Yttrandefrihet handlar inte om rätten att kränka en annan människa

Vi har ett ansvar som lärare att aktivt verka mot homofobi, bifobi och transfobi. Vi har ett ansvar att aktivt verka mot rasism och främlingsfientlighet. Ja, vi har ett ansvar att aktivt verka mot alla former av kränkningar och diskriminering, och detta är givetvis inga nyheter för någon av oss. Jag har tidigare skrivit uttömmande om vårt likabehandlingsuppdrag här och när jag nu äntligen är tillbaka på bloggen efter några veckors uppehåll nämner jag det igen, av en särskild anledning: Det är valår i år.

Det är valår, och politik diskuteras med säkerhet i alla klassrum någon gång under läsåret. Många skolor bjuder dessutom in politiska partier att presentera sig och att debattera, kanske inför skolans eget informella val. I första hand bjuds riksdagspartierna in, men många skolor bjuder även in andra halvstora partier, såsom Piratpartiet och Feministiskt Initiativ.

Att alla riksdagspartier erbjuds tillträde innebär givetvis att också Sverigedemokraterna finns på plats. Ingen har det väl undgått att sverigedemokraten Kent Ekeroth bjöds in att diskutera inför elever på Södra Latin i Stockholm för ett par veckor sedan, något som orsakade stort obehag hos många elever. Efter detta följde protester på ytterligare gymnasieskolor, Globala gymnasiet mest uppmärksammat: Eleverna vägrade låta Sverigedemokraternas ungdomsförbund beträda deras skola, och konflikten var ett faktum.

Utan att nu vara alltför politisk och utan att ta ställning i huruvida eleverna gjorde rätt i att blockera entrén eller ej: Jag förstår deras frustration och varför de gjorde det. Jag hade själv som tonåring och i deras ställe känt ett enormt obehag inför att tvingas lyssna på en debatt eller passera ett bokbord där Sverigedemokraterna finns representerade. Det är trots allt ett parti som vill inskränka mina rättigheter på grund av min sexuella läggning. Det är ett parti som anser att vissa av mina vänner egentligen inte hör hemma i det här landet.

Ett parti vars agenda inte riktigt går ihop med det som skolan faktiskt står för.

Skolan är en plats där allas lika värde aktivt ska främjas och där kränkningar och diskriminering av personer med olika sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck, etnisk tillhörighet och religion m.m. aktivt ska motverkas. Alla elever ska känna sig trygga i skolan. Ingen elev ska någonsin behöva höra sin existens eller sina rättigheter debatteras i sitt klassrum. Det säger läroplanen och det säger diskrimineringslagen.

När alla riksdagspartier bjuds in är det naturligtvis svårt att neka Sverigedemokraterna tillträde. Men, skolans personal måste försäkra sig själva och försäkra eleverna om att det som kommer uttryckas och debatteras inte riskerar kränka vissa grupper eller enskilda individer. Det är faktiskt vårt uppdrag. Skolan måste också tänka på, att bara för att det nu sitter ett folkvalt främlingsfientligt och hbtq-fobiskt parti i riksdagen så betyder inte det att vår toleransnivå gentemot kränkningar ska höjas. Åsikter om att alla människor inte har samma värde hör fortfarande inte hemma inom skolans väggar, och alla elevers rätt att känna trygghet när de kommer till skolan ska fortfarande sättas i främsta rummet.

Jag vill med detta inlägg bara påminna er om detta – och samtidigt är jag medveten om frågans komplexitet. När jag diskuterar likabehandling med kollegor kommer ofta funderingen fram om hur vi ska kunna stävja fördomar, hbtq-fobi och rasism om vi inte får prata om det. “Åsikterna måste komma upp till ytan!” menar många. Och nej, självklart ska vi inte lägga locket på och tysta allt som kan tänkas vara “obekvämt”. Men diskussioner om mänskliga rättigheter får aldrig ske på bekostnad av elevers trygghet.

Nästa inlägg kommer jag ägna åt att prata mer om konkreta fall, om kränkande jargong och språkbruk, om “bögtester” och tala om varför vissa frågor aldrig bör ställas i ett klassrum.

Kommentarer (5)

  1. Magnus skriver:

    Hej Sanna!
    I en riktig demokrati så har alla rätt att komma till tals.
    SD har i likhet med andra partier rätt att göra sin röst hörd.
    Det bästa sättet att möta detta är att ha en demokratisk debatt och få deras deras politik att verka mindre värd. Att utesluta fungerar dåligt. Att några riskerar att bli kränkta är något vi måste kunna leva med i ett demokratiskt land. Det finns väre länder i världen, där hbtq personer inte ens räknas som medmänniskor. Bjud in SD och vinn debatten istället för att köra odemokratiska former.

    • Sanna Mac Donald skriver:

      Det är därför jag in mitt inlägg lyfter just komplexiteten i frågan. Vi kan inte lägga locket på i frågor där människor riskerar bli kränkta, men nu när vi har ett parti som SD i riksdagen kräver det extra arbete från lärares sida innan vi bjuder in dem i debatten. Vi får, som sagt, inte äventyra elevers trygghet eller riskera att toleransnivån gällande kränkande behandling höjs pga. SD. Det är inte heller rimligt att kräva att exempelvis hbtq-personer ska ha högre toleransnivå och vara mer hårdhudade än cisheteroelever. Vi måste tänka på HUR debatten förs, vilka frågor som ställs och hela tiden ha vårt likabehandlingsuppdrag i bakhuvudet.

  2. Sara skriver:

    Intressant och bra skrivet Sanna.

    Magnus: jag tycker att det är stor skillnad på vad man ska tillåta i en skola/klassrum. Eftersom skollagen gäller behöver man inte i “demokratins namn” tillåta kränkningar av personer rättigheter.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)