Möten och människor på bokmässan

Senast jag var på bokmässan visade almanackan 1998. Det som mötte mig när jag traskade in på Svenska mässan i Göteborg i torsdags var något helt annat än det jag upplevde då, förra seklet. Om det då 1998 var just en mässa med böcker var årets mässa mer en mässa för möten. Det som händer när man skapar en mässa med fokus på seminarier, berättelser och möten är ju att det drar till sig människor som tycker om just det med möten. Jag upplever Almedalsveckan på samma sätt, att när människor som tror på mötet mellan människor möts, det är då stordåd utvecklas.

Jag hade glädjen att kunna strosa runt på förmiddagen och möta människor spontant. Många av mina vänner som jag lärt känna genom åren via konferenser men också via t.ex. Twitter var där och jag råkade stöta på en och annan av dem i vimlet. Att jag valde att dricka mitt förmiddagskaffe tillsammans med Håkan Fleischer, doktor i pedagogik, är självfallet inte helt oväntat då vi skriver en bok tillsammans som handlar om mötet mellan oss, en forskare och en praktiker, om teori och praktik i skolans digitalisering.

Efter lunch hade jag ett fullspäckat seminarieprogram. Jag började med att själv stå på scenen i en seminarielokal tillsammans med Marcus Anders, konceptansvarig för digitala lärverktyg på Gleerups. Vi pratade om delamedsig-kultur och i grunden handlar det ju om mötet mellan människor. Mitt och Marcus samarbete grundar ju sig också förstås i ett möte mellan oss, jag som läraren och användare av läromedel och Marcus som utvecklare med chans att förbättra och förändra läromedel.

När jag pratat klart gick jag för att lyssna på Ulrika Jonsson, finalist i Guldäpplet nu i höst, då hon pratade om ”ord, böcker, pennor, papper, lego och appar när Södertäljes elever skriver sig till läsning” på Digitala torgets scen. Ulrika berättade om ett projekt som hon drivit i egenskap av specialpedagog på pedagogiskt centrum i Södertälje. Hon berättar om häftiga saker som att barn som ingen trodde skulle kunna lära sig läsa faktiskt kan det nu, att lärarna har varit mycket nöjda och att man har kunnat se högre resultat på NP i svenska år 3. Hon berättar vidare om hur de arbetat tillsammans och hur de delat med sig av tips lärare emellan. Jag gissar att detta projekt har skapat många chanser till möten mellan lärare i kommunen, möten som fört skolan framåt. Förmodligen har det med detta sätt att jobba också skapat nya typer av möten mellan elever och mellan elever och lärare. Vill man läsa mer kan man göra det på: http://writetoreadmedipads.wordpress.com/

Jag stannar vid scenen på Digitala torget för i nästa programpunkt ska Anna Karlsson och Kristina Juter prata på temat ”Matte som framtidens läsning”. Anna är en av mina tidiga förebilder i tänket runt digitaliseringen av skolan då hon blev utsedd till Europas mest innovativa lärare redan 2010. Kristina Juter är biträdande professor i matematikdidaktik på högskolan i Kristiansstad och mötet mellan dessa kvinnor resulterade i att de valde att titta på hur elever lär med hjälp av ett mattespel. Eleverna blev snabbare på matte och hade dessutom roligt på lektionerna visade de sig. Anna och Kristina berättade om erfarenheterna om undersökningen och skillnaderna mellan att räkna i traditionell mattebok/stencil och att räkna i en app. Vill man läsa mer om spelet kan man gör det här: http://www.mattebageriet.se/

Efter dessa två seminarier hade jag bokat en kaffestund med Victoria Struxjö från Skolsmedjan i Varberg http://skolsmedjan.wordpress.com/, hon om någon är ju bra på möten mellan människor och har insett mötets kraft i egenskap av arrangör för #afkvarberg som är en verklig mötetsplats (AFK står för ”Away From Keyboard”). Om man bestämmer möten med sådana som Victoria och för all del förmodligen mig också får man en massa möten på köpet. Vid denna kaffestund dök Daniel Lundqvist, ansvarig på NAV som är en ”möteplats för social innovation och samhällsentreprenörskap” http://www.nackavarmdo.se/, upp för lite laddning av telefonen och några samtal. Det kändes om det mötet skulle kunnat fortsätta hela dagen men jag var tvungen att resa mig och gå eftersom jag skulle lyssna på Patricia Diaz som skulle prata om ”Flipped Classroom – vad, varför och hur?” på scenen i Molnet. Flipped classroom är i mångt och mycket ett sätt att skapa förutsättningar för möten mellan elever och lärare men också mellan elever och elever. Tanken är att med hjälp av olika metoder minska andelen envägskommunikation i klassrummet för att på det sättet frigöra tid för det viktiga mötet mellan lärare och elev samt att ”göra skolan värd att gå till”. Patricia lovade att dela med sig av sin presentation med alla värdefulla länk- och verktygstips via sin sida: http://www.patriciadiaz.se/ . Patricia avslutade med att säga att ”allt hon lärt sig har hon lärt sig på Twitter” vilket får mig att igen tänka på hur viktigt det är med att vi behåller och utvecklar den fina dela-med-sig-kultur som vi startat i skolsverige.

När Patricias seminarium var slut var det min och Marcus (från Gleerups) tur igen att prata om just dela-kulturen. Vår presentation har vi förstås delat med oss av: http://prezi.com/hbesd8yky2w1/molnet-25-sep-2014-helena-kvarnsell-marcus-ander/ och i den kan man läsa om hur, vem, vad och varför vi ska dela med oss. En av våra uppmaningar är faktiskt att man ska dela med sig av sina vänner och kollegor för att på så sätt skapa fler chanser för möten.

Under kvällen hade jag förmånen att få äta middag med en massa skolmänniskor, alla pratsamma, optimistiska och bra på just möten. Det var en trevlig stund som gav nya tankar i alla banor.

Tack bokmässan för en trevlig dag.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)