Tankar om forskningen i skolan

Ett av syftena med denna blogg är att sprida vetenskapliga rön om skolan. Vi som skriver är verksamma lärare och vi skriver för andra lärare. Vi väljer vad vi vill skriva om utifrån vad vi själva anser vara intressant. Kanske skulle man kunna uttrycka det som att vi presenterar våra tankar om skolforskningen, ofta med det goda forskningsexemplet som ledmotiv. Man skulle också kunna uttrycka det som att vi försöker bevaka forskningsfronten åt medlemmarna i förbundet.

Det forskas ganska mycket just nu runt om i Skolsverige, vi har ingen ambition att presentera allt nytt som kommer ut. Däremot strävar denna blogg efter att vara verklighetsanknuten och relevant för yrkesverksamma lärare.

Hur ska den som är intresserad av ämnet göra för att själv hitta forskning? Om man vill gå utanför det nålsöga som denna blogg utgör och göra sin egen ”sållning”? Nedan listar jag mina tre favoritplatser på nätet för att hålla sig ajour om forskning. Hur ser din lista ut?

1. Skolporten.se  Den givna startpunkten då man här hittar alla nyutkomna avhandlingar med skolanknytning. Har intervjuer med författarna, avhandlingar i pdf-format, kontaktuppgifter till forskarna och universiteten. De har gjort detta under några år så det elektroniska ”arkivet” med avhandlingar börjar bli ganska omfattande. Gratis nyhetsbrev. Erbjuder även bredare omvärldsbevakning som inbegriper nästan allt som har med skolan att göra.
2. Forskning.se bakom detta projekt står ett antal myndigheter som verkar för att sprida aktuella forskningsresultat, däribland Skolverket. Finns en plats på sajten som riktar sig till skolan. Lättnavigerat och överskådligt (missa inte de olika teman som finns!)
3. twitter.com Det vidgade kollegiet. En snabbt växande del av de sociala medierna, vars främsta styrkor är att det är så lätt att komma i kontakt med- och följa personer som har riktigt bra koll på aktuell forskning. Eller varför inte ta kontakt med forskaren och fråga direkt efter du stängt ned avhandlingen om sådant som du funderar på efter läsningen?

Forskningen har aldrig varit mer lättillgänglig än idag. Jag är övertygad om att den dag skolans arbetsgivare inser vilken enorm potential som finns i utbildningsvetenskapen – den dagen kommer skolan bli en bättre plats, för säväl lärare som för elever. Det är hög tid att lärarkåren ges förutsättningar att i tjänsten ta del av forskningen!

/Johan

Igår hade klass 5b i Vasaskolan besök av fyra stycken högstadieelever från ”Sammis” (Viktor Rydbergs samskola). Jag arbetar gärna så att äldre elever hjälper yngre elever, vilket i min konkreta erfarenhet även gör att äldre elever lär sig mer. Exempelvis har femmorna gjort filmer för tvåorna om likamedtecknet – och därmed äntligen själva förstått det… De har även varit med och stöttat tvåorna några mattepass, vilket gör att läraren verkligen får tid att ägna sitt fokus åt de som behöver det mest, samtidigt som övriga får såväl stöd som utmaningar. Samt inte minst konkreta förebilder. Att för en stund få vara förebild och märka att man bidragit till någon annans lärande gör också något med en människa; självtillit, självförtroende, ansvar…

Jag har Twitter att tacka för att högstadieeleverna kom till oss, där fann jag smidigt kontakt och en vecka senare stod högstadieeleverna i klassrummet och berättade inför tindrande ögon och lyssnande öron. Eget Ansvar återkom som något av en röd tråd i elevernas berättelse och svar på femmornas frågor, men även Egen Vilja och att Tro på sig själv och Se sina möjligheter.

Om jag fick börja om i femman igen, skulle jag se till att ta mer eget ansvar. Vi pluggar ju liksom inte för lärarens skull, utan för vår egen…

Detta inspirerade mig att läsa om avhandlingen ”Vilja, självtillit och ansvar”, med undertiteln ”Kunskapens konstruktion i skapande processer”. Den undersöker bland annat självtillitens del i skapande människors möjligheter. Jag är verkligen ingen konsthantverkare, mina kollegor vet snarare att jag har utvecklat något som kan liknas vid pysselallergi, men ser mig i högsta grad som en skapande människa i en hel del annat. Precis som jag ser alla mina medmänniskor. Alla har potential att skapa mening och här säger min erfarenhet att vilja, självtillit och ansvar borde vara viktiga byggstenar.

