Designforskning – vad, hur och varför – fast tydligare

Jag minns mycket mindre av mina studier på lärarhögskolans institutioner än studierna i mina undervisningsämnen (jag läste kemi och biologi). Om någon väcker mig klockan två på natten kan jag berätta precis hur en växtcell fungerar, men jag kan inte redogöra för några pedagogiska utvecklingsteorier.  Faktum är att jag nästan inte minns vad de olika kurserna på lärarhögskolan hette trots att jag tyckte att allt var väldigt spännande. Termer och begrepp sitter långt bak, jag återvänder inte till dem och sätter inte ord på det jag gör. Jag tror inte att jag är ensam om det.

Ett budskap minns jag trots allt: en lärare måste reflektera över VAD, HUR och VARFÖR. Vad för stoff, hur man ska nå fram med det, och varför just det stoffet är relevant att förmedla.  Det är det som är själva kärnan i att vara professionell lärare.

På sin blog på Vetenskapsrådets hemsida skriver ordföranden för den utbildningsvetenskapliga kommittén, Elisabet Nihlfors, om sina tankar om hur glappet mellan teori och praktik inom utbildningsvetenskap kan minskas.  För, framhålls det ofta, forskning om undervisning få inte genomslag i praktiken så som forskning inom områdena medicin, teknik och naturvetenskap.  I varje fall inte än.

En av Lärarpanelens favoriter detta kvartal är Eva West, Undervisning och lärande i naturvetenskap.

Det kommer många bra avhandlingar från Göteborg, och här kom en till! Hennes avhandling handlar om hur undervisning om ljud och om hörseln kan utformas, designas, på vetenskaplig grund och därefter prövas i praktiken. Metoden kallas undervisningsdesign. I korthet går det till så att forskare identifierar vad som är kritiska aspekter för ett visst stoff. När det gäller ljud är en kritisk aspekt att förstå att det behövs materia för att ljud ska kunna fortplantas. Forskaren planerar i dialog med lärare hur undervisning ska läggas upp med hänsyn taget till de kritiska aspekterna. Lärare och elever prövar hur undervisningen i praktiken. Därefter ändras planer och instruktioner och så prövar några andra lärare och elever den nya versionen av undervisningsplanen.

Wests m. fl  lärarguide finns här. Titta gärna även om du inte är fysik eller biologilärare.

Visst känns det tilltalande att få samarbeta med en forskare, eller varför inte själv bli en?  Undervisningsdesign ger lärare på golvet möjlighet att göra ett bättre jobb och med bättre redskap.  En knäpp jämförelse: som att tvätta för hand och mot att använda en tvättmaskin.  Tvättmaskinen ger ett bättre resultat, dessutom får man tid över till annat. Lärare gör onödigt och ineffektivt jobb om vi ensamma kämpar med vad, hur och varför. Dessutom missar vi att utveckla vårt tänkande om didaktiska frågor. Ingenting är så effektivt som att reflektera, utvärdera och diskuterara med andra lärare och forskare. Det är dumt att låta bli./Johanna

Vad vi vet om skicklig läs- och skrivundervisning?

De allra flesta barn lär sig läsa och skriva på en basal nivå utan några större lärarinsatser, det är i alla fall min beprövade erfarenhet. Jag är övertygad om att för 50-75% av eleverna spelar det inte så överdrivet stor roll vilken lärare de har, eller vilken metod läraren tillämpar – de lär sig trots allt läsa oavsett. MEN för den sista delen av elever spelar det å andra sidan väldigt stor roll vilken lärare de har, vilka metoder läraren behärskar och de vägval som görs. För att komma över den basala nivån och komma vidare i sin läsning spelar också lärarens kompetens stor roll. Detta har jag erfarit, känt, tyckt och tänkt, i kraft av att ha varit lärare i över tio år. Jag fann även forskningsstöd i flera avhandlingar, som ex Elisabeth Frank och Ulla Damber.

