Vi lyfter frågorna – eleverna fixar resten

I torsdags hördes jag och en av mina klasser i radioprogrammet Lärarrummet i P1 (programmet finns att lyssna på här). Temat för programmet, och vårt arbetsområde, var normkritik och litteratur (i det här fallet sagor) och redan under inspelningen kände jag mig så oerhört stolt över mina elever. Jo, till viss del över mig själv också förstås. Men det som blev så tydligt när vi arbetade med sagorna och diskuterade normer var hur mycket eleverna kan och hur mycket de lär av varandra! Det är inte det jag säger som väger tyngst i slutändan, känner jag, utan det är snarare eleverna som gör jobbet – när de ges möjlighet.

Vi vuxna är nödvändiga för att likabehandlingsarbetet på en skola ska drivas och fungera. Kanske behöver vi dock framför allt se till att lyfta upp lämpliga ämnen på agendan, att ställa genomtänkta frågor och att visa en breddad representation i vad vi läser och ser. För vi kan inte lära ut eller bestämma vad eleverna ska tycka och tänka. Det häftigaste är när de ämnen jag lyfter leder till ett förändrat klimat i klassrummet, att eleverna börjar lära varandra saker och att de, genom att jag ger dem utrymmet, vågar stå upp för sina åsikter om allas lika värde.

Som under vårt sagoprojekt: Vilka grymma elever jag har! När den ena inför hela klassen deklarerar att ”hen” är ett pronomen som i första hand används för och om personer som inte definierar sig som tjejer eller killar. När den andra högt och tydligt slår fast att den där jäkla homofobin som finns i samhället måste upphöra. När ännu en räcker upp handen och uttrycker sin ilska inför normer som försöker få oss att bli likadana, när vi i själva verket är olika och att olika är bra. Samma sak i våras under arbetsområdet med kärlek, sexualitet och identitet, då eleverna själva började säga ifrån till de som slentrianmässigt uttryckte sig homofobiskt och då vissa bara kände sig tvungna att slå fast att det är helt okej att bli kär i vem man vill (även om någon sådan fråga inte ställts rakt ut).

Jag är övertygad om att dessa uttalanden, av elever och riktade till övriga elever, påverkar mer än när jag som lärare maler på om allas lika värde, eller vad tror ni?

Självklart sker det dock inte av sig självt. Vi pedagoger måste visa och gestalta vad vi står för och vad som är okej och inte i vårt klassrum, för det ger eleverna möjlighet och mandat att stå upp för sig själva och varandra. Vissa av dem kanske skulle göra det ändå, men det är inte lika troligt – och framför allt inte deras ansvar.

Så, lyssna på Lärarrummet och inspireras!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)