Normen i fokus, del 4: Normkritiken i praktiken

Saras inlägg om hur man som lärare kan markera att homofobi inte är okej utan att göra en stor grej av det har väldigt många av er trogna läsare redan sett, ja, det var till och med det mest lästa inlägget bland alla LR-blogginlägg förra året. Eftersom praktiska tips är så eftertraktade och eftersom jag hittills till stor del har förmedlat teoretiska kunskaper kring vad en norm ärvad normkritik går ut på och varför den normkritiska pedagogiken är att föredra framför toleranspedagogiken, kommer denna sista del i följetongen ägnas åt just praktik:

Såhär kan du som lärare (hyfsat) enkelt (börja) arbeta och tänka normkritiskt!
(Och den som nu mot förmodan ställer sig frågan vad tusan normkritik ska vara bra för kan lätt som en plätt hitta förklaringar i de nyss länkade inläggen!)

Under vissa av tipsen nedan döljer sig en och annan relaterad länk. Klickar ni på dessa hamnar ni i min privata blogg där jag tidigare skrivit om normkritiska lyckanden – och misslyckanden.

1. Förutsätt inte kön och sexualitet – tala könsneutralt

Alla elever är inte bekväma med att omnämnas som sitt tilldelade kön, så tänk på att använda deras förnamn istället för att slentrianmässigt kalla dem ”grabbar” och ”tjejer”. Lika slentrianmässigt säger många lärare ”mamma och pappa” när de ber elever fråga sina vårdnadshavare något eller när en blankett ska hem och skrivas under. Det är inte svårt att istället använda ord som ”vuxen” eller för den delen det nyss nämnda ”vårdnadshavare”: ”Påminn era vuxna om att det är föräldramöte på tisdag!” ”Den här blanketten behöver era vårdnadshavares underskrift!”

Tänk också på att inte förutsätta heterosexualitet i samtal med och om eleverna. Undvik uttalanden som ”hörni tjejer, det där var väl en riktigt snygg kille?” och ”killar i den där åldern har bara brudar i skallen…”.

De flesta elever i ert klassrum är förmodligen bekväma med att omtalas som ”han” eller ”hon” och de som inte är det vågar ofta inte säga något, eftersom transpersoner som grupp är väldigt utsatta i vårt samhälle. Möter ni trots allt en elev som ber om ett annat pronomen än det du hittills använt – oavsett om det är ”han”, ”hon” eller ”hen” – ja, då ska du helt enkelt respektera detta. Kom även ihåg att inte ifrågasätta elever som använder ”hen” i tal- eller skriftspråk (jag skriver detta på förekommen anledning), utan acceptera att språket utvecklas och att ”hen” numera ingår i det svenska ordförrådet.

2. Syna dina läromedel!

Vem finns representerad i de läroböcker som används i svenska, moderna språk, samhällskunskap, biologi, hemkunskap, matematik…? Hur framställs personer av olika kön? Vilka typer av kärleksrelationer och familjebildningar syns på bilder och beskrivs i texter? Är hbtq-personer helt osynliga, eller pekas de ut som ”annorlunda”? Kanske är detta till och med något som eleverna kan få ägna sig åt att undersöka i samhällskunskapen, svenskan, på bilden eller kanske i hemkunskapen?

Fundera även över vilken skönlitteratur eleverna läser, vilka filmer ni tittar på och så vidare. Är det enbart under en speciell temadag som en homosexuell kärleksrelation får synas på film eller läsas om i en novell – och skulle ni i så fall kunna ändra på det?

Läromedel, filmer och texter som reproducerar starka normer kan för all del användas så länge de inte är rent kränkande, men tänk då på hur du använder dem (mer om detta under nästa punkt).

Vis av erfarenhet kan jag även starkt rekommendera att alltid noggrant lyssna igenom hörförståelseövningar innan ni låter eleverna ta del av dem…

3. Synliggör normen och inkludera det normbrytande!

Det är lätt hänt att det som är normen ständigt passerar obemärkt och att det normbrytande antingen inte ens nämns eller att det nämns endast i samtal om normbrytaren. Sträva efter att göra tvärtom: Tala om normen, och försök inkludera det normbrytande utan att göra en grej av det.

Som sagt ovan, det går inte alltid att undvika att använda sig av material som befäster normer kring kön och sexualitet (eller för den delen normer kring hudfärg eller funktionalitet) – men det går att förhålla sig till materialet på olika sätt, samt förstås komplettera med något mer. Ibland är det rentav så att eleverna själva reagerar på att tjejer och killar framställs väldigt normativt och då är det bara att gratulera, men ofta är det nyttigt att som lärare aktivt ställa frågan: Vilka normer representeras i den här texten/filmen/boken? Hur framställs killarna/tjejerna? Är det såhär i verkligheten? Hur kommer det sig att killar/tjejer/kärlek/familjer framställs på detta sätt? Hur påverkar det personer som följer/inte följer normen? Och så vidare.

Dock gäller det att akta sig för att inte hamna i en diskussion om ”avvikaren”, och om man ändå hamnar där se upp så att ingenting kränkande sägs och givetvis direkt markera om någon uttrycker sig föraktfullt. Visst kan det vara bra att fördomar kommer upp till ytan så att de kan bemötas, men det får inte ske på bekostnad av hbtq-personerna i klassrummet (mer om hbtq-fobi nedan).

Här är ett exempel på hur jag förra året, som en del i arbetet med en skönlitterär bok, synliggjorde heteronormen samt normer om kön tillsammans med mina åttor. Här är listan över de romaner samma åttor fick läsa under vårens kärleksbokcirkel.

4. Undvik samt bemöt hbtq-fobiskt skämtande och jargong

Skämt om ”hur bögar/flator är” eller att skratta åt någon som klär sig eller uttrycker sig könsöverskridande hör inte hemma i ett klassrum, då detta befäster fördomar om hbtq-personer och förmodligen kränker närvarande hbtq-elever. Likaså bör det undvikas att skoja om att vissa beteenden/egenskaper är så typiskt “tjejiga” eller “killiga”, eftersom detta befäster normer kring hur tjejer/killar är (samt att alla identifierar sig som tjejer eller killar).

Tänk på att som lärare alltid markera att du har hört vad som sagts då någon skojat/uttalat sig hbtq-fobiskt och tala exempelvis om att ”bög” är ett ord som gärna får användas, dock inte i kränkande syfte. Jag kommer med största sannolikhet skriva mer just om skällsord i ett eget inlägg framöver, men den som inte kan hålla sig kan läsa detta så länge.

5. Utgå ifrån att klassen består av en brokig skara elever!

Tänk dig att du i ditt klassrum varje dag möter elever med olika könsidentiteter (oavsett hur de ser ut på utsidan), olika sexualiteter, funktionsförmågor, religioner, med olika socioekonomisk bakgrund, hemförhållanden och så vidare. Jag lovar, då blir det lättare att “okonstlat” tala i mer generella ordalag, att använda fler normbrytande exempelmeningar i matematiken/språkundervisningen, att direkt sätta ner foten när någon uttalar sig på ett nedsättande vis.

Till sist: Låt det ta tid. Att börja tänka och agera normkritiskt är inte något som sker över en natt. Det är en process som behöver dröja en stund, sjunka in. Du behöver se dina egna privilegier, möta dina egna fördomar och till sist fullt ut inse att och hur ditt bemötande och din undervisning faktiskt kan påverka – i positiv och negativ riktning.

Nu kommer det dröja ett par veckor innan jag återkommer med fler texter, och tills vi hörs igen hoppas jag att ni som ännu inte har gjort det plöjer igenom hela bloggarkivet (så många inlägg är det inte…), sprider era favorittexter till folk som behöver kunskaperna samt förstås gärna fyller på med normkritiska tips och tricks i kommentarsfältet nedan.

Kommentarer (6)

  1. Lo skriver:

    Coolt. Har spritt dina ord och hoppas många många många fler gör det. Good stuff. Tack.

  2. Emilia skriver:

    Fantastisk läsning! Stort tack för att du öppnar mina ögon ytterligare!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)