I nationens intresse

Nu har vi nya  förstelärare och lektorer runtom i landet. Det blir skolutveckling och höjd lön tack vare statsbidrag på sammanlagt 468 miljoner kronor. Pengarna räckte till drygt 1000 förstelärare eller 500 lektorer. Troligtvis har lektorsutnämningarna varit få, men det är svårt att hitta statistik på det. Den 15 september öppnar en ny ansökningsomgång. Se till att din huvudman söker, sist lät ungefär 20 kommuner bli att söka statsbidrag. Se l Bo Janssons debattartikel i Norrbottenskurieren om detta.

Karriärtjänster heter det. Det borde heta något i stil med ”tjänst i nationens intresse”. Att höja kunskapsnivån om lärande i skolorna (förstelärarna) och kontaktytan mot högskolan (lektorerna) kommer sätta igång Sveriges klättring i Pisa-ligan. Det är vad jag tror men framtiden får visa. Karriärtjänster handlar om mycket viktigare saker än enskilda lärares lönekuvert och erkännande.

Först lite perspektiv.  Förstelärare. Jag har, precis som Magnus på denna blogg, fastnat för Wieland Wemkes avhandling eftersom den säger så mycket om hur en kår får självkänsla och autonomi. Wemke visar att det finns skillnader i hur de svenska och tyska lärarna utvecklar sig.

 ”För lärare i båda länderna var den egna erfarenheten och kollegorna viktiga kunskapskällor. Tydliga skillnader var att tyska lärare är mer misstänksamma mot kunskap som kommer utanför den egna kåren. Tyskarna utvecklar sig mer på egen hand genom ämnesfördjupning. Svenska lärare vill idag ha mer styrning utifrån, från exempelvis Skolverket eller rektor, något som tyder på en osäkerhet på vad som gäller i skolan samt vem som har ansvar. Tyska lärare håller fast vid traditioner och är mer autonoma.”

De svenska lärarna behöver bli mindre osäkra och i stället fatta självständiga beslut vad gäller till exempel betyg.  Heja ni nya förstelärare, ni kan som duktiga kollegor spela en nyckelroll i att stärka den svenska lärarkårens självkänsla!

Mer perspektiv. Lektorer. Andelen forskarutbildade vuxna i Sverige varierar mellan ungefär 2 procent i Uppsala län och 0,14 procent i Jämtlands län.  Nog vore en rimlig målsättning att andelen forskarutbildade lärare med lektorstjänst ska ligga i nivå med andelen forskarutbildade i universitetslänet Uppsala? Om landet har 300 000 yrkesverksamma lärare skulle det innebära 6000 lektorer, långt ifrån dagens siffra som nästan säkert är lägre än 500 lektorer i skolor i Sverige.  Vad säger den siffran om skolans kunskapssyn? Om forskarutbildning innebär att skapa ny kunskap så har lärare alltså sämre kunskaper om detta genomsnittsbefolkningen! Dessutom har lärare sämre insyn i diskussioner om utveckling och tillämpning av olika ämnen än en genomsnittsperson eftersom en väsentlig del av diskussioner om användning av exempelvis partikelfysik sker på akademiska institutioner.

Vad kan en forskarutbildad person då ha för roll i skolan? Genom åren har jag mött en del skepsis mot doktorer, särskilt den att doktorer inte kan ta elever. Det kan vara sant, en forskarutbildning ger inte automatiskt någon vägledning i klassrumssituationer.  Det kan då hända att tänkta lektorer är mindre skickliga lärare än sina kollegor förstelärarna. Jag hade förmånen att få vara med att utvärdera projektet kemilektorslänken som pågick mellan 2010 och 2013. Alla 11 kemilektorerna hade forskarutbildning i kemi men få av dem skulle då ha klarat dagens krav för att bli lektor i en skola. I utvärderingsgruppen var vi först mycket bekymrade att flera av kemilektorerna i projektet saknade erfarenhet av skola och till och med lärarutbildning, men projektet gick ut på att knyta kemiforskning och industri till skolan. Under utvärderingsarbetet blev det allt tydligare hur uppskattade kemilektorerna var och att projektets styrka låg i att dessa ”lektorer” hade djup förankring i forskning och många omvärldskontakter.

De nya tillsättningarna av lektorstjänster som kommer nu får inte innebära att lektorer stängs in i skolan.  Det är kontakten med omvärlden som är lektorernas styrka, inte alltid direkt klassrumsarbete. Vi är inte  vana vid skråtänkande i Sverige och särskilt inte inom den totalegalitära lärarkåren,  men nu är det kanske dags?  Förstelärare som  stärker  autonomi i lärarkollektivet och lektorerna står för kontakten med omvärlden och ämnesutveckling.220px-Zz_Glaser_P1010007a_retouched

Kommentarer (2)

  1. Malin Bjärnlid skriver:

    Sen finns det ju lärare som längtar efter att forska men hur finansiera utan bättre bemedlad partner alternativt en intensiv längtan efter havregrynsgröt 7 dagar i veckan? När ska lärare få bättre möjlighet att forska på betald arbetstid??? Innan den frågan är utredd känner jag mig lite ointresserad av lektorsfrågan.

  2. Johanna skriver:

    @Malin, absolut! Och lärare som forskar är väl det bästa sättet att öka andelen forskarutbildade i skolan? Inget sker över en natt. Håller med om att forskningsfinansiering till lärare som forskar måste gå före många lektorstjänster. Hur nu det kan gå till och ordnas…..?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)