Att då läsa en avhandling där en person fått möjlighet att verkligen grotta in sig i detta ämne i minst fyra år, ställt upp hypoteser och designat en vetenskaplig undersökning, stött och blött sina metoder och resultat med andra på seminarier och andra tillfällen, ger ofta perspektiv på tillvaron. Ibland utmanar det man läser, ibland bekräftar det. ibland ger det insikter och gör att man inte längre kan se tillvaron på samma sätt som innan, ibland ges det konkreta bidrag till yrkesspråk. Att dra ur det viktigaste ur en avhandling behöver inte ta mer än en timme. Bor man nära ett universitet kan man åka på disputation och få den i powerpointformat (en gång lyckades jag få med mig delar av arbetslaget på en gemensam kompetensutvecklingsdisputation, tyvärr hade vi otur med en knepig opponent som dessutom talade danska). Fler och fler universitet lägger även ut dem på nätet, samt erbjuder olika typer av forskardagar – helt utan annan kostnad än lärarens tid, kraft och resa.

För mig är det självklart att freda en del av min arbetstid till detta. Mina omdömen må vara kortare än vissa andras, men jag finner det självklart att prioritera att ha kontakt med aktuell skolforskning. Skolan som lärande organisation måste helt enkelt föregå med gott exempel, den tillgängliga tiden & kraften måste räcka till såväl:

• undervisning
• planering och uppföljning av undervisning
• utveckling av undervisning
• återhämtning

Eller hur tycker du vi ska prioritera?

”Nej, nu lägger vi ner FoU-avdelningen och satsar på att enbart tillverka mobiltelefoner”

– lär vi inte få höra Ericsson eller Nokia säga. Och om de gjorde de skulle de snart vara ett minne blott.

”Nej, jag har inte satt mig in i den aktuella forskningen, jag gör som jag lärde mig på min utbildning”

– vill väl ingen av oss höra kirurgen säga? Vilken föräldrar vill höra motsvarande från läraren? Vem önskar mer och fylligare dokumentation om man förstår att konsekvensen blir allt mindre tid med eleverna och allt mindre tid till att utveckla verksamheten? Eller?

Här måste vi bli alltmer tydliga. Handlar det månne också om Vilja, Självtillit och Ansvar?

”Vad som däremot framkommer är att utan viljan, självtilliten och ansvaret uppstår ingen kunskapsprocess. Lärandet som leder till kunskap är beroende av de tre begreppen och det blir både ett förhållningssätt och ett innehåll i den individuella kunskapen…” /Sie von Gergelt Kronberg (2012, Åbo Akademi)

Inga problem. Idag är det tämligen okomplicerat att med modern teknik i realtid följa de olika processer som sker i hjärnan när man försöker lösa problem eller när man vill lära sig Hallands floder. Tjugohundratalets första århundrade har korats till “Hjärnans sekel” och förväntningarna är höga på hur hjärnrelaterad forskning ska lösa skolans problem (och också en mängd andra problem…).

Nya tekniska hjälpmedel (kanske framförallt magnetkameran, fMRI) har för första gången i mänsklighetens historia gjort det möjligt att verkligen se vad som händer med synapserna i en lärandesituation. Hjärnforskare kan se vilka neurala nätverk som aktiveras vid olika aktiviteter och hur de olika minnesfunktionerna kan stimuleras.

En vetenskaplig trend, som är tydlig sedan några år tillbaka, är intresset för kopplingen mellan undervisning/lärande och den moderna neurovetenskapen.

Tanken är att man genom att förstå hur hjärnan fungerar vid inlärning och vad som påverkar våra minnesfunktioner också ska kunna förbättra undervisningen.

Källa: http://neuro.fi.isc.cnr.it/

Neurodidaktiken,  som den kallas, är ett försök att sammanföra och tillämpa resultaten från den nya hjärnforskningen med etablerade teorier inom det pedagogiska området. Företrädarna för denna inriktning, till exempel professor emeritus Aadu Ott, vid Göteborgs Universitet, har under flera år försökt utveckla skolan och lärandet med hjälp av de nya rönen. Det visar sig dock gå trögt. Den traditionella pedagogikens makt är stor och neurodidaktiken har mött motstånd. Den har till och med (om än i skämtsamma ordalag) blivit beskylld för att vara den nya tidens frenologi.

Man kan här ana en klassisk motsättning mellan naturvetenskapens krav på en mekanisk och kausal förklaringsmodell och en beteendevetenskaplig modell som säger sig ta hänsyn till hela människan och hens kontext.

