Ängel utan vingar eller forskningsförankrad profession?

Lärare tar allt för sällan del av aktuell forskning. Det är en mycket dyster men likväl tydlig slutsats i den rapport som riksdagens utbildningsutskott presenterade i somras. Vad beror det på? Har de kommunala huvudmännen förmått skapa de förutsättningar som krävs för att lärare på ett professionellt sätt ska kunna ta del av relevanta forskningsrön? Oavsett vilket skäl som varit avgörande är det en bekymmersam situation.

Så. Hur gör vi nu? Pessimisten hävdar kanske att professionaliseringsprojektet av läraryrket är dödfött. Skolan som koloss på lerfötter. Läraren som ängel utan vingar. Oförmögen att lyfta. Dömd på förhand till misslyckande. Dystopi och jämmerdal, inte så tilltalande.

Den som istället är mer optimistiskt lagd kan hävda att det är mycket som talar för en positiv utveckling i framtiden. Inte minst visar den nya skollagens skrivning om att skolan ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet att vi har en ny situation. En situation som kräver åtgärder. Det råder en bred politisk uppslutning om det. Forskarskolor har inrättats för att lärare ska kunna beforska sin egen verksamhet. Lärosäten har en uppsjö olika kurser som vänder sig till lärare, rektorer och utvecklingsansvariga på alla nivåer i skolan. Karriärtjänster som förstelärare och inte minst som lektorer har inrättats. Lärarnas riksförbund är en av de organisationer som aktivt arbetar för att forskningen inom skolan ska uppvärderas. John Hatties metastudie Visible Learning som kom för några år sedan används allt för ofta helt oreflekterat men helt säkert har den haft det goda med sig att den fört fram forskningens roll och betydelse för resultaten. Överallt i svenska klass- och personalrum pratas det om matriser, formativ bedömning och learning studies.

Ibland sägs det att forskningen är svår att hitta och att den dessutom är svår att tillägna sig. Kanske finns det fortfarande ett visst fog för sådana argument, mer troligt är dock att det för varje dag blir allt lättare att hålla sig uppdaterad på forskning, inte minst genom sociala medier som Twitter och omvärldsbevakare som Skolporten.  Det tycks också som att bl.a. de forskarskolor som nämnts tidigare bidragit med att föra forskningen närmare praktiken vilket ökar läsbarheten även för den som är ovan med akademiska texter.

Genom Skolverket kan den lärare som så vill få en ämnesdidaktisk ingång till sina ämnen. Här finns också länkar till forskarskolor och de resultat som presenterats inom ramen för dem. Läsvärt. Imorgon är det ämneskonferens och tillfälle för samhällslärarna på min skola att mötas i ett professionellt sammanhang. Jag tar med mig en utskrift av innehållsförteckningen till denna bok  till mötet. Kanske får jag något forskningstips av klok kollega? Optimisten i mig hoppas det. Med tanke på hur avgörande forskningsförankring är för att etablera läraryrket som profession är det dags att kräva medel från politikerna, förutsättningar från arbetsgivarna och intresse från kollegorna!

/Johan

Kommentarer (2)

  1. Charlotte Bagge skriver:

    Låter bra på det stora hela. Men frasen “ovan vid akademiska texter” fick mig att sätta kaffet i vrångstrupen. Det kan väl ändå inte gälla lärare idag?
    /Charlotte
    Doktorand i pedagogik, SU

    • Johan Ceder skriver:

      Hej Charlotte!

      Nja. Tänkte mer på att det kanske finns lärare som under en stor del av sin yrkesverksamhet aldrig fått möjlighet att kollegialt läsa och diskutera forskning. Om man har små/inga möjligheter att göra detta prioriterar man kanske andra arbetsuppgifter och då kan det gå lång tid mellan de tillfällen då man läser “akademiska texter”, på det sättet uppstår en viss ovana?

      Jag spekulerar i och för sig..

      Vänligen!
      /Johan

Lämna en kommentar

  • (will not be published)