Böcker bättre än internet?

Så var då valen av ”lärarnas favoriter” klara även för sista kvartalet 2011. Dessa utses av en lärarpanel bestående av åtta yrkesverksamma lärare över hela landet, från grundskola till gymnasium och särvux. Fyra av lärarna är med och skriver på denna blogg, varav jag är en. Arbetet känns både viktigt och intressant – vår bestämda uppfattning är att det kommer fler och fler avhandlingar med relevans för lärares arbete.

Kanske det har att göra med att fler och fler lärare forskar samtidigt som stat och huvudmän börjat förstå vikten av att kombinera beprövad erfarenhet och vetenskap? Jag tror hursomhelst definitivt att lärare i allmänhet behöver bli större forskningsproducenter och – inte minst – konsumenter.

Lärarpanelsen kriterier för att utse våra favoriter är i princip att bedöma alla avhandlingar utifrån:

  • Relevans i och för den konkreta skolverkligheten
  • Yrkesetiska värden: ger stöd, avför, problematiserar och/eller ger perspektiv
  • Lättillgänglig, läsvänlig

Detta kvartal bjöd på 24 avhandlingar inom “skolforskning” (105 under hela 2011), med ett brett spektrum av ämnesdidaktik i olika ämnen, demokratifostran, skolpolitik, föräldrareaktioner. Det blev en hård strid på kniven bland de som var med på slutet. De tre favoriterna lyfts fram på Skolporten och i Magasin 360. Men här tänker jag faktiskt lyfta en som i princip kom som nummer fyra och alltså får räknas som bra-nära-favorit:

Anna Lundh, Doing Research in Primary School: Information Activities in Project-Based Learning, Borås högskola/universitet.

Det övergripande syftet med avhandlingen är att ta reda på hur informationskompetenser tar form, och de möjligheter till lärande som barn möter, i informationsaktiviteter under de första skolåren.

Barn förväntas vara självständiga och använda sig av digitala redskap när de söker efter information under de första skolåren. Samtidigt finns det mycket starka traditioner vad som de facto är rätt och riktigt; ”det rätta svaret”, böcker framför internet, skriven kommunikation går före bilder. Att använda IKT är något eleverna förväntas lära sig utan att det för den sakens skull är en naturlig del i skolvardagen. Exempelvis blir eleverna ofta lämnade ensamma att formulera sina frågor, vilket är en tämligen komplex uppgift som elever bör få strukturerad hjälp att lära sig bemästra. Studien visar också att bilder främst får en dekorativ funktion. Om det anses viktigt att elever lär sig att söka bilder och lära sig från bilder borde eleverna, enligt Lundh, få avsevärt mer stöd i detta lärande under de första skolåren.

Varför är då denna studie så intressant? Den är väl snarare ganska nedslående? Så är det onekligen, men den sätter fingret på något som känns viktigt – det räcker inte att ge eleverna varsin dator för att avancerat lärande ska ta skruv, det krävs en medveten och strukturerad undervisning av ganska konkreta förmågor. Till viss del nya förmågor, till viss del traditionella i ett nytt sammanhang eller media. Lika lite som man bara kan fortsätta som förut och göra som man alltid gjort, lika lite kan man tro att den nya tekniken i sig ska ge eleverna den bildning de är i sådant stort behov av. Det krävs en medveten didaktik och pedagogisk tanke och idé – inte enbart en vision, vackra ord och tekniska hjälpmedel. Precis som flera konstaterade på det på många sätt givande Edcamp som nu äntligen får en uppföljning. Ska vi komma till att fler elever ska få erhålla en reell informationskompetens krävs det samtal lärare emellan – gärna baserat på aktuell och relevant forskning.

/Magnus

Ändra dig eller dö?

Japp, nytt år igen…

Nyårslöfte om förändring, någon?

Visst, vi är många som lovar bot och bättring och gör utfästelser om att ta tag i den där kursen eller om att äntligen söka till den där fortbildningen.

Men vad skulle du egentligen göra om du ställdes inför valet mellan att ändra ditt beteende eller att dö?

Man kan anta att det självklara svaret är att du skulle göra en förändring av ditt sätt att leva.