En annan forskare, den alltför tidigt bortgångne, Trevor Dolan, hävdade också att man måste ta till vara på de nya rön som modern hjärnforskning bidrar med. Visste du till exempel att hjärnan ”ansas” vid speciella tillfällen? Den gör sig då av med vissa kopplingar, synapser. Det sker bland annat mellan nio och tolv års ålder, en tidpunkt då många barn börjar tvivla på sin förmåga. Det är ett exempel på en viktig kunskap, och vi lärare borde därför veta mer om hur hjärnan fungerar, menade Trevor Dolan.

De som kritiserar neurodidaktiken hävdar att den förenklar och förminskar de sociala, personliga och kulturella faktorerna och leder till en skola där orsaken till elevers problem enbart förpassas till individens hjärna.

Jag har högre tankar om neurovetenskapen och dess sansade företrädare (det finns exempel på motsatsen…).

Det vore ovärdigt lärarprofessionen, som ska vila på en grund av vetenskap och beprövad erfarenhet, att inte ta till sig nya vetenskapliga upptäckter i sin strävan att förbättra undervisning och lärande.

Vill du veta mer? Lyssna till exempel på Torkel Klingberg, ”Den lärande hjärnan” .

Fler lärare borde forska. Om bara lärarna hängde med i den aktuella forskningen skulle allt bli bra. Alla lärare borde forska.

Liknande uttryck hörs ibland i debatten. Jag är inte alls lika säker på att det stämmer hela vägen. Däremot är jag säker på att skolan som helhet skulle tjäna på att fler lärare var tydligare med och producerade vetenskap och beprövad erfarenhet, att fler var konsumenter av aktuell skolforskning.

”Jag blir oerhört provocerad när det sägs att ’Forskning ska spridas’ som om det vore någon slags virus som sprids från den vetande till den ovetande. Vi är alla experter.” /Jan Blomgren, friskolefinansierad doktorand

Torsdagens #Skolchatt hade tema Kompetensutveckling. Jag kom in först på slutet, men frågan var förstås redan i rullning.

Jag har svårt att se mången läkare svara ”jag har inte någon som helst koll på den senaste forskningen”.

Vilket senare fick mothugg – vilket är en del i att skolchatt är så utvecklande – ”Ställde den frågan o fick återkopplingen att det finns många läkare på vårdcentraler som inte håller sig ajour m forskning.”

Och så kanske det är, min erfarenhet av vårdcentraler är ganska begränsad. Däremot har jag fortfarande svårt att se en kirurg inför en knäoperation komma undan med

”Nej, jag har inte läst på det här med titthålskirurgi utan kör på det gamla beprövade sättet (där man blir sjukskriven fyra veckor istället för tre dagar)”

Kan det ha något att göra med legitimationen? Jag vet inte, men min förhoppning är att legitimationen på sikt kommer hjälpa lärare att sätta tydligare gränser kring sitt ansvar och tydligare krav på relevant kompetensutveckling. Kanske t o m bortom de ytligt lätta begreppen produktivitet och effektivitet?

” Legitimationen kan även bidra till att synliggöra yrkesansvaret genom att de krav som ställs på lärares respektive förskollärares kompetens blir tydligt formulerade …

Med oskicklig i sitt yrke avses att en lärare eller förskollärare inte förmår vidmakthålla sin professionella förmåga, t.ex. genom kompetensutveckling, trots insatser från huvudmannen. Det kan också innebära att en lärare eller förskollärare inte förmår leva upp till yrkesrollen. I denna ingår undervisning och sådant som hör till denna.” /Prop 2010/20:11 om införande av Lärarlegitimation

Samtidigt finns det mycken skolforskning som inte tillför verksamheten någonting alls. Om vi fortsätter parallellen till läkarna, så har hundratals läkare forskat på knäoperationer, eller snarare på hundratals olika aspekter av just knäoperationer (för att ta ett exempel). Dessa studier kan sedan vägas samman till något som kan kallas beprövad erfarenhet och/eller evidens. Det finns väldigt mycket specifik forskning, av läkare, på det som är det faktiska läkarjobbet och professionella objektet (patientens välbefinnande), väldigt lite generell forskning om ”Botande”. Jämförelsen med skolforskningen är delvis dyster, även om senaste tidens växande didaktiska forskning ger en del hopp för tillvaron.

“Evidence does not supply us with rules for action but only with hypotheses for intelligent problem solving, and for making inquiries about our ends in education.”(John Dewey).

Att Läkarsällskapet för flera år sedan uttalade sig om att man var oroad över att endast tio procent av läkarkåren nu verkar bli disputerad sätter ju också frågan i ett visst perspektiv. …

Men det finns också goda exempel, införande av karriärtjänster, fler och fler forskare skriver för lärare, fler och fler för lärare intressanta avhandlingar inom skolforskningen. Mer och mer forskning görs av lärare, på det som faktiskt är relevant i lärarvardagen.

