Normbrytande litteratur eller litteratur som pekar ut det normbrytande

Visst känns det att det är sommarlov nu? De sista veckorna fullspäckade med betygsättning, mentorsdagar, avslutningsfester och skolavslutningsbestyr, därefter efterarbete och utvärderingar – och sedan: Lugnet. Även om värdegrunden ska finnas med oss hela tiden, i precis allt vi gör, så är det inte konstigt om det känns aningen avlägset att föra djupare diskussioner kort inpå och i början av sommarlovet. Så känner åtminstone jag, som dessutom väntar barn vilken sekund som helst och därmed har huvudet fullt med annat. Att bli förälder utan att föda den här gången, det kommer bli stort. Och nervöst, precis som för alla blivande tvåbarnsföräldrar.

Jag brukar vara duktig på att släppa jobbet, i alla fall de stressande aspekterna av det, under ledigheterna. Det enda jag försöker göra under sommaren är att läsa en drös ungdomsböcker samt besöka ett par skolrelaterade seminarier under Stockholm Pride. I år kommer jag till och med delta i tre programpunkter, varav en tillsammans med Lärarnas Riksförbund. Mer om det när det närmar sig.

Under terminerna hinner jag sällan läsa så mycket skönlitteratur som jag borde, och därför gäller det att passa på när jag är ledig – och då samtidigt se till att upptäcka nya böcker att läsa tillsammans med eleverna. Det är en del av läsupplevelsen, tycker jag, att fundera över lämpliga teman att diskutera och intressanta frågor att ställa.

Något jag alltid letar efter är ungdomslitteratur som på något vis bryter normer: Könsnormer, sexualitetsnormer, etnicitetsnormer, funktionalitetsnormer, kroppsstorleksnormer… Alternativt litteratur som väldigt tydligt bäddar för diskussioner om och problematiserande av själva normerna, genom att skeendet och karaktärerna gestaltar de samhällsnormer som råder. Detta fungerar dock inte i alla undervisningsgrupper, framför allt inte på högstadiet. När vi har läst den bland högstadieeleverna omåttligt populära “Förföljaren” av Magnus Nordin fungerar det i vissa fall utmärkt att föra samtal om de extrema köns- och sexualitetsstereotyper som gestaltas i boken, medan det andra gånger bara rycks på axlarna. För många ungdomar är det helt enkelt en självklarhet att killar är hjältar respektive förövare, att tjejer är oskyldiga offer, att killar inte kan rå för att de hånglar upp någon som inte är deras flickvän (utan skuldbelägger sin flickvän för det skedda) och att sex mellan tjejer i första hand är till för killars njutning. I de sammanhangen önskar jag att jag hade valt en annan bok istället…

För självklart spelar litteraturen en enormt viktig roll i normskapandet, det måste vi ha klart för oss. Och hur normerna och det normbrytande gestaltas har också betydelse för vilka tankar som kommer att väckas och hur diskussionen i klassrummet kommer att föras. När jag läser barnböcker för min treåring väljer jag mycket hellre en bok där huvudpersonen bara “råkar” ha två mammor eller pappor – som i Sara Stridsbergs “Mamman och havet” eller Åsa Karsins “Pinsamt värre, Krille!” – än en bok där det annorlunda med att ha föräldrar av samma kön lyfts fram – som i Sagolikt förlags böcker om Junior – och likadant tänker jag när jag läser med skolelever: Jag vill hitta litteratur som faktiskt bryter normer, som inte aktivt pekar ut det normbrytande.

Det är dock inte så lätt, för i de flesta fall (vill jag bestämt hävda, utan att ha grävt i alla skolors litteraturförråd) utgår de i klassrummet lästa berättelserna ifrån den rådande samhällsnormen, och det eventuellt normbrytande inslaget blir något som lyfts fram specifikt; som något exotiskt, mystiskt, hemligt eller det som skapar problem för personerna i boken. Håller ni med mig?

Men vad händer med diskussionen när den normbrytande tillåts vara ett subjekt istället för ett objekt? En hel del, skulle jag vilja säga. I Johanna Lindbäcks “Saker som aldrig händer” blir huvudpersonens bästa killkompis förälskad i honom och skeendet gestaltas främst ur den heterosexuella huvudpersonens perspektiv, medan Sofia Nordins “Det händer nu” handlar om Stella som själv är den som blir förälskad i sin bästa tjejkompis. Läsupplevelserna blir olika, perspektiven olika – och så även diskussionens utgångspunkt. “Hur skulle det kännas att vara Stella?” kan man fundera över, eller helt enkelt ställa frågan om kärlek mellan kompisar riskerar förstöra vänskapen, oavsett kön på de inblandade? I det förstnämnda exemplet är risken förmodligen större att diskussionen tar avstamp i den heterosexuellas upplevelse, att vara den som “utsätts” för en kompis förälskelse – och dessutom en kompis av samma kön..! Givetvis kan även detta bli en bra diskussion som inte landar i att homosexualitet är något att tolerera eller ej, bara man som lärare är förberedd och noggrant tänker sig för så att den homosexuella inte talas om som “någon annan”, den som inte finns i rummet.

För ett år sedan lät jag mina åttor ha kärleksbokcirklar i smågrupper. Utmaningen då låg i att finna böcker som gestaltade kärlek dels på olika sätt, dels ur olika personers perspektiv. Det är hur lätt som helst att hitta böcker om tjejer som är förälskade i killar, inte riktigt lika lätt att hitta böcker om killar som är förälskade i tjejer och än svårare att hitta böcker som handlar om samkönad lycklig kärlek och böcker med transidentifierade karaktärer. Dessutom är kärlek givetvis så mycket mer än romantisk och tvåsam och det ville jag också få med. Till sist valde jag ut det gäng böcker som presenteras här och som gestaltar både sam- och olikkönad romantisk kärlek, kärlek gestaltad ur så väl killars som tjejers perspektiv (cisidentifierade karaktärer allihop utom en, tyvärr) samt även vänskaplig kärlek. Hade jag letat ännu noggrannare hade jag givetvis hittat mer – för det finns litteratur som bryter normer rörande kön, sexualitet, etnicitet, funktionalitet, kroppsstorlek och så vidare, men det gäller att ta sig tid att få fatt i den. Och det gäller även att ta sig rejält med tid att vrida och vända på möjliga frågeställningar, underlag till diskussion och att få syn på sekvenser i boken som inte bör passera obemärkta.

Tar ni er den tiden? Och vad läser ni i sommar?

En omfattande lista över hbtq-litteratur, alltifrån barnböcker till facklitteratur hittas förresten här.

Kommentarer (9)

  1. Monika skriver:

    Absolut, ungdomsböcker läses, men också litteratur som är aktuell för vuxna. Som sv-lärare måste man hålla sig uppdaterad.

  2. sara skriver:

    Kanske ett gammalt tips, men en ungdomsbok som jag som queer tyckte väldigt mycket om och som – tänker jag mig – skulle kunna öppna upp för diskussioner kring identitet, genus och kön är David Levithan “Jag,En”

    • Sanna Mac Donald skriver:

      Den ligger här hemma och väntar på att bli läst! Har du läst Levithans andra böcker?

  3. Sanna N skriver:

    Hej Sanna! Jag ville bara säga att jag är så otroligt tacksam för att du tar upp det här ämnet och arbetar för en mer rättvis och problematiserande bild av kärlek och andra teman i ungdomslitteraturen! Jag är själv svensklärarstudent vid Uppsala universitet och när vi haft kurser i barn- och ungdomslitteratur har vi mestadels blivit serverade sådana böcker som spelar normerna rakt i händerna. Problemet med att ensidigt läsa dessa böcker i skolan startar alltså redan på lärarutbildningen. Då jag tog upp frågan i klassen svarade min lektor med att det i princip inte finns några bra böcker som skildrar hbtq-personer och kärlek (hon hade i alla fall aldrig läst några). Jag och en annan klasskamrat protesterade och tog med en rad förslag på böcker som vi anser att alla blivande svensklärare bör ta sig tid att läsa – för att hitta lämpliga vägar att implementera dessa i skolan! Lektorn tog tacksamt emot tipsen och så vitt jag vet används någon av dessa i undervisningen på universitetet! Jag kommer också göra mitt bästa för att presentera mångfacetterade bilder av kärlek och relationer (och andra teman ) i min lärargärning! Mvh Sanna Nilsson

    • Sanna Mac Donald skriver:

      Tack för ditt inlägg och vad superbra att du engagerar dig i detta under utbildningen! Tummen upp! Vilka böcker tipsade du om? Jag läste nu senast “Ibland bara måste man” av David Levithan – fantastisk bok!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)