ”Forskning för klassrummet – Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken”. Boken är en sammanställning av några av de mest uppmärksammade forskningsresultaten om skolan utifrån sju korta kapitel. För den som inte tidigare tagit del av forskning är boken en utmärkt ingång till ett spretigt och ofta svåröverblickbart forskningsområde. Genom ett stukturerat och tematiskt upplägg får läsaren del av de resultat som diskuterats mest på senare tid. Naturligtvis innebär formatet – 83 sidor – att skriftens styrka också är dess svaghet. Det är ett lätt sätt att få en ingång till skolforskning och tar inte mycket mer än en timmes lästid i anspråk. Svagheten är lika uppenbar, det blir väldigt generella resonemang och en del teoretiska ansatser (ex variationsteorin) hade givetvis mått bra av en mer omfattande genomgång. Det är rimligt att tänka sig att skriften i första hand är tänkt som en inspiration för den som vill fördjupa sig. Som sådan kommer den säkert fungera bra!

ForskningförklassrummetOm man efter att man läst klart Forskning för klassrummet vill läsa mer på samma tema kan man gå vidare till en av de böcker som det hänvisas mest frekvent till: ”Utmärkt undervisning: framgångsfaktorer i svensk och internationell belysning” (Håkansson, J, och Sundberg, D.)

Gemensamt för de båda böckerna är att utgångspunkten är ett synsätt på läraren som professionell. Utifrån sin kunskap om den specifika situationen i det aktuella klassrummet grundar läraren sina beslut på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det betyder att den som letar efter en gör-så-här-manual får leta vidare. Grundläggande strategier och förhållningssätt ges dock stort utrymme. Hur den enskilda skolan, arbetslaget och läraren sedan väljer att agera i sin lokala kontext är upp till de professionella att avgöra. Precis som sig bör!

/Johan

Aktör eller Struktur

 

bild-8

Ibland har man tunga dagar i skolan, ibland flyger man på moln. Det beror mycket på hur undervisningen landar hos eleverna, men också på stunder av mer eller mindre god undervisningsrelation (med elever) och undervisningsgemenskap (mellan elever). När man får överhöra klokt resonerande elever och ser stjärnglans tändas i deras ögon är det gott att vara lärare.

Men hur får vi elevernas resonerande att lyfta? Exempelvis i ämnet historia, ett populärt ämne som dock har ganska många elever som inte når godkänd nivå? Detta blev forskningsfrågan sprungen direkt ur den  erfarna lärarverkligheten  hos Anna-Lena Lilliestam.

– Eleverna lärde sig inte och jag ville ta reda på varför och hur jag kunde utforma undervisningen för att underlätta inlärningen. /Anna-Lena Lilliestam, disputerad lärare

Borde inte en långt större del av skolforskningen utgå från denna typ av frågor? Frågor som lärare ställer sig, i sin vardag? Frågor som faktiskt behöver få sitt svar för att fler elever ska få tända/behålla sin stjärnglans och undervisningen lyfta? Med konkret ämnesdidaktisk koppling och med slutsatser som andra lärare kan använda som utgångspunkt i sin egen planering och utveckling? Lillienstam har undersökt gymnasiet, men jag känner att jag fick en hel del goda tankar även till mellanstadiets undervisning i historia. Jag ångrar att jag inte plockade fram hennes avhandling på föräldramötet när frågan om läromedel diskuterades, känner mig absolut stärkt när vårt resonemang bottnar i aktuell och konkret forskning. Jag finner dessutom att avhandlingens resonemang enkelt kan överföras till de flesta ämnen i skolan. Ibland är det faktiskt så att läsandet av en avhandling förändrar ens sätt att se på tillvaron, vilket ger en nya redskap att dra sitt strå till stacken för att förändra den.

bild-7

För hur var det nu? Skulle undervisningen bygga på såväl vetenskap som beprövad erfarenhet? Om detta ska lyfta på allvar krävs konkreta åtgärder. Jag påstår att det kommer fler och fler relevanta avhandlingar, sannolikt beroende på att fler och fler lärare disputerar på frågor som de faktiskt har ställt sig i sin vardag. Att ta sig en timme att läsa en aktuell avhandling, där en kollega sammanfattat minst 5 års djupdykning i en aspekt av lärartillvaron, visar sig ofta vara en välinvesterad timme. För såväl min undervisning som min förmåga att resonera med både kollegor och föräldrar.

Hur ska vi få tid med det då?

– kan man då ställa sig frågan. Jag vill dock gärna försöka vända på resonemanget: hur ska vi, med en legitimation som bygger på att man tar ansvar för sin profession, kunna låta bli? Självklart måste något annat, mindre viktigt, rationaliseras bort. Det kräver förstås både strukturer för detta, men också aktörer som gör det. Även i denna övergripande fråga ger Lillienstams avhandling mig mer råg i ryggen.

Hur resonerar du?

/ Magnus Blixt