”Det är skillnad på Forskning om och på lärare och Forskning med och för lärare.” / professor Ingrid Carlgren

Ett annat positivt exempel är vågen av Edcamp som går över landet, där Edcamp bedömning i Stockholm blev fulltecknat på mindre än en vecka. Intresset finns – och växer.

”Lärares kompetens, förmåga och engagemang är inte statiska egenskaper utan kan påverkas och utvecklas. Framför allt kan en väl fungerande daglig arbetsmiljö och ett professionellt pedagogiskt klimat i en skola i hög grad påverka och förbättra lärarens förutsättningar visar forskningen. Det är rektor som ska borga för en god organisation och för ett sådant fungerande och stödjande pedagogiskt klimat.” /Skolinspektionen, forskningsöversikt

Tips: så läser du smidigt en avhandling

Utbildningsminister Björklund har fått många skribenter och bloggare att förtjust kasta sig över hans favoritmetafor om hur besvärligt och trögt det är att förändra skolans praktik. En välbekant bloggare vitsar till exempel om Titanic och om behovet av en nykter och kompetent kapten som kan hantera en sextant.  En annan skribent tycker att det är svårt att navigera om kaptenen på skutan ständigt har ställt in propellrarna på att jobba bakåt.

Men den här gången har faktiskt Björklund stöd i forskningen. Till och med vid ”en bred genomgång av forskning” visar det sig att det är komplicerat och tar lång tid att förändra skolan. Ett helt forskningsfält kallat ”Educational change”, med egna internationella tidskrifter innehållande högkvalitativ forskning, visar att man över hela västvärlden kämpar med att genomföra förändringar i skolpraktiken. Men det går trögt.

cc licensed flickr photo shared by State Library of New South Wales collection

Professor Michael Fullan, som vikt sitt forskarliv åt att studera förändringar i skolan, menar dock att Björklund visserligen har rätt i att det tar lång tid att förändra skolan, men han har visat att det går. Men det räcker inte med att förändra prov- och betygssystem. Det ger bara kosmetiska förändringar och påverkar inte skolans långsiktiga resultat. Kortfattat, menar Fullan, att förändringsarbetet måste vara genomgripande på alla nivåer – från utbildningsminister till lärare – och vara konkret och mätbart. Viktigast är att lärarnas professionalitet respekteras och att det finns en god balans mellan undervisning  och bedömning av eleverna.

Det verkar finnas all anledning att lyssna till  forskningen även i denna fråga…

Hur hamnade jag där? På en fotbollsplan i Paris?

 ”Äntligen” tänkte jag när jag såg titeln på Marie Kochs avhandling:

”Jeg stikker, derför er jeg”

en avhandling om stickning med nyckelord som: lärande, identitet, performativitet, craftivism, medborgarskap, och slöjd. Högaktuellt om identitetsskapande processer alltså. En avhandling om nya perspektiv på lärande utanför formella rum och hur ämnet slöjd i skolan kan (och bör)påverkas av det som händer där utanför.

I Kochs litteraturlista dyker förstås Roger Säljö upp (i predikstolen)och då måste jag ut och granska det sociokulturella perspektivet av lärande vilket Säljö utvecklar och Koch själv använder. Den sociala omgivningen och kulturen är det som är mest avgörande för hur individens lärande och utveckling sker säger förf. Ta ett kik i: Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. (2000) och Lärande och kulturella redskap .Om processer och det kollektiva minnet.(2005) Ligger väl fortfarande på Lärhögskolornas topp 10.

Mest intressant tycker jag det är att följa vad Säljö anför om ”Läsfärdigheter i går och idag” Denna artikel fanns att läsa långt före den dagsaktuella debatten om svenska elevers läs- och skriv- tapp. Receptet på framgång  finns i kommande nummer i Skolvärlden:

”Ingen större konst krävs – det är bara att sätta igång att prata texter – då börjar eleverna förstå och ta till sig innehållet. Varje elev måste få en halvtimmes lästräning per dag under skoltid,” skriver Lena Persson, gymnasielärare i Staffanstorp.

 Tillbaka på Zlatans hemmaplan: (På en kyrkogård i närheten ligger kvarlevorna efter René Descartes vars kännetecken är ”Cogito ergo sum” – Jag tänker, alltså finns jag (till) – och som ovan nämnda Koch parafraserar)

 Tänk om det blir boken om Zlatan som vänder matchen om svenska elevers resultat och vänder underläget 0-4 till minst oavgjort…

Katarina