Forskning kring man eller människa?

Idag Fars dag. Barnen kommer med kreativa kort de tillverkat i skolan. Trivsamt. Slips är tydligen ute, så det blir det ingen. Lika gott det, även om en professionell kostym kan ha sina poänger är jag glad att slips inte ingår där mer än till avslutning. Firar även fars dag med att läsa om avhandlingen Brist på manliga förebilder. Den har några år på nacken nu, men är ännu intressant läsning. Det sägs ju ofta att det behövs manliga förebilder. Men frågan Helena Johansson ställer är högst relevant:

Vad är det egentligen för behov den manliga förebilden ska tillgodose? Räcker det med att vara man för att duga, samtidigt som en kvinna inte duger oavsett vad hennes prestationer visar?

Såsom varandes “man på lågstadiet” känns frågan högst relevant. Under mina tretton år som lärare har jag inte ens träffat på en handfull likar. När jag började som lärare var könsfördelningen 50/50 på mellanstadiet och fler män än kvinnor på högstadiet. Nu finns bara en man kvar på mellanstadiet och det är övervägande antal kvinnor även på högstadiet. Är det ett problem? Kanske. Om det finns ett orsakssamband kring själva genusfrågan i Skolverkets kunskapsöversikt:

Kvinnorna är inte ifrågasättande utan arbetar intensivt med alla de uppgifter som åläggs dem och upplever inte heller att de har någon makt att påverka eftersom de uppfattar att det är ekonomin som främst styr verksamheten. /Söderberg Forslund, Kvinnor och skolledarskap – en kunskapsöversikt, Skolverket 2000

så kan man förstås se det hela som djupt problematiskt. Men frågan blir då kanske istället om man letat efter rätt problem?

”Parallellt med att skolan under flera år ges en påfallande negativ uppmärksamhet så ’feminiseras’ dess ledningsfuktion. Det är inte längre enbart lärarna som till största delen är kvinnor, nu befinns även de flesta skolledare vara kvinnor. Begreppen ’kris’ och ’feminisering’ följs åt i utvecklingen och får en synonym värdeladdning. Kvinnligt är någonting dåligt – alltför många kvinnor i skolan är inte bra. Under rådande omständigheter är sannolikheten stor att det är kvinnorna som blir betraktade som ’problemet’”. (Söderberg Forslund 2000 s85).

Jag vet inte hur mycket mer forskning jag vill läsa kring skolans feminisering. Däremot är jag mycket intresserad av konkret skolforskning som kan bidra till att verksamheten blir bättre på alla de sätt. Att läsa Johanssons avhandling ger onekligen en del perspektiv kring frågan om hur man kan se på eventuell brist på män. Sedan ser jag en stor brist på relevant, viktigt och intressant forskning kring själva lärandet och undervisningen även om en hel del positivt verkar vara på gång. För att få bukt med lärargnället behöver vi gå från en regelkultur till en tankekultur – och här är relevant skolforskning kanske en av de viktigaste bitarna på vägen. Detta samt att lärares röster hörs mer – oavsett om de är män eller kvinnor.

Kommentarer (4)

  1. Bosse Parbring skriver:

    Väldigt intressant inlägg! På Genusskolan.se finns forskning om genus och skola presenterad på ett betydligt mer nyanserat sätt än debatten om skolans påstådda feminisering.

    Med vänlig hälsning,

    Bosse Parbring
    Projektsamordnare Genuskolan.se
    Nationella sekretariatet för genusforskning

  2. Ulrik Borg skriver:

    Är det inte problematiskt nog att eleverna undrar varför bara kvinnor jobbar som lärare (och andra kvinnodominerande yrken)?
    Jag har två starka erfarenheter av grundskolan. Det ena av hur samtliga manliga lärarkandidater till grundskolan hoppade av utbildningen efter första praktikperioden, den andra av när jag själv vikarierade på grundskolan och bemöttes av samma erfarenhet som dom:
    Första eleven som pratar med mig, det första han sa: “Varför är du här, är du pedofil eller?” Följdfrågan: “Nähä, är du bög, då eller?”. Den lille killen visste inte riktigt vad dom där orden betydde, men det dröjde inte länge innan en så kallad kollega försökte ställa samma frågor utan att ställa dom rakt ut. Senare på dagen frågade rektorn om hon kunde ringa och be mig vikariera fler gånger. Jag svarade ärligt att det var klart hon kunde ringa, men att jag ärligt talat inte var intresserad av att befinna mig i den miljön mer.
    Jag tycker mig definitivt märka, men har inte forskat i det, att fr.a. våra gymnasiekillar verkligen är i behov av att få prata om mansrollen, slit-och-släng-uttrycket att de behöver “manliga förebilder” tror jag definitivt på, såväl i som utanför skolan.
    Men det behövs förebilder av alla former: Gamla, Unga, “svenskar” och “invandrare”, korta, långa, “tjocka” osv. Lärarkåren är *väldigt* heterogen på mer än ett sätt på både gott och ont.

    • magnus skriver:

      Sexåringarna på skolan brukar annars fråga om det är jag som är Rektorn. När jag då säger att hon heter Margita svarar de ofta något i stil med “Va, har vi en tjejrektor?!?” vilket i deras värld märkligt nog verkar vara icke-norm…

Lämna en kommentar

  • (will not be published)