Men så är antagligen inte fallet.

En undersökning visar att nio av tio människor väljer att bli kvar vid sina invanda mönster, trots en överhängande risk att dö. Sjukhusens vårdplatser är överfulla av människor som trots svåra sjukdomar, orsakade av sättet de lever på, vägrar att ändra sitt beteende. De fortsätter att röka trots sin lungcancer och de fortsätter att dricka alkohol trots sin skrumplever. Nittio procent av alla by-pass patienter har två år efter operationen inte ändrat sina levnadsvanor.

Så då kanske det inte är så konstigt att det är så förtvivlat svårt att förändra skolan?

I sin bok ”The New Meaning of Educational Change” tar forskaren Michael Fullan upp alla tänkbara aspekter på varför lärarna, trots ideliga önskemål om förändring, står fast och visar få tecken på att vilja förändra sig.

Fullan menar att det handlar om hur förändringsprocesserna genomförs. Ofta sker det genom en-dagars så kallade ”spray on-kurser”. Denna typ av fortbildning är i det närmaste meningslös och fungerar mest som en tjusig fernissa, som flagnar redan på väg hem.

Det finns ett helt forskningsfält som heter ”Educational Change”, där forskare under många år pekat på felaktigheterna med dagens sätt att försöka få till en förändring av skolans praktik. Trots detta förläggs lärarnas möjligheter till skolutveckling till tre dagar under vecka 44, och sedan är man förvånad över att skolan är så svår att förändra. Kanske dags att börja lyssna på den forskning som finns?

För en bestående effekt krävs motivation och långsiktighet.

Tänk på det när du avger ditt nyårslöfte!

Gott nytt fortbildningsår! // Martin

Julkaramell

Vem har sagt följande i veckan som gick:
”Det är svårt att uttala sig om siffrorna på en generell nivå men de här åren har naturligtvis präglats av återhållsamhet. Jag utgår från att alla kommuner har försökt handskas med …….
på ett långsiktigt och förståndigt sätt”

Är det:
Skolverkets generaldirektör Anna Ekström som uttalar sig om verksamhetsnära forskning i skolan

Utbildningsminister Jan Björklund som uttalar sig om varför så få lärare ägnar sig åt forskning i tjänsten

F d utbildningsminister Göran Persson som uttalar sig om varför för många kommuner inte satsar på forskning som en del av verksamhetsutveckling och kvalitetssäkring.

Sug på den julkaramellen en stund!

Skolan och skolans resultat är i fokus just nu. Hur kul blir det på en skala att se det sista programmet om ”Världens sämsta skitskola” kvällen före julafton? Lite synd att första delen gjordes förra halvåret när den nya läroplanen stod för dörren och analysen av respektive skolors och kommuners resultat gäller gamla betygsskalan, som har ett faktiskt bäst före datum. (Stackars Eskilstuna!)
Man kan ju undra hur många lärare:
• som står i kö för att börja djupintervjua de elever som nu går i femman och som får sina första betyg i december 2012 och analyserar deras resultatutveckling till och med det år de slutar den nya gymnasieskolan;
• eller följer kollegorna i mellanstadiet som inte satt betyg sedan förra århundradet och hur kommuner arbetat som har satsat 104 timmar eller mer på kompetensutvecklingsinsatser för den här gruppen;
• eller undersöker hur kommunerna x, y och z i sitt huvudmannaskap för skolan genomför och kvalitetssäkrar arbetet med den nya betygsskalan och de tillhörande kriterierna så att eleverna får en likvärdig bedömning
Vill man ta del av forskning om DET SOM ALLA PRATAR OM nämligen enskilt drivna skolor ur olika aspekter så kolla Anders Fredrikssons avhandling ”Marknaden och lärarna” och Jenny Kallstenius ”De mångkulturella innerstadsskolorna”
Alla vi som gillar ett statligt huvudmannaskap för skolan läser förstås ”Professionens problematik” av Johanna Ringarp hela härliga helgen

Rätt svar är förstås:
Ingela Gardner Sundström – en riktig luring alltså.
Läst i Tidningen VISION, nr 8 2011.
Avtalsrörelsen 2012 är verkligen på G
Katarina Larson