Mind the gap – om lärares lärande

Det puttrar i skolsverige. Nu ska skolhuvudmännen visa att de kan ta ansvar för huvudmannaskapet och för hållbara löneavtal. Energin i den mediestorm som rått under de senaste ett och ett halvt åren, tycks just nu överföras i diskussioner och beslut ute i verksamheten. Huvudmannaskap, löner, och karriärtjänster. Tre frågor som bara måste lösas på ett bra sätt. I stormens öga finns frågan om lärares status och lärares löner. Hur ska man värdera den ena läraren mot den andra. Vem ska få bli förstelärare och är disputerade eller licensierade alltid rätt personer för en lektorstjänst? I vissa lärarrum mumlas det lite tyst. Finns det en elefant i rummet? Vad händer om min kollega får en förstelärartjänst och inte jag?

Alla vi som finns i skolans verksamhet kan det här med bedömning. Vi har en känslig radar för att plocka upp kunskap och kunskapsutveckling hos elever. Vi har också lärt oss att kommunicera hur det går för eleverna när vi kopplar elevers lärande till kunskapskrav i styrdokumenten

Men hur är det med bedömning av lärares eget kunskapande och kunskap? Det var inte många år sedan min arbetsgivare tog fram lönekriterier och jag tänkte att det var konstigt att jag pratar om varenda betyg med varenda elev utifrån Skolverkets kunskapskrav, men att min arbetsgivare ännu inte konkretiserat och motiverat min lön utifrån några särskilda kriterier (jo, nu finns kriterierna och de är begripliga) .  Vi behöver redskap och termer för att professionell kunskap. Vi, och de som sätter vår lön, måste undvika att göra det lätt mätbara viktigt och i stället göra det viktiga mätbart.

hämtaSusan Grounwater Smith och Nicole Mockler gav år 2009 ut boken Teacher Professional Learning in an Age of Compliance – Mind the Gap (min oprofessionella översättning: Lärarfortbildning i en tid av medgörlighet- slut gapet). Inte vet jag varför denna utmärkta bok inte finns översatt till svenska och inte heller tycks ingå i kurslitteratur på någon lärarutbildning. Det som behövs, menar författarna, är möjligheter för lärarna att verkligen utforska sin egen profession och att växa som lärare. Kontroll och övervakning bryter ner snarare än bygger god lärkultur. Ett helt kapitel i boken ”Professional learning…” har titeln ”Courage”. Mod är avgörande för att besvärliga frågor ska kunna ställas på ett respektfullt sätt. Mod krävs också för att bygga en tillitsfull kultur så att kollegor vågar diskutera och reflektera på ett utmanande och självutlämnande om sin egen praktik. Groundwater-Smith och Mockler menar att alla som medverkar i kunskapande inom skolan måste ha en solid etisk hållning och att allt måste ske med respekt för kollegor och elever.  Författarna menar detta är nödvändigt att i en verklighet där andra aktörer än lärare hetsar på om mer granskning och extern observation. Och de menar att lärare är alldeles för medgörliga i att tillmötesgå sådana krav. Vi medverkar därmed till att skapa normer om lärares lärare mäter annat än vad som är äkta lärarkunskap.

fyrfält

Två exempel på lärarfortbildning som de ställer mot varandra: I det första exemplet beskriver de en skola som har disciplinproblem. Ett fortbildningsföretag får i uppdrag att genom föreläsningar och gruppdiskussioner, göra lärarna på skolan mer medvetna och kunniga i hur de ska hantera disciplinproblem. Utbildningen är konkret men aktörer kommer utifrån och levererar ett koncept till lärarna på skolan. Det andra exemplet beskriver en skola som hanterar en liknande disciplinproblematik. Där gör lärare lektionsbesök hos varandra, mest seniora hos yngre lärare. Efter besöken diskuterar lärarna gemensamt hur man kan hantera i olika situationer. De kommer inte fram till någon färdig lösning men de har diskuterat alternativa scenarion för olika möjliga situationer.

Enligt Groundwater-Smith och Mockler har det andra exemplet ett mycket högre värde än det förra för lärares professionella utveckling (de skiljer på professional development och professional learning). Varför? Jo det leder till äkta lärande, det är frågebaserat baserat (inquiry based), och det kommer att leda till en bestående förändring i attityd och samsyn om ett visst problem (ordning och disciplin). På så sätt blir skolan i det andra exemplet en äkta lärande kultur. Groundwater-Smith och Mockler menar att det som lärarna här kan formulera och konkretisera även bör spridas, från skolan och till akademi och myndigheter.

På SKLs konferens om ”Forskning ger bättre skola” oktober 2012, diskuterade professorerna Ingrid Carlgren och Ulla Runesson (tillsammans med Inga-Lill Haglund) mycket viktiga frågor bl a om praktiknära forskarskola. De ger ett klokt svenskt perspektiv på diskussionen här. Lärare ska inte objektiveras!,  säger Ingrid Carlgren.

Tillbaka till elefanten i rummet. Vad ska egentligen mätas när lärarkunskap värderas? Tjänsteår, vitsord från kollegor och elever, fördjupade ämnesstudier, betald meritportfölj, deltagande i learning studies, forskningscirklar, kollegiala samtal, kollegialt lärande, externa kurser, akademiska publikationer? Detta måste formuleras. Jag tror att det är både svårt och lätt, vi som jobbar vet ju… Men det är viktigt att det blir rätt, kanske viktigare för lärares status än att lärare förstår bedömningsmatriser för elevers kunskapande.  Och när kommer fler avhandlingar om lärares lärande?/Johanna

Lämna en kommentar

  • (will not be published)