Forskning für alle?

Fler lärare borde forska. Om bara lärarna hängde med i den aktuella forskningen skulle allt bli bra. Alla lärare borde forska.

Liknande uttryck hörs ibland i debatten. Jag är inte alls lika säker på att det stämmer hela vägen. Däremot är jag säker på att skolan som helhet skulle tjäna på att fler lärare var tydligare med och producerade vetenskap och beprövad erfarenhet, att fler var konsumenter av aktuell skolforskning.

”Jag blir oerhört provocerad när det sägs att ’Forskning ska spridas’ som om det vore någon slags virus som sprids från den vetande till den ovetande. Vi är alla experter.” /Jan Blomgren, friskolefinansierad doktorand

Torsdagens #Skolchatt hade tema Kompetensutveckling. Jag kom in först på slutet, men frågan var förstås redan i rullning.

Jag har svårt att se mången läkare svara ”jag har inte någon som helst koll på den senaste forskningen”.

Vilket senare fick mothugg – vilket är en del i att skolchatt är så utvecklande – ”Ställde den frågan o fick återkopplingen att det finns många läkare på vårdcentraler som inte håller sig ajour m forskning.”

Och så kanske det är, min erfarenhet av vårdcentraler är ganska begränsad. Däremot har jag fortfarande svårt att se en kirurg inför en knäoperation komma undan med

”Nej, jag har inte läst på det här med titthålskirurgi utan kör på det gamla beprövade sättet (där man blir sjukskriven fyra veckor istället för tre dagar)”

Kan det ha något att göra med legitimationen? Jag vet inte, men min förhoppning är att legitimationen på sikt kommer hjälpa lärare att sätta tydligare gränser kring sitt ansvar och tydligare krav på relevant kompetensutveckling. Kanske t o m bortom de ytligt lätta begreppen produktivitet och effektivitet?

” Legitimationen kan även bidra till att synliggöra yrkesansvaret genom att de krav som ställs på lärares respektive förskollärares kompetens blir tydligt formulerade …

Med oskicklig i sitt yrke avses att en lärare eller förskollärare inte förmår vidmakthålla sin professionella förmåga, t.ex. genom kompetensutveckling, trots insatser från huvudmannen. Det kan också innebära att en lärare eller förskollärare inte förmår leva upp till yrkesrollen. I denna ingår undervisning och sådant som hör till denna.” /Prop 2010/20:11 om införande av Lärarlegitimation

Samtidigt finns det mycken skolforskning som inte tillför verksamheten någonting alls. Om vi fortsätter parallellen till läkarna, så har hundratals läkare forskat på knäoperationer, eller snarare på hundratals olika aspekter av just knäoperationer (för att ta ett exempel). Dessa studier kan sedan vägas samman till något som kan kallas beprövad erfarenhet och/eller evidens. Det finns väldigt mycket specifik forskning, av läkare, på det som är det faktiska läkarjobbet och professionella objektet (patientens välbefinnande), väldigt lite generell forskning om ”Botande”. Jämförelsen med skolforskningen är delvis dyster, även om senaste tidens växande didaktiska forskning ger en del hopp för tillvaron.

“Evidence does not supply us with rules for action but only with hypotheses for intelligent problem solving, and for making inquiries about our ends in education.”(John Dewey).

Att Läkarsällskapet för flera år sedan uttalade sig om att man var oroad över att endast tio procent av läkarkåren nu verkar bli disputerad sätter ju också frågan i ett visst perspektiv. …

Men det finns också goda exempel, införande av karriärtjänster, fler och fler forskare skriver för lärare, fler och fler för lärare intressanta avhandlingar inom skolforskningen. Mer och mer forskning görs av lärare, på det som faktiskt är relevant i lärarvardagen.

”Det är skillnad på Forskning om och på lärare och Forskning med och för lärare.” / professor Ingrid Carlgren

Ett annat positivt exempel är vågen av Edcamp som går över landet, där Edcamp bedömning i Stockholm blev fulltecknat på mindre än en vecka. Intresset finns – och växer.

“Lärares kompetens, förmåga och engagemang är inte statiska egenskaper utan kan påverkas och utvecklas. Framför allt kan en väl fungerande daglig arbetsmiljö och ett professionellt pedagogiskt klimat i en skola i hög grad påverka och förbättra lärarens förutsättningar visar forskningen. Det är rektor som ska borga för en god organisation och för ett sådant fungerande och stödjande pedagogiskt klimat.” /Skolinspektionen, forskningsöversikt

Tips: så läser du smidigt en avhandling

 

 

Atlantångare eller snabba ryck??

Utbildningsminister Björklund har fått många skribenter och bloggare att förtjust kasta sig över hans favoritmetafor om hur besvärligt och trögt det är att förändra skolans praktik. En välbekant bloggare vitsar till exempel om Titanic och om behovet av en nykter och kompetent kapten som kan hantera en sextant.  En annan skribent tycker att det är svårt att navigera om kaptenen på skutan ständigt har ställt in propellrarna på att jobba bakåt.

Men den här gången har faktiskt Björklund stöd i forskningen. Till och med vid ”en bred genomgång av forskning” visar det sig att det är komplicerat och tar lång tid att förändra skolan. Ett helt forskningsfält kallat ”Educational change”, med egna internationella tidskrifter innehållande högkvalitativ forskning, visar att man över hela västvärlden kämpar med att genomföra förändringar i skolpraktiken. Men det går trögt.

kontor

cc licensed flickr photo shared by State Library of New South Wales collection

Professor Michael Fullan, som vikt sitt forskarliv åt att studera förändringar i skolan, menar dock att Björklund visserligen har rätt i att det tar lång tid att förändra skolan, men han har visat att det går. Men det räcker inte med att förändra prov- och betygssystem. Det ger bara kosmetiska förändringar och påverkar inte skolans långsiktiga resultat. Kortfattat, menar Fullan, att förändringsarbetet måste vara genomgripande på alla nivåer – från utbildningsminister till lärare – och vara konkret och mätbart. Viktigast är att lärarnas professionalitet respekteras och att det finns en god balans mellan undervisning  och bedömning av eleverna.

Det verkar finnas all anledning att lyssna till  forskningen även i denna fråga…

 

PSG och Konsten att sticka

Hur hamnade jag där? På en fotbollsplan i Paris?

 “Äntligen” tänkte jag när jag såg titeln på Marie Kochs avhandling:

”Jeg stikker, derför er jeg”

en avhandling om stickning med nyckelord som: lärande, identitet, performativitet, craftivism, medborgarskap, och slöjd. Högaktuellt om identitetsskapande processer alltså. En avhandling om nya perspektiv på lärande utanför formella rum och hur ämnet slöjd i skolan kan (och bör)påverkas av det som händer där utanför.

 

I Kochs litteraturlista dyker förstås Roger Säljö upp (i predikstolen)och då måste jag ut och granska det sociokulturella perspektivet av lärande vilket Säljö utvecklar och Koch själv använder. Den sociala omgivningen och kulturen är det som är mest avgörande för hur individens lärande och utveckling sker säger förf. Ta ett kik i: Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. (2000) och Lärande och kulturella redskap .Om processer och det kollektiva minnet.(2005) Ligger väl fortfarande på Lärhögskolornas topp 10.

Mest intressant tycker jag det är att följa vad Säljö anför om ”Läsfärdigheter i går och idag” Denna artikel fanns att läsa långt före den dagsaktuella debatten om svenska elevers läs- och skriv- tapp. Receptet på framgång  finns i kommande nummer i Skolvärlden:

“Ingen större konst krävs – det är bara att sätta igång att prata texter – då börjar eleverna förstå och ta till sig innehållet. Varje elev måste få en halvtimmes lästräning per dag under skoltid,” skriver Lena Persson, gymnasielärare i Staffanstorp.

 Tillbaka på Zlatans hemmaplan: (På en kyrkogård i närheten ligger kvarlevorna efter René Descartes vars kännetecken är ”Cogito ergo sum” – Jag tänker, alltså finns jag (till) – och som ovan nämnda Koch parafraserar)

 Tänk om det blir boken om Zlatan som vänder matchen om svenska elevers resultat och vänder underläget 0-4 till minst oavgjort…

Katarina