Sista kvartalet 2011 kom så även Tarja Alatalo med sin avhandling Skicklig läs- och skrivundervisning i åk 1-3 Om lärares möjligheter och hinder. Alatalo lyfter tydligt fram en del kompetenser som behövs och visar också delvis hur dessa kan tillägnas. Avhandlingen är lättläst – med en vettig lässtrategi tar det inte mer än någon timme att komma igenom de för en lärare centrala avsnitten. Ett extra plus är att disputationen finns på webben! Disputationer är ofta bra kompetensutveckling, där opponenten i powerpoint förklarar vad avhandlingen handlar om på 1,5h. När disputationer publiceras på nätet kan man inte ens skylla på att de krockar med ens undervisning… Det har hänt en del här på de fem år jag följt skolforskningen – förr hade universiteten svårt att ens lyckas prestera ett abstract på nätet! Jag är övertygad om att det är viktigt att vi finner ett närmande mellan lärarpraktiken och skolforskningen. Jag tycker också Alatalo ger en del tydliga puckar till lärarutbildningen.

Sedan måste man förstås också inse att det är skillnad på doktorsavhandling och en ledarspalt i kvällstidning, liksom på evidens och en enskild forskningsstudie. Många är överens om att det idag forskas för lite på skolan och inom skolan. Förslag finns på statligt center för detta, vi får väl se var det landar. För om skolforskningen inte håller måttet rent vetenskapligt får den förstås inte heller något reellt värde.

Människor lär även i framtiden vara beroende av god kompetens i läsning och skrivande. God läs- och skrivundervisning är här en förutsättning. Oavsett dator åt alla eller inte. Tack Alatalo för ditt konkreta bidrag! Må det komma många fler. Må även lärare utveckla en ödmjuk orubblighet för såväl lärarvardag som skolforskning.

/Magnus

 

Ropen skalla – dator till alla! Är det riktigt klokt?

Arbetar du på en 1:1 – skola? Sannolikheten för det är hög.  I över två tredjedelar av kommunerna i Sverige pågår det nu 1:1-projekt av olika dignitet. Vissa kommuner satsar stort och köper in laptops eller surfplattor till alla elever i såväl förskolan som i grund-och gymnasieskolan, medan man i andra kommuner tar det lite lugnare och börjar med att testa i några få pilotskolor.

Som ett brev på posten (?) kommer i kölvattnet av dessa stora investeringar frågorna om det verkligen är vettiga satsningar. Är det klokt att investera i teknik för hundratusentals kronor utan att veta vad man får för pengarna? Eller ska vi satsa på BYOD?
Mitt eget forskningsprojekt har handlat om Falkenbergs första år med En till En och ger till en del svar på frågan, men säger övrig forskning?

Låt oss titta på argumenten för satsningarna på IT i skolan:

Det vanligaste argumentet är att skolan måste hänga med i utvecklingen och att skolan måste förbereda eleverna för ett digitaliserat samhälle. Det är väl gott så, det argumentet köper jag. Inte vill vi att våra elever ska komma ut på arbetsmarknaden med en griffeltavla i högsta hugg?  Eller vad tycker Björklund? Detta argument stöds av internationell forskning. De elever som arbetar i 1:1-miljöer får en hög digital kompetens, vilket också visar sig i argument nummer två.

Det andra skälet till att skolan ska förse eleverna med en personlig dator är att man vill minska eller rentav utplåna den digitala klyftan mellan de som kan använda datorn som ett redskap för lärande och de övriga. Här har skolan en viktig uppgift. Ännu ett argument som jag kan sympatisera med och som forskningen också stöder.

Det tredje och kanske viktigaste argumentet handlar om kunskaper. Skolan främsta uppgift är ju trots allt att fungera som en plats där alla elever får en möjlighet att lära sig så mycket som möjligt. Förbättrar datorn lärandet?

Här är forskningen inte lika glasklar i sina slutsatser. Det finns forskning som visar på signifikant förbättrade resultat, men det finns också annan forskning som är mer försiktig i att peka ut 1:1 som ett säkert sätt att förbättra elevernas betyg. Det vi kan vara helt säkra på, och som också John Hatties forskning visar, är att det inte hjälper med att fylla klassrummet med läsplattor och bärbara datorer om inte lärarna vet hur man ska använda dem i undervisningen.

Slutsatsen blir alltså även i denna fråga att läraren är den viktigaste faktorn för ett framgångsrikt lärande i klassrummet, och för att lärarna ska ha en möjlighet att leva upp till dessa nya krav krävs det fortbildning!

// Martin T