Lektorer med en fot i stora världen

Det blir nytt år, låt oss göra såsom  tidningar, blicka bakåt och framåt!

Bakåtblicken får sträcka sig inte bara över 2012, utan vi tar i nästan 200 år och börjar med ett nedslag åren 1846-49 i Härnösand. Där gick min farfarsfars bror, Gustaf Lundström, i gymnasiet och hans upplevelser från skolan  finns att ta del av i boken Med spö och bot som givits ut av Nordmalings församling och även gått som följetong i Västerbottens kuriren för cirka 20 år sedan.

På 1840 talet var mycket annorlunda  inte minst i det dagliga livet. Upp klockan 4, mest bara gröt och salt fiska att äta, det var kallt och påvert även för en medelklassgosse. Nästan ingen hade egen klocka så till skolplikterna lades att ringa i skolklockor och för en förstaårsgymnasist att gå hem och hämta lärarna som skulle hålla lektion, femton minuter innan de skulle hålla lektion. Lärarna befann sig alltså hemma, kanske i nattrock, och hämtades till skolan av sina unga elever och inte tvärtom som närapå kan ske idag.

På den tiden tog det Gustaf 15 timmar att resa tio mil. Trots det fick Gustaf och hans skolkamrater förvånansvärt god koll på händelser i världen. När Parisrevolutionen bröt ut 1848 visste han och kamraterna det redan två dagar senare. I en stiftstad som Härnösand stod man i kontakt med omvärlden. Gustafs hade sju lärare, sex disputerade lektorer  (en var till och med professor) och en adjunkt.  Disputation kanske inte innebar samma sak som idag men ändå, nära 90% av Gustafs lärare hade disputerat! En lärare hade bott i Paris och alla hade läst vid universitet långt bort dvs.  i antingen Lund eller Uppsala. Undervisningen var enkel och knappast lustfylld, men lärarnas vidare vyer gav nog en slags omvärldslig rysning som var en viktig försäkran mot provinsialism.

Nu tar vi ett hopp framåt på 120 år till 1960-talet. Enligt ett rikstagsbeslut från år 1964 skulle 45% av gymnasiets lärare på tre- och fyraåriga linjer vara lektorer. Denna målsättning misslyckades när man inte lyckades tillsätta lektorer i den takt som gymnasiet byggdes ut. 1970 fanns det en lektor på 69 elever och 1991 en lektor på 111 elever. Siffrorna är återgivna från Tommie Lundquists uppsats “Lektorerna – de goda gymnasielärarna som (nästan) försvann”. Lundquist visar hur statsmakterna i många olika utredningar under 60 och 70 talen, konsekvent argumenterat för vikten av forskarutbildade lärare med bred och djup ämneskunskap i gymnasieskolan. Trots att den vetenskapligt skolade lektorn där beskrivs  som en sinnebild av den ideala gymnasieläraren utplånas lektorskåren nästan helt under 1990 talet.

Nu ett litet hopp till,  fram till 2012. Idag finns det nästan inga lektorer alls i de svenska skolorna, varken på teoretiska gymnasieprogram eller någon annanstans. Kanske finns 1000 stycken om några år  om Björklunds målsättning lyckas. Men 11 lektorer, ”kemilektorslänkar” har funnits i kemi 2010-2012 tack vara finansiering av från av Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse. Det är ungefär dubbelt till antalet mot Gustafs lektorer och cirka en tiondel mot antalet lektorer i Sverige 2003. Skolor, elever och föräldrar har varit mycket nöjda. Kemiämnet i  och skolorna har utvecklats. Undervisningsmaterial har tillkommit. Kemididaktik har diskuterats. Lektorerna har länkat den lilla skolvärlden med den stora universitetsvärlden och till industrin (fast  det senare det har gått trögare). Det har hörts många uttalanden om ”ringar på vattnet” .  Satsas pengar på lektorer höjs tydligen kvalitet och framförallt ökar omvärldskontakterna.

Ibland har de här kemilektorerna känt att de inte passar in i skolkulturen, de var för akademiska, de kunde inte allt om läraryrket, de gör saker som inte är vanligt i skolorna. Obekväma. Jag har deltagit i  utvärderingsarbetet och tänkte först att de där lektorerna borda nog anpassa sig till skolan. Men nu 2013 tror jag så här: skolorna behöver mer av vida vyer med inflytande utifrån, personer som kan något gärna ämnesteoeritiskt, på alla skolstadier. Det är just personerna som behövs och inte Discoverychannel. Personer som liksom Gustafs lärare också har en fot någon annanstans än i skolan.

Gott Nytt 2013!

 

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)