Vetenskapsrådets resultatdialog

I oktober hade jag förmånen att närvara på Vetenskapsrådets resultatdialog  i Linköping, detta som en del av ett uppdrag genom Skolporten. Då jag är yrkesverksam lärare och utanför akademin fann jag det oerhört givande att under två dagar helt ägna min koncentration åt utbildningsvetenskaplig forskning. I seminarier, under fikaraster, vid minglet och under middagen diskuterades stort och smått; ibland livligt och hetsigt, då och då artigt avmätt men oftast initierat och engagerande. Det enda jag blev riktigt besviken på (och faktiskt något förvånad) över, var att det var så få lärare där. Det är naturligt att majoriteten av de närvarande bestod av forskare och lärarutbildare men när jag ögnade igenom deltagarlistan såg jag inte mer än en handfull deltagare som angivit lärare som yrkestitel. Någon mer än jag som finner det såväl märkligt som nedslående?

Den avslutande paneldiskussionen i Linköping hade rubriken “Kumulativitet, synteser och praktikrelevans i utbildningsvetenskaplig forskning- vad bör göras?” och kretsade mycket kring den allt livligare debatten om evidensbaserad forskning inom det utbildningsvetenskapliga fältet. Den debatten är så viktig att jag har tänkt återkomma till den i mitt nästa inlägg. Kommentera gärna om det är något speciellt i den diskussionen ni vill att jag ska ta upp.

Det händer mycket just nu, i skolan, i lärarutbildningen och inom forskningen. Spännande tider! Kanske du som engagerad lärare funderar, diskuterar, kommenterar och försöker påverka skeendena i den riktning du önskar. Eller så kanske vi ses på Vetenskapsrådets resultatdialog nästa år?

 /Johan

Lärarfavoriter Lucia 2011?

Vi är åtta lärare, varav fyra är med på denna blogg, som gemensamt utser “Lärarnas favoriter” bland aktuella avhandlingar inom skolforskningen. Favoriterna lyfts upp i Magasin 360, på Skolporten och i andra sammanhang. Det är en grannlaga uppgift då det kommer mer och mer som är intressant och relevant för lärare. Att det ska vara viktigt, intressant och relevant för verksamma lärare är förstås vårt huvudfokus. Skolforskning behöver inte vara och göras svårtillgänglig, det går ofta att ta till sig en avhandling på mindre än en timme.

Mina kriterier för att utse en lärarfavorit bland avhandlingarna är (i fallande ordning):

  • Relevant i och för den konkreta skolverkligheten
  • Yrkesetiska värden: ger stöd, avför eller problematiserar
  • Lättillgänglig, läsvänlig

Vi nagelfar inte den akademiska validiteten utan förutsätter att akademin gjort sitt jobb innan och vid disputation – har avhandlingen blivit godkänd av utsedd betygsnämnd måste vi kunna lita på att det som står i den äger akribi, validitet och reliabilitet. Vi bedömer avhandlingens vikt utifrån vad den kan tänkas ge en samlad lärarkår, i form av nytta, perspektiv, yrkesspråk, belägg respektive avfärdande.

Detta sista självande kvartal är det 23 avhandlingar att välja bland. Två eller tre favoriter ska utses. Avhandlingarnas ämnen spänner vida kring, från det lilla till det stora, från det konkreta till det politiska.

Här är några av de avhandlingar jag just nu funderar mest kring. Jag tar tacksamt emot kommentarer, frågor, funderingar, synpunkter från andra lärare som önskar vara med och påverka genom att medverka:

  • Helena Persson, Lärares intentioner och kunskapsfokus vid ämnesintegrerad naturvetenskaplig undervisning i skolår 7-9. Känns mycket konkret, relevant, även för So-ämnen och för övriga ämnen och i alla åldrar, användbar och ger bra perspektiv på tillvaron.
  • Tarja Alotalo, Skicklig läs- och skrivundervisning i åk 1-3: Även denna känns högst konkret, relevant, användbar och ger även en del till den viktiga lärarutbildningen. Att disputationen finns att titta på via nätet är ett extra plus för tillgängligheten. Man kan notera att flera universitet för fem år sedan, när vi började utse lärarfavoriter, ofta inte ens lyckades få ut abstract i digital form…
  • Åse Hansson, Ansvar för matematiklärande. Effekter av undervisningsansvar i det flerspråkiga klassrummet, har redan väckt en del välförtjänt uppmärksamhet. Det hon kommer fram till kanske inte är något revolutionerande – det behövs duktiga lärare som har en strukturerad undervisning – men dock, klart viktigt och relevant.
  • Maria Rönnlund, Demokrati och deltagande: Elevinflytande i grundskolans årskurs 7-9 ur ett könsperspektiv, ger onekligen perspektiv på skolans demokratiska fostransuppdrag, utifrån den formella delen.
  • Anna Forssell, Skolan som politiskt narrativ, är kanske inte den för den konkreta undervisningen mest relevanta, men hur de politiska berättelserna gestaltas ger ändå ett spännande perspektiv på skolan och bidrag till den viktiga skoldebatten.
  • Fredrik Sjögren, Den förhandlade makten. Kulturella värdekonflikter i den svenska skolan, tycker jag också var intressant som perspektiv, den ger också en del att resonera kring yrkesetiskt och utifrån lärares “ödmjuka orubblighet”.
  • Frida RudolphiInequality in Educational Outcomes: How Aspirations, Performance, and Choice Shape School Careers in Sweden, har ett angeläget ämne och kan ge en del perspektiv på tillvaron även om den kanske inte är så konkret i lärarvardagen.
  • Terese GlatzParent’s reactions to adolescents’ problematic behaviors: how, when and why?, går till botten med något så relevant och viktigt som föräldrareaktioner. Om jag bara bodde i Örebro hade jag absolut åkt till disputationen – alltsomoftast innebär den att opponenten i powerpointform presenterar avhandlingens innehåll på 1,5h.

Nå, vilka av dessa, eller kvartalets andra avhandlingar skulle du som är lärare vilja se som Lärarnas favoriter?

Vem är jag som lärare?

Nyligen befann jag mig i ett sammanhang där det diskuterades ämneslektorer. Det handlade om 11 människor med en fot i gymnasieskolan och en fot på universitet. Att de har en fot här och en fot där är en del av ett projekt, kemilektorslänken.

När man sitter och pratar händer det alltsomoftast att någon framkastar en intressant teori som bara nödtorftigt har med det alla andra pratar om att göra. Så, kära kemilektorer, detta har inte med er att göra direkt.

Min kamrat tog upp frågan (han visade faktiskt även ett vetenskapligt personlighetsschema) om att lärare är en viss personlighetstyp, och att forskare är en annan. Inte precis olika arter, men olika sorters människor.  Jag tänkte på att jag inbillar mig att jag känner igen en lärare i bankomatkön eller på ica bara på stilen. Då känner jag mig fördomsfull.

Under det senaste dryga året har jag läst två avhandlingar om läraridentiteter, hur vi blir som vi blir och varför vi är som vi är.

Den första som jag läste (det har säkert kommet flera utmärkta tidigare, samtidigt och i framtiden) var Niklas Gustafsons, i maj 2010. Hans avhandling handlar om hur lärare ser på och formar sin identitet.  Av Gustafsons undersökning förstår man att lärarrollen nuförtiden består av flera delar som det gäller att förena. Lärare bestämmer sig för och utformar sin roll genom de erfarenheter de möter i olika professionella sammanhang t. ex.  i klassrummet, på föräldramötet eller i en utvecklingsgrupp. Eftersom sammanhangen är fler och mer olika än förr i världen, gäller det att kunna hantera många delroller samtidigt. Gustafson visar att lärare kan arbeta med sin läraridentitet, en slags medveten personlighetsutveckling.

En annan avhandling som fokuserar på läraridentiteter, är Susanne Engströms från juni 2011. Hon har undersökt lärares attityder till att arbeta med samhällsfrågor i fysik. Den typiska (typiske eftersom det är en man) fysikläraren har en mycket vördsam inställning till fysikvetenskapen men en ambivalent inställning till fysikämnet och ämnesplanerna.  Vad beror det på? Jo lärare har en ryggsäck med sig av social bakgrund, andra erfarenheter och värderingar. Ryggsäcken gör att lärarna ofta går in i en färdig roll som är påverkad av tunga traditioner. Det borde lärarna reflektera mer över, enligt Engström.

Bland de lärartyper som jag och andra känner igen på långt håll finns säkert en typisk sort. Men måste lärare vara så lika varandra, såsom min kamrat trodde? En viktig slutsats från både Gustafsons och Engströms avhandlingar är att vi lärare bör jobba mer med att förstå vilka vi är och varför. Vi formas trots allt mer av andras förväntningar än av någon slags oåterkallelig genetik. Lärarpersonligheten och Forskarpersonligheten kan rymmas i samma kropp. Om vi arbetar med att få ihop dem så kan vi skapa en skola på vetenskaplig grund

 

En kropp eller två?

Johanna