Att arbeta med kärlek, sexualitet och identitet: Introduktion

Nej, hörni, nu får det minsann vara slut på tystnaden här på bloggen. Nog för att arkivet är sprängfullt av texter som är prick lika aktuella nu som för ett år sedan (hint: gå tillbaka och läs!), men visst är det kul med lite nytt? Och nytt, det är det ämnesövergripande arbetsområde som jag och några kollegor drog igång för ett litet tag sedan. Namnet på arbetsområdet är “Kärlek, sexualitet och identitet” och eleverna får jobba med detta i både biologi, flera SO-ämnen och svenska. Visst blir ni nyfikna?

Ni som har läst min följetong om normkritik vet att normkritik är ett förhållningssätt att ta med sig i allt man gör – men just när det kommer till arbetet med “sex och samlevnad” (som det väl vanligen brukar kallas), ja, då behövs verkligen ett sådant perspektiv. Dels för att inte glömma bort att kärlek, sexualitet, identitet, kön och relationer kan se ut på så många olika sätt och dels för att inte landa i fällan att man först pratar om “hur det är” och sedan lägger till “men ibland blir det såhär, och det är ju helt okej det också”. Man behöver liksom från början utgå ifrån att vi människor är och lever olika, och utforma uppgifterna utifrån det.

Vi började med att samla alla åttondeklassare i aulan för en vecka sedan, där jag höll en övergripande föreläsning om normer i allmänhet och normer kopplade till kärlek, sexualitet och identitet i synnerhet. Just för att redan från början väcka tankar hos eleverna om att det vi “vet” om kärlek, sexualitet och identitet inte alltid stämmer, att det finns fler vägar att gå och att det som oftast får finnas representerat inte måste vara “rätt” sätt att leva och vara på.

På den inledande frågan om vilka som vill/tror att de kommer gifta sig och skaffa barn när de blir stora svarade en övervägande majoritet (via ett anonymt digitalt enkätverktyg) “absolut” eller “jag tror det”. Föga förvånande, och inte behöver det vara något fel att ha den viljan eller förväntningen. Men, det är ändå en intressant sak att fundera över: Varför tänker man redan som väldigt ung att man kommer gifta sig och skaffa barn när man blir vuxen? Varifrån har vi fått det? Är det någonting vi har tänkt igenom på riktigt och kan se konsekvenserna av, eller är det bara en självklarhet som vi sällan reflekterar över? Och, förstås, vad ingår i den där bilden “gifta sig och skaffa barn”? Med vem tänker vi att vi ska gifta oss? Ska vi leva med den personen, och bara den personen, hela livet? Vem ska föda alla ungarna, och hur ska de bli till?

Utifrån elevernas enkätsvar pratade jag sedan om olika normer:

Att det finns en kärleksnorm som går ut på att vi förväntas bli kära någon gång i livet, och att denna förväntning finns redan då vi är väldigt små.
Att det finns en tvåsamhetsnorm som handlar om att vi bara “får” vara kära i en person åt gången, bara ha en kärleksrelation åt gången och att vi helst ska leva tillsammans med den här enda personen som vi är kära i. Att vara kär i flera stycken eller ha flera aktiva kärleksrelationer samtidigt, nä, det anses inte riktigt okej – och att välja bort kärlekspartners och leva som singel (fast kanske med andra viktiga människor omkring sig), det anses lite sorgligt. Enligt normen, alltså.
Att finns en heteronorm som säger att tjejer ska vara kära i killar och killar ska vara kära i tjejer, och att det är könsorganens utseende som enligt samhället bestämmer vem som är tjej respektive kille (samt att andra könsidentiteter, mellan eller bortom denna cisnorm, inte erkänns av samhället).
Att det finns normer rörande sex, som både går ut på att vi förväntas vilja ha sex (och då enbart med en kärlekspartner, givetvis) och dessutom att sex enligt normen handlar om och går ut på penetration – annars anses det inte vara “riktigt” sex.

Jag tryckte särskilt på att allt jag pratade om var just normer, inga regler för hur någon bör leva sitt liv, men belyste också hur svårt det kan vara att bryta mot någon eller flera av dessa normer – eftersom de sitter så djupt rotade i oss. Vi ser dagligen vad som förmedlas i barnböcker och annan skönlitteratur, via reklam, film och tv, i läroböckerna, på blanketter och i enkäter, i vardagligt tal och ibland till och med via lagstiftningen, och då är det inte alltid så lätt att se att det går att välja en annan väg. I synnerhet inte heller eftersom normerna gör att vissa beteenden och sätt att leva på anses rätt, medan andra därmed anses fel och att personer som bryter mot normerna riskerar utsättas inte bara för oönskad uppmärksamhet, utan även för kränkningar, hot och diskriminering.

Som avslutning ställde jag dessa frågor till eleverna att fundera vidare på:

Hur påverkas du av sociala normer, både vad gäller synen på dig själv och synen på andra?

Vad kan vi göra, själva och tillsammans, för att alla ska kunna och våga vara sig själva?

I kommande inlägg kommer jag att berätta om hur vi arbetar i biologi, SO och svenska. Förmodligen börjar jag med svenska, eftersom det är mitt ämne.

Kommentarer (4)

  1. Anna Kiltorp skriver:

    Stolt skolledare ser fram emot elevernas utvärderingar.

  2. Anna Henriksson skriver:

    Vad roligt att bloggen är igång igen! Detta gjorde min dag!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)