Arkiv för november, 2011

tisdag, 29 november, 2011

Sveriges Radio: Den orättvisa skolan

Sveriges Radio har i november månad sänt ett antal program om skolan under rubriken ”Den orättvisa skolan”. Programserien avslutades igår med att Studio Ett ägnade nästan två timmar åt att diskutera (bl.a.) lärarrollen, en historisk tillbakablick och den pedagogiska forskningen. Programmet avslutades med en debatt mellan Utbildningsminister Jan Björklund (fp), Mikael Damberg (s) och Rosanna Dinamarca (v).

I ärlighetens namn nådde kanske inte diskussionen om den skolrelaterade forskningen Olympens höjder, därtill spretade programmet för mycket, men sammantaget ett intressant program och väldigt glädjande att Sveriges radio på detta sätt uppmärksammar skolan.

Ett av de andra programmen som ingår i serien heter ”Så får vi en skola på vetenskaplig grund”. Det står klart att det som avses med vetenskaplig grund avser såväl ämnesinnehåll som pedagogiska metoder. Medverkande professor Ulf P Lundgren hävdar att det är när det kommer till det sistnämnda som skolan har problem. Vi har i Sverige varit för dåliga på att styra (de allt för knappa) forskningsanslagen mot skolans vardagspraktik och istället satsat på forskning om systemteorier och skolsystem. Dessutom utnyttjar vi i Sverige inte den ymniga internationella forskning som finns tillgänglig om mer skolnära forskning i tillräcklig utsträckning. Som exempel nämndes minnesforskning som kanske kan tänkas vara oberoende av skolsystem?

Avslutningsvis efterlyste Lundgren en grundlig debatt om kunskap och bildning, håller man med i det påståendet kan man med fördel börja med att läsa Mikael Segolssons avhandling ”Lärandets hermeneutik”.

Nog är det så att forskningens roll i skolan ytterst bestäms av politiska beslut, inte minst genom forskningsanslag. I det sammanhanget känns Ulf P Lundgrens negativa analogi något dyster:

”Skillnaden mellan politiken och forskningen är att politiken har svar och söker problem, forskningen har problem och söker svar”.

/Johan

måndag, 21 november, 2011

Vad behöver bli beforskat?

På torsdagens #skolchatt var ämnet som diskuterades Läxor. Det kunde konstateras att det är ett ämne som många har tankar och åsikter kring, men där det inte verkar finnas så särskilt mycket konkret forskning. I alla fall inte på avhandlingsnivå (en av artiklarna i Christian Anderssons sammanläggningsavhandling handlar om att läxor som görs med lärarstöd ger bättre resultat, men det är det enda?). @cgyll skrev i en kommentar på skolchatten:

Tack. Möjligt forskningsområde alltså.

Jag vet inte alls om Claes Gyll tänker sig en forskarkarriär, men helt visst behövs det fler lärare som forskar, på en del av sin arbetstid, på en del av sitt arbetsliv, på det som faktiskt sker i skolan. Inte för att sedan försvinna iväg till universitetets domäner, utan för att finnas kvar i skolan och fortsätta utforska verksamheten. Precis som en icke föraktfull del av läkarna, sjuksköterskorna, sjukgymnasterna mfl forskar en del av sin arbetstid, som en naturlig del i yrket och yrkesutvecklingen.

Då jag genom Lärarpanelen följt skolforskningen de senaste fem åren vill jag påstå att det kommer mer och mer relevant, intressant och konkret forskning av lärare, för lärare. Men frågan jag och Anna-Lena Andersson ställde på Skolportens Rikskonferens 2009 är fortfarande högst relevant:

Vad skulle du vilja se beforskat?

Sedan kan man tycka att ”beforskat” är ett märkunderligt uttryck och må så vara, men ändå: om alla möjligheter fanns, vad skulle du som lärare då vilja se att det forskades kring? Vad behöver vi veta eller få perspektiv på? Vad behöver beläggas eller avfärdas? Vilken del av yrkesspråket behöver stärkas? Vad är yrkesetiskt relevant? Jag tror det är ytterst viktigt att vi lärare är med och ställer dessa frågor.

Denna vecka samlas panelen bakom denna blogg. Vi kommer säkert resonera kring ovanstående, men framförallt vad vi tänker att en skolforskningsblogg kan tänkas utforska för ämnen. Vad vill du läsa och se här?

/Magnus Blixt

söndag, 13 november, 2011

Forskning kring man eller människa?

Idag Fars dag. Barnen kommer med kreativa kort de tillverkat i skolan. Trivsamt. Slips är tydligen ute, så det blir det ingen. Lika gott det, även om en professionell kostym kan ha sina poänger är jag glad att slips inte ingår där mer än till avslutning. Firar även fars dag med att läsa om avhandlingen Brist på manliga förebilder. Den har några år på nacken nu, men är ännu intressant läsning. Det sägs ju ofta att det behövs manliga förebilder. Men frågan Helena Johansson ställer är högst relevant:

Vad är det egentligen för behov den manliga förebilden ska tillgodose? Räcker det med att vara man för att duga, samtidigt som en kvinna inte duger oavsett vad hennes prestationer visar?

Såsom varandes ”man på lågstadiet” känns frågan högst relevant. Under mina tretton år som lärare har jag inte ens träffat på en handfull likar. När jag började som lärare var könsfördelningen 50/50 på mellanstadiet och fler män än kvinnor på högstadiet. Nu finns bara en man kvar på mellanstadiet och det är övervägande antal kvinnor även på högstadiet. Är det ett problem? Kanske. Om det finns ett orsakssamband kring själva genusfrågan i Skolverkets kunskapsöversikt:

Kvinnorna är inte ifrågasättande utan arbetar intensivt med alla de uppgifter som åläggs dem och upplever inte heller att de har någon makt att påverka eftersom de uppfattar att det är ekonomin som främst styr verksamheten. /Söderberg Forslund, Kvinnor och skolledarskap – en kunskapsöversikt, Skolverket 2000

så kan man förstås se det hela som djupt problematiskt. Men frågan blir då kanske istället om man letat efter rätt problem?

”Parallellt med att skolan under flera år ges en påfallande negativ uppmärksamhet så ’feminiseras’ dess ledningsfuktion. Det är inte längre enbart lärarna som till största delen är kvinnor, nu befinns även de flesta skolledare vara kvinnor. Begreppen ’kris’ och ’feminisering’ följs åt i utvecklingen och får en synonym värdeladdning. Kvinnligt är någonting dåligt – alltför många kvinnor i skolan är inte bra. Under rådande omständigheter är sannolikheten stor att det är kvinnorna som blir betraktade som ’problemet’”. (Söderberg Forslund 2000 s85).

Jag vet inte hur mycket mer forskning jag vill läsa kring skolans feminisering. Däremot är jag mycket intresserad av konkret skolforskning som kan bidra till att verksamheten blir bättre på alla de sätt. Att läsa Johanssons avhandling ger onekligen en del perspektiv kring frågan om hur man kan se på eventuell brist på män. Sedan ser jag en stor brist på relevant, viktigt och intressant forskning kring själva lärandet och undervisningen även om en hel del positivt verkar vara på gång. För att få bukt med lärargnället behöver vi gå från en regelkultur till en tankekultur – och här är relevant skolforskning kanske en av de viktigaste bitarna på vägen. Detta samt att lärares röster hörs mer – oavsett om de är män eller kvinnor.

onsdag, 2 november, 2011

Lunch med Lindberg: Yrke vs Akademi

Vi är på Skolforum och Owe Lindberg berättar om sitt bidrag till den rykande färska antologin ”Utbildningsvetenskapens kärna”. Owes bidrag diskuterar om det behövs en lärarutbildning eller ej , ”teacher education vs not”. Vilka är säkra på att lärare behöver just lärarutbildning, vad ska den innehålla och var äger den egentligen rum, i praktiken eller på akademin? Sen äter vi lunch med Owe.

Lärare utbildas i två skolor, i Akademin och i Yrket. De två har inte så bra kontakt. Det finns ingen akademisk kunskap som är onödig för läraren när hon kommer till Yrket. Men det läraren lär sig i Yrket, förstås inte riktigt av Akademin. Det var förstås likadant för 50 år sedan men med det gjorde mindre då eftersom lärare kände sig säkra och trygga is in yrkesroll i kraft av sin akademiska bildning. Annat är det nu när var och varannan människa har läst på universitetet.

En lärare hanterar varje stund situationer som är oerhört komplexa. En utövande läkare möter lika stor komplexitet endast vid akuten när det skett en naturkatastrof eller större olycka…

Hur gör vi lärare? Hur gör vi för att få ord och förståelse för det komplexa?
Tänk bort lärarutbildning som något man gör under fem år och sedan använder. Inse att yrket till viss del växer fram med beprövad erfarenhet. Låt fler lärare forska och sätta ord på sin yrkesutövning. Koppla ihop akademin med yrket.

/Johanna Lundström & Magnus Blixt