VÅR VÄRSTA TID ÄR NU

Eller hur står det  i visan? Man ska glömma snön som föll i fjol och tänka på sol och bättre tider –  (Hej, sommartider – men det är visst en annan visa)Helt (sol)KLART är det lärarnas och eleverna i år sex och nio Värsta tid som närmar sig; de nationella provens Härliga tid….  Om drygt en vecka är det sanningens minut för de nya nationella proven i samhällsorienterande ämnen, anpassade efter ny kursplan och nya betygskriterier.(sedan väntar engelska och matematik runt hörnet; svenskan och delar av NO är genomförda,men kanske ej bedömda) Har ni förresten oddsat på skolan om på vilken ämnesplan er skola ska få premiärspela  16 och 17 april? Jag bjuder mina so-kollegor på kaffe och sätter en äkta Princesstårta på att det i år blir religionskunskap och förmågan att se likheter mellan de abrahamitiska trosuppfattningarna (!) Sannolikheten är 1 på 4.iaf. Klimatförändringar och miljöfrågor är också en högoddsare förstås. Förmågan att analysera kartor, diagram& tabeller kommer att ha sin givna plats. Det vet vi redan.

Visst känns det lite märkligt att som undervisande lärare, i dessa upplysta tider, inte få mer information än den som finns på Skolverkets hemsida om de eventuella provens art och karaktär. Lärares arbetsförhållande och arbetsbelastning kräver längre än en veckas framförhållning som nu blir fallet.

 Bedömning , enskild eller gemensam, görs knappast på en eftermiddags konferenstid eller får plats ograverad under övrig reglerad arbetstid. TÄNK om du redan har genomfört och rättat NP i svenska efter v 6 ELLER ska genomföra NP i engelska och kanske ett i samhällsorienterande ämne ELLER har NP både i matematik och fysik ELLER… Vilken arbetsanhopning ska man orka med? Hur skapar man rätt Visa.  Hur tänker vi nytt? Avkoda identiteten vid bedömning? Bedöm inte egna elever? Största antal prov att rätta på minsta antalet lärare ELLER tvärtom?

Skolverket släppte en riktig påskrysare 28 mars med Dnr 2013:00164 om just de nationella proven och jämförelse med slutbetygen. Är det någon som blir förvånad av slutsatsen: ”…Utifrån nuvarande bestämmelser vad gäller betyg och nationella prov går det inte att uttala sig om huruvida vissa skolor och huvudmän sätter för höga eller för låga betyg oavsett hur mycket de avviker från resultaten på de nationella proven. Den stora variationen i nettoavvikelser mellan skolor indikerar att skolorna tolkar betygskriterierna på olika sätt, vilket i sin tur är en indikation på bristande likvärdighet i betygssättningen.”  Och de nationella provens huvudsyfte?  Stödja en rättVis och likvärdig bedömning och betygssättning, Eller?

Lärarbedömning är en het fråga i Stefan Johanssons avhandling , ”On the validity of reading assesments, som undersöker validitetsaspekter i olika bedömningsformer, närmare bestämt lärares bedömningar, resultat på ett standardiserat läsprov och elevers självskattningar i år 3 och 4. Johansson drar bland annat slutsatsen att lärarkompetensen är oerhört viktig och att likvärdigheten i skolan är i fara när lärare inte bedömer elevers, i det här fallet, läsprestationer på likartat sätt. Jag menar att det skulle vara intressant att överföra Johanssons studie till ett kommande forskningsfält av nya NP i samhällsorienterande ämnen!

Katarina

Om Skolverket, beprövad erfarenhet och evidens (igen)

Den nya skollagen från 1 juli 2011 slår fast att verksamheten i skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är en starkare skrivning än den som fanns tidigare. Med anledning av det har Skolverket producerat en del material i syfte att fördjupa förståelsen av begreppen för dem som har att omsätta dem i praktiken. Något märkligt, kan man tycka, att en sådan satsning kommer först efter att lagen trätt i kraft.  Skolinspektionen torde ha ett spännande uppdrag då man ska bedöma om, och hur, skolor och huvudmän bryter mot lagen. Hursomhelst, i materialet har man sammanställt sina ställningstaganden av innebörden i begreppen vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet och evidens.

Det är intressant läsning, inte minst när det gäller den beprövade erfarenheten som skall förstås som spridd och systematiskt dokumenterad över tid. Att använda personliga erfarenheter eller ”trial and error” som metod för att öka kvaliteten på elevers lärande kan inte sägas vara en beprövad erfarenhet. Kanske en aning överraskande för den som aldrig funderat på begreppet tidigare men vid närmare eftertanke fullt rimligt? Den största utmaningen tror jag kommer att vara att hitta metoder för att systematisera erfarenheten (metoder, dokumentation och utvärderingar).

När det gäller begreppet evidens förs det ett rimligt resonemang om att forskning om skolan på många sätt är mer komplex (i princip oändlig variation avseende kontexten) ur ett vetenskapligt perspektiv än forskning inom t.ex. medicin. Av det resonemanget följer då att man inte rakt av kan överföra den medicinska användningen av, eller metoder, för att ta fram evidens. Istället föreslår man två tolkningar av begreppet, den första innebär att det ”finns vetenskapliga belägg för metoderna” och den andra att ”forskningsresultat som anses vara särskilt vetenskapligt säkra det vill säga den bästa tillgängliga kunskapen inom ett givet område”. Den första tolkningen är helt meningslös då den inte tillför något, man skulle lika gärna kunna säga att något är forskningsbaserat. Den andra är mer intressant, och är troligen den som verket förordar även om det inte tydligt framgår. Kanske kan man tänka sig att Skolverket något tydligare skulle kunna beskriva vad man egentligen avser med evidens, inte minst med tanke på att Skolverket i sin satsning för rektorer ”Skolan lyfter” skriver att:

Evidens

Det finns en risk att begreppet evidens förlorar allt innehåll om det används om all forskning eller förekommer i så många skilda sammanhang att begreppsförvirring inträder. Vi vet att det inte är den medicinska betydelsen som avses men det blir knepigare när diskussionen om vad vi faktiskt menar tar fart. Med det sagt – Skolverkets satsning är bra, hoppas att den fortsätter!

/Johan

Forskare konstaterar: Valfriheten segregerar svensk skola

Kungliga Vetenskapsakademin ägnar sig inte bara åt att dela ut nobelpris. De har också ett stort intresse för skolfrågor. Nyligen anordnades ett symposium om det fria skolvalet. Min kollega Jan-Åke Fält var där och sällan har så mycket forskning refererats i vårt arbetsrum. Här gästbloggar Jan-Åke:

Domen över de svenska valfrihets- och friskolereformerna var inte nådig när Kungliga Vetenskapsakademin i mars arrangerade ett internationellt forskarseminarium. Den internationella forskningseliten som studerar sambandet skola, valfrihet och skolpeng var samlad under två dagar.

– Vi var en hårsmån från att kopiera era valfrihetsreformer men Pisa-rapporterna räddade oss, säger professor  Patrik Scheinin, Helsingfors Universitet.

Patrik Scheinin säger att de finska politikerna tänkte som vanligt bara kopiera de svenska skolreformerna men att detta hejdades år 2000 med en omvänd ”Pisachock”. Finska skolan visade då toppresultat både vad gällde kunskapsnivåer och likvärdighet i utbildning. De positiva resultaten i Finland har bekräftats om och om igen, så de som ville härma Sverige fick allt svårare att argumentera för sin sak.

Samtidigt har resultaten från de svenska skolorna visat på en entydig trend. Allt sämre resultat i kunskapsmätningarna och en alltmer ökad spridning (segregation) i skolresultaten. Sverige är idag enligt Pisa-mätningarna det land där olikheten mellan elevers resultat ökar mest. Skolverkets rapport hösten 2012 säger samma sak och Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet driver ett forskningsprojekt kring svenska skolan där den ena rapporten efter den andra bekräftar hur olikheten i svenska skolan ökar.

– Sverige är det mest extrema exemplet i världen på valfrihet i skolan kombinerat med rätten att ta ut vinst från skattefinansierad undervisning. Inget annat land har gått så långt i att göra skolan till en marknad, säger Henry M Levin, professor i utbildningsekonomi på lärarhögskolan vid Columbia University, New York

Henry Levin har forskat kring skolpeng och valfrihet i skolan sedan slutet av 60-talet. Han har också personligen diskuterat dessa frågor med den viktigaste inspiratören till det system som Sverige nu genomfört. I boken ”Kapitalism och frihet” från 1962 argumenterar Milton Friedman för de flesta av de ”reformer” som nu har genomförts i svenska skolan. Där framförs tanken att om skolan behandlas som vilken vara som helst där kunden (elever/föräldrar) får möjlighet att fritt välja mellan varorna(skolorna) så kommer vi att få precis de skolor som vi önskar. Det andra land i världen förutom Sverige som testat detta recept är Chile.

– Den samlade forskningen har inte visat förbättrade elevresultat och inte heller någon ökad effektivitet i den svenska skolan i samband med valfrihetsreformerna. Bilden är istället att resultaten sjunker och segregationen ökar. Dessutom är risken att sammanhållningen i det svenska samhället riskerar att luckras upp, säger Henry Levin.

Under hösten 2012 publicerade Kulturgeografiska institutionen en rapport som visade att det inte var bostadssegregationen som var huvudorsaken till den alltmer segregerade svenska skolan utan den viktigaste förklaringen var det fria skolvalet.

– Idag är det ingen längre som på allvar kan hävda att det är bostadssegregationen som orsakar olikheten i skolan. Den diskussionen dog samtidigt med vår rapport. Vi kommer snart att publicera en ny undersökning som tydligt visar att det i stort sett bara är de högre sociala samhällsskikten som utnyttjar valfriheten. Och valen går ut på att hamna med samma sociala grupp som man själv tillhör, inte i första hand att undervisningen är bättre, säger Bo Malmberg, professor i kulturgeografi vid Stockholms Universitet.

09_segregation

Budskapet från detta forskarseminarium är tydligt och klart. Den svenska valfrihetsreformen har stjälpt inte hjälpt oss till en bättre skola. Priset för detta får elever betala med sämre bildning och kunskap. Lärarna och skolledare avprofessionaliseras och tvingas alltmer att ägna tid till sysslor som tvingas fram av en marknadsstyrd skola.

– Det märkligaste av allt är den totala frånvaron av politiker och andra förespråkare av den svenska valfrihetsmodellen i skolan. I USA skulle det vara helt otänkbart att ansvariga politiker inte deltog i den aktuella debatten kring aktuella forskningsresultat, sammanfattar Henry Levin sitt slutanförande.

                                                       Jan-Åke Fält

Gymnasielärare Värmdö gymnasium och biträdande kommunombud för LR i Värmdö kommun

Se  även akademiledamöternas egen text, SvD Brännpunkt